Annons:
Etikettallmänna-artiklar
Läst 24795 ggr
ingann
6/21/09, 9:44 PM

Vårdnad av barn

Att ha vårdnaden innebär att du har det juridiska ansvaret för ditt barn. Som vårdnadshavare är du skyldig att se till att barnet får sitt behov av omvårdnad och trygghet tillgodosett. Du har också ansvar för att barnet får den tillsyn som behövs och rent allmänt goda uppväxtförhållanden. Föräldrar har vårdnad om sina barn tills de fyller 18 år eller gifter sig.

Vårdnadshavare

Alla barn under 18 år ska stå under en eller två vuxna personers vårdnad - vårdnadshavare. Det är oftast barnets föräldrar, eller en av dem, som har vårdnaden om barnet.

Att ha vårdnad om ett barn innebär vissa plikter, till exempel se till att barnet får den omvårdnad, trygghet och fostran som barnet behöver samt se till att barnet inte far illa.

Vårdnadshavaren har även rätten och skyldigheten att besluta i personliga frågor som är viktiga för barnet, till exempel om barnets utbildning. Ju äldre barnet blir, desto större hänsyn ska tas till vad barnet själv vill.

Med vårdnad menas det juridiska ansvaret som en vårdnadshavare har. Vårdnadshavaren har oftast också den faktiska vårdnaden, det vill säga bor med och sköter om barnet.

 (Kim som liten)

Gemensam vårdnad

Gemensam vårdnad innebär att föräldrarna gemensamt har den juridiska vårdnaden om ett barn. Föräldrarna behöver inte bo ihop men de måste kunna fatta gemensamma beslut i frågor som rör barnet. Föräldrar som är gifta har automatiskt gemensam vårdnad om sitt barn.

För barn till ogifta föräldrar är modern ensam vårdnadshavare men i samband med faderskapsbekräftelsen kan föräldrarna göra anmälan om gemensam vårdnad.

Svenska medborgare kan också göra en gemensam anmälan till skattemyndigheten vid senare tillfälle och alla föräldrar kan upprätta avtal om gemensam vårdnad. Detta avtal godkänns av socialnämnden som därefter meddelar skattemyndigheten.

Vad händer vid separation eller skilsmässa?

Alla föräldrar som har gemensam vårdnad om sina barn, både gifta och ogifta, fortsätter att ha vårdnaden gemensamt om barnen efter en separation eller skilsmässa. Tingsrätten kan dock på begäran av någon av föräldrarna i vissa fall upplösa den gemensamma vårdnaden om detta bedöms vara i enlighet med barnens bästa.

Gemensam vårdnad betyder inte att barn efter en separation eller skilsmässa ska bo lika mycket hos båda föräldrar utan att föräldrarna har ett delat ansvar för barnet. Föräldrarna ska tillsammans komma överens i viktiga frågor som rör barnet.

Växelvis boende är således något föräldrarna gemensamt kommer överrens om.

Enskild och delad vårdnad

Enskild vårdnad

Enskild vårdnad innebär att en förälder ensam har den juridiska vårdnaden om ett barn.

Delad vårdnad

Delad vårdnad innebär att föräldrarna var och en, ensamma har vårdnaden om olika barn i en syskonskara.

Med andra ord så är inte delad vårdnad och gemensam vårdnad samma sak som många tror (inklusive mig).

Umgängesrätt

Även föräldrar som inte är vårdnadshavare för sitt barn har så kallad umgängesrätt.

Rätten till umgänge utgår från barnets behov av en god och kontinuerlig kontakt med båda sina föräldrar.

Hur den här kontakten ska se ut är något som föräldrarna tillsammans bör försöka komma överens om. Det finns med andra ord inga regler som säger att en förälder har rätt att träffa sitt barn ett visst antal tillfällen i månaden.

Faderskap

Fastställande av faderskap

När en kvinna får barn och är ogift, frånskild eller änka ska man fastställa faderskapet. Det gör du hos stadsdelsförvaltningen. Syftet med det är att klargöra vem som är pappa till barnet, bland annat för att se till att barnet får försörjning och arvsrätt.

De flesta stadsdelsförvaltningarna kontaktar alla nyblivna föräldrar inom några veckor efter barnets födsel. Därefter skrivs vanligen faderskapsbekräftelsen på av föräldrarna vid ett besök hos handläggaren på stadsdelsförvaltningen.

När det gäller föräldrar som lever i samboförhållande är utredningen oftast mycket enkel. Bekräftelse av faderskap sker skriftligen vid stadsdelsförvaltningen eller medborgarkontoret. Det går också bra att skriva på faderskapsbekräftelsen redan under graviditeten. Då kontaktar de blivande föräldrarna själva den stadsdelsförvaltning där modern är folkbokförd.

Häva faderskap

Det händer i vissa fall att faderskap visar sig vara felaktiga. Man kan vända sig till domstol och begära att få faderskapet hävt. Står det klart för både modern som den äkta mannen att en annan man är far till barnet kan den äkta mannens faderskap hävas samtidigt som den andre mannens faderskap bekräftas.

Detta kan ske antingen vid domstol eller utan särskild process genom stadsdelsförvaltningens medverkan. I det sistnämnda fallet ska också den äkta mannen godkänna bekräftelsen.

Källa: Stockholms Stads Familjerätt

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Annons:
[mia-38]
6/23/09, 12:09 AM
#1

Mycket bra artikel ingann. Skrattande

Vi har gemensam vårdnad. Men det är alltid jag som tar det yttersta ansvaret helt själv. Man kan nästan säga att jag har ensam vårdnad.

Jag satt och funderade på vad som gäller för att få enskild vårdnad.  Pappan till min son satte sej i motvärn för många år sedan och hotade med just detta för att håva in pengar från mej. Men jag har för mej att för att få enskild vårdnad så måste den ena föräldern vara missbrukare eller nåt sånt?

Har jag fel eller?

ingann
6/23/09, 1:56 AM
#2

Jag vet faktiskt inte vad som gäller för det, Mia…

Jag ansökte om enskild vårdnad 5 gånger vid tingsrätten med skäl som att Kims pappa inte träffadt honom under några år, han hade haft med Kim i lägenheter där det röktes hasch, har startade rykten om att Kim var död (det fick jag veta när folk ringde mig och min släkt för att beklaga sorgen) men jag fick avslag med anledning av att han inte skadat Kim fysiskt…

En bekant till mig fick däremot enskild vårdnad för att hon och exet inte kunde enas om skötsel eller skola för deras dotter så jag tror att varje tingsrätt handlägger det helt olika…

Jag fick till slut lura Kims pappa att skriva över vårdnaden på mig… Jag sa att han inte kunde följa med på skolans utflyker och sånt tack vare att bägge föräldrarna måste godkänna det och att man ibland bara hade en till två dagar på sig att skriva på *s*

Jag avskyr normalt att ljuga men det var enda sättet för mig att få enskild vårdnad… Jag förstår inte ens varför han ville ha det när han inte vill ha nån kontakt med Kim:/

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Mirjami-78
6/23/09, 3:53 AM
#3

#0 En mycket bra artikkel du har skivit om just detta ämne!!!

Jag har ensam vårdnad på ett ut av mina barn. Den andre har vi delad vårdnad på vilket jag ångrar att jag gick med på från början.

Pappan har ingen som helst intresse för sitt barn, utan använder det hela bara för att komma åt mig. Sedan har han broplem med sitt liv och inte lämplig som vårdnadshavare anser jag.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

[mia-38]
6/23/09, 11:44 AM
#4

Jag satt själv och funderade på detta med ensam vårdnad av sonen när han flyttade hit på heltid.

Pappan bryr sej ändå inte om honom. Jag tar ALLT ansvar och får bestämma och sköta ALLT. Då kan man lika gärna ha ensam vårdnad. Men nu fyller han ju snart 18 år. Så det känns liksom inte som nån ide.

Men när sonen gick i högstadiet så undrade lärarna där om jag inte kunde fixa så att han inte ens fick umgängesrätt. Då höll han på som värst med sonen. Klanka ner och psyka ner honom.
Tyvärr gick jag inte så långt. Utan jag höll bara sonen från sin pappa under en tid. Och han sonen ville ju inte ens träffa sin pappa heller.

Mads
6/23/09, 12:02 PM
#5

För att få ensam vårdnad krävs det att den andra föräldern är mycket olämplig som förälder, exempelvis missbruk, misshandel osv. Allt ska också kunna bevisas för att enskild vårdnad ska gå igenom. Många verkar ha uppfattningen när de blir osams med den andra förälderna att det bara är att gå och söka enskild vårdnad, detta är dock inte så enkelt. Säkert skiljer det sig beroende på vem som behandlar ärendet.

Jag & sonens pappa har gemensam vårdnad och oavsett våra konflikter som uppstår titt som tätt så är han för det inte en olämplig förälder. Jag tar & har det största ansvaret som boendeförälder men växelvix boende varannan vecka kommer vi att ha framöver när sonen blir lite större.

När barnen blir äldre , tror omkring 12 så kan tingsrätten även fråga barnen själva var de vill bo och om det är okej att den ena föräldern får ensam vårdnad och då går de också på vad barnen vill och känner. Tror det är från 16 år barnen själva får bestämma var de vill bo.

# 4 För din del Mia verkar det ju som att du skulle ha mer än goda skäl att få ensam vårdnad.

Amor Vincit Omnia

[mia-38]
6/23/09, 12:11 PM
#6

Jo Mads. Men nu är det ju ingen ide ändå. Han fyller ju snart 18 år.
Och vi har varit mer än osams, pappan och jag. Han försökte även trycka ner mej. Men han gick bet.
Sen lugnade han ner sej med mej. Men gick på sonen istället den vägen.

Så många skulle nog behöva ha ensam vårdnad. Mamma eller pappa.
För det finns även många mammor som inte är värda att ta hand om sina barn.

Annons:
Mads
6/23/09, 12:21 PM
#7

Sant att det inte är så mycket lönt nu.

Visst skulle många behöva ha ensam vårdnad. Tyvärr kan vem som helst skaffa barn idag, det behöver man ingen utbildning för.

Amor Vincit Omnia

ingann
6/23/09, 5:26 PM
#8

Mads: Förr fanns det en gräns vid 12 år när barnen fick uttrycka sin åsikt, men den är borttagen sedan några år. Nu får barnen säja sitt så länge de är tillräckligt mogna och/eller förstår ordentligt vad det handlar om. Så en 7åring som förstår situationen kan höras nu liksom att en omogen 12åring inte kan ha något inflytande…

Missbruk hade ingen som helst betydelse om man inte använder drogerna mitt framför ögonen på barnen talade tingsrätten om för mig.  Det enda som kunde ge mig enskild vårdnad var att pappan fysiskt misshandlade sonen så det lämnades märken… Eftersom de inte träffades så inträffade det aldrig (som tur var).

Jag ansökte i Enköpings Tingsrätt och fick avslag 5 gånger och min bekant sökte vid Västerås Tingsrätt och fick bifall första gången. Så nog handläggs det olika vid olika rätter alltid:p

En föräldrautbildning för alla vore en väldigt bra idé;)

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Mads
6/23/09, 5:29 PM
#9

Det märks att det är olika beroende på vem som hanterar ärendet samt beroende på var man bor, skrämmande egentligen. Men bra dock att barnen kan höras när de är ungefär 7 år redan.

Amor Vincit Omnia

ingann
6/23/09, 5:35 PM
#10

Ja, tänk om den regeln inte funnits när jag ansökte… då hade jag sluppit mycket strul:)

Jag hade ändå sån pass tur att jag fick Kim medflyttad till Degerfors trots den gemensamma vårdnaden. Hans pappa löste inte ens ut pappren från skattemyndigheterna  så därför skrevs han med mig direkt vid flytten. Annars hade han kunnat vara oskriven i upp till 6 månader…  Det är ganska skrämmande.

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Mads
6/23/09, 5:50 PM
#11

Så var det för mig, trots att jag var boendeförälder skrev inte sonens pappa på papperna från skatteverket så sonen fanns inte i systemet. Men efter 2 utredningar skrev han till slut motvilligt på.

Amor Vincit Omnia

Mirjami-78
6/23/09, 7:46 PM
#12

Även en missbrukande hemlös förälder har rätt att få träffa sitt barn, sa de på famrätten. Detta med enskildvårdnad är inte lätt att få eller neka den andre föräldern att få träffa sitt barn.

Mads jag tror inte att man förbjuder sitt barn att träffa den andre föräldern bara för man han konflikter sins i mellan utan det gör man nog då man ser att barnet far illa ut av den andre föräldern. Jag har själv varit med/sett situationer där jag börjar fundera om det är lämpligt att barnen/barnet träffar sina båda föräldrar.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Mads
6/23/09, 7:57 PM
#13

# 12 Det finns många som hindrar umgänge med den ena föräldern pga konflikter föräldrarna emellan, tyvärr är det så och det är ju barnen som drabbas illa av det.

Amor Vincit Omnia

Annons:
[mia-38]
6/23/09, 8:09 PM
#14

Jo men Mads. Jag hindrade min son från att umgås med sin pappa ett tag just för att han tryckte ner honom psykiskt.
Det var konflikt mellan mej och pappan låååångt innan. Men det var inte därför jag gjorde som jag gjorde.

Mirjami-78
6/23/09, 8:38 PM
#15

Man förhindrar sitt barn att träffa den andra föräldern pga. att man anser att barnet kan ta skada ut av det, ja för mig är det en helt naturlig sak.

Man som förälder har ju ansvaret att barnet ska må bra.

#14 Du har viljat se till dit barns bästa. Gjort det jag skulle ochså ha gjort i din situation.

#13 Är man vuxen ska man ju kunna försöka sköta konflikterna sin i mellan på ett snygt sätt utan att det påverkar barnet. Naturligtvis så uppkommer det ibland konflikter mellan två personer som har barn ihop, men många gånger kan man lösa dem utan att behöva använda barnet som vapen. Håller inte rigtigt med dig om det där att många tror att bara för man har en konflikt sins i mellan så går man och söker ensam vårdnad.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Mads
6/23/09, 9:12 PM
#16

Nu pratar jag inte specifikt om er utan generellt om att det faktiskt finns de som gör så. Man bör nog öppna ögonen och se att det finns alla typer av människor i världen och inte bara de som är lik en själv.

Ja, du har helt rätt att man som vuxen ska kunna sköta konflikter sinsemellan utan att blanda in barnen, men alla gör inte så. Alla funkar inte så och det tycker jag är sorgligt. Framför allt mycket tråkigt för de barn som drabbas.

Amor Vincit Omnia

Mirjami-78
6/23/09, 9:23 PM
#17

#16 Handlar inte om att jag tror att alla är lik mig och är väll medveten om att vi alla är olika.

Anser bara att man som vuxen ska försöka hålla barnen utanför en konflikt som kan uppstå i sådan här situation. De som jag känner har skött det hela på ett snygt sätt och ut av den efarenheten skriver jag.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Mads
6/23/09, 9:37 PM
#18

# 17 Men vad är det du missar i mina inlägg ?? Vi tycker ju samma sak. Dock har jag sett annat än vad du gjort, sett hur det hanterats mycket illa och det är ju mina erfarenheter. Dock utesluter jag inte att det kan gå väldigt bra till. Man kan ju inte ha skygglappar och bara se saker utifrån sitt eget perspektiv.

Amor Vincit Omnia

Mirjami-78
6/23/09, 9:40 PM
#19

Har inga skygglappar som jag redan skrev, vet att alla är olika.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Mads
6/23/09, 9:45 PM
#20

# 19 Jo, precis. Då är vi ju överens Skrattande Det finns ju alla typer av föräldrar, bra såväl som dåliga.

Amor Vincit Omnia

Annons:
Lilacbower
6/23/09, 10:07 PM
#21

Bara för att man har ensam vårdnad så betyder ju inte det att barnet inte har rätt till den förälder som inte har vårdnaden! Vårdnaden har inget med umgänget att göra.

Ensam - men stark!

Mirjami-78
6/23/09, 10:10 PM
#22

#21 Nej igentligen har det ju inte det. Så även om en förälder söker om ensam vådnad i en konflik situation så kan inte han/hon stoppa den andre föräldern att träffa barnet bara genom vårdnaden.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Lilacbower
6/23/09, 10:15 PM
#23

Precis! Jag kan nog tycka att det är bra att det är svårt att få igenom det utifrån barnens perspektiv. Det är ett beslut som ska tas vid behov inte pga vuxna som inte kan hantera konflikter.

Ensam - men stark!

Mirjami-78
6/23/09, 10:22 PM
#24

Just det, det är ju facktist väldigt vigtigt för barnet att kunna ha båda föräldrar och att man inte kan göra en sådan sak bara för att "jävlas" med den andre.

Sedan är det ju en helt annan sak om barnet far illa hos den ena föräldern. Då ska man ju kunna stoppa det hela för barnets bästa.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Lilacbower
6/23/09, 10:37 PM
#25

Du har alltid ett ansvar att skydda ditt barn oavsett vårdnaden!

Men det är en djungel………men grundtanken ska ju vara det bästa för barnet - inte för föräldrarna!

Ensam - men stark!

Mirjami-78
6/23/09, 10:44 PM
#26

Det som jag tänker på i detta fall är barn som far illa hos den ena föräldern. Ibland kan det ju vara mycket svårt att få igenom det hela, så att barnet inte ska behöva träffa denna förälder som barnet far illa hos. Man försöker i många fall med alla möjliga sätt att barnet ska ha kontakt med båda föräldrarna och det tycker jag är helt åt skogen så fell, för är det så att en förälder har gjort barnet illa och att barnet är rädd för henne/honnom och att man inte kan karantera att det inte händer igen, så tycker jag att barnet inte ska behöva ha kontakt med just denna förälder.

Många gånger säger man att man tänker på barnets bästa, men ibland så har jag blivit väldigt fundersam om det verkligen är så. Men lagen är som den är. Till en vis dell mycket bra, men i vissa fall kan den vara mycket negativ.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Lilacbower
6/23/09, 10:58 PM
#27

Finns väl inga lagar som är perfekta! De ska dessutom tolkas……….tja….av människor! Då blir det som det blir ibland!

Ensam - men stark!

Annons:
Mirjami-78
6/23/09, 11:03 PM
#28

#27 Kan bara hålla med.Oskyldig

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

ingann
6/24/09, 9:26 PM
#29

Tyvärr så har Mads rätt i att en del mammor/pappor söker enskild vårdnad pga sina egna konflikter. Men det som är ännu värre är att det finns de föräldrar (både mammor och pappor, men mammor i större utsträckning) som anmäler den andra föräldern för övergrepp utan att något har hänt, utn pga egna konflikter…

I en idealisk värld skulle alla barn ha bägge sina föräldrar tillgängliga men tyvärr ser inte världen ut så Obestämd

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Mads
6/24/09, 11:26 PM
#30

# 29 Ja, det är verkligen fruktansvärt när oskyldiga människor berövas möjligheten att få vara närvarande föräldrar till sina barn. Det finns som sagt alla varianter och alla möjliga händelser och historier. Det enda man kan göra är att försöka vara en så bra förälder som möjligt och alltid sätta vad som är bäst för barnet först och göra sitt bästa för att inte blanda in sina egna känlsor för och kring den andre föräldern om konflikt uppstår.

Amor Vincit Omnia

ingann
6/25/09, 1:55 AM
#31

och sen finns det ju fall (jag hoppas att det inte är alltför stort mörkertal) som med mamman som misshandlade sina 3 barn efter ha fått dem tillbaka av regeringsrätten… hur i h*lvete är man funtad för att göra något sånt???

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

aase55
7/17/09, 2:20 PM
#32

Jag och barnens pappa har gemensam vårdnad, men nu funderar jag på att söka ensam vårdnad.

Pappan betalar inte en krona extra, utöver de 1273 kr. Sedan 10 år tillbaka har sonen träffat sin pappa sporadiskt. De har aldrig haft något regelbundet omgänge. Det enda pappan verkar tänka på är att jobba och tjäna pengar, så att han och hans sambo kan ut och resa, köpa nya möbler mm mm.

Sonen som ska börja 9an nu i augusti, har inte velat gå i skolan senaste 2 åren. Han struntar i läxor och arbeten. Det känns onödigt tycker han.

Han har inga bra kompisar heller. De lyssnar inte på honom. Vill han säga något så säger de till honom att vara tyst. En gång sa en kille. "Du ska inte säga något för vi har mer pengar än ni."

Min äldsta dotter tyckte att pappa kunde betala en resa för sonen. Sonen kunde följa med 2 av systrarna till Bulgarien denna veckan.

Pappa sa nej så klart, men sedan ringer han och säger att han inte har bestämt sig??? Då vill inte sonen tala med sin pappa och då blir pappa sur och säger att han inte vill lägga pengar på samtalet om sonen inte vill prata med honom??? Barnsligt!!

Aase55

Moder_jord
7/23/13, 1:37 PM
#33

Jag har enskild vårdnad om mitt barn som ännu är i förskoleåldern. Det har varit mycket turbulent med pappan ända sedan jag var gravid. Han ville vi skulle skaffa barn, han var den drivande i barnafrågan. Sedan blev jag gravid och det var ofta bråk då han ville jag skulle göra abort. Sedan föds barnet och är mycket sjukt. Jag tycker vi ska lägga allt gammalt bakom oss och börja om nytt och kämpa för barnet. Pappan var delaktig i ett dygn ungefär. Vägrade närvara på sjukhuset mer än absolut nödvändigt och väljer jobb, nöjen och andra kvinnor istället. Pappan vägrar skriva under faderskapet och menar att detta är ren formell onödig skit. Fick honom till slut att skriva under, men då vill jag också ha enskild vårdnad. Under två år är det jag som kämpar för barnet. Jag är slutkörd och utmattad av allt. Jag har tagit alla skriknätter själv, pappan kunde bara ta och stick iväg utan att man kunde nå honom m.m. Han sa vid något tillfälle att han vägrade träffa barnet då han ansåg jag var sjuk i huvudet. Han skulle sticka iväg och vägra närvara vid barnets dop då vi skulle till kyrkan. Han misshandlade mig psykiskt. Till slut efter mycket om och men fick jag kraft att lämna honom. Han träffade inte barnet på fyra månader, vilket jag struntade i eftersom jag var nöjd över att äntligen få lugn och ro. Efter dessa fyra månaders frånvaro kom han tillbaka och ville vi skulle leva ihop igen. Jag sa nej. Jag fick samtal nattetid av honom (han tjuvringde), massor av sms och mail. Han kom hem till mig och vägrade gå när jag bad honom, han förföljde mig osv. Det blev trakasseri. Jag gav honom en chans till att visa att han ändrat sig, som han sa. Gick med på att träffa honom som en vän och pappan till mitt barn. Träffen spårade ur fullständigt. Han vägrade släppa barnet, stod och låtsasgrät högljutt med barnet tryckt hårt mot famnen, han gapade och skrek när jag fått tillbaka barnet, förföljde mig och slog mig. Han försökte kidnappa barnet. Fick hjälp av okända människor att kunna ta oss från platsen. Trots detta anser familjerättsbyrån att vi ska ha gemensam vårdnad eftersom det som skett inte är tillräckligt för att inte få gemensam vårdnad. Barnet har förändrats efter att umgänge med pappa utökats. Han var ett tag utåtagerande, gapade, skrek, vägrade klä på sig/av sig, kastade mat, kunde bitas, läggdags tog flera timmar. Barnet sprang upp, jag la barnet igen och så kunde vi hålla på. Nyligen frågade mitt barn mig efter en stund då hen tittat på mig "- Mamma, gillar du mig?" Jag förklarade hur mycket hen betyder och hur mycket jag älskar hen men undrade också var det kom ifrån. Fick då veta att pappa sagt att jag inte gillar barnet! Köpte en nalle med ett hjärta och förklarade att det var min kärlek och hen kunde använda och titta på gosedjuret och tänka på hur mycket jag älskar hen om pappa säger så igen. Efter det minskade utbrotten betydligt och nu är det egentligen i stort sett bara nattningen som är problemet. Andra saker har barnet berättat vad pappan sagt och gjort men det finns inga bevis på det så min advokat tror att det kommer bli standardumgänge med fyra veckors semester med pappan, varannan högtid och varannan helg och gemensam vårdnad. Jag hade aldrig stridit om det var en pappa som fungerade normalt. Men jag är övertygad om att han är personlighetsstörd, har fått höra av en psykolog att han troligtvis har dessutom och det är hon som fått upp mina tankar kring det. Jag är så trött på det hela. Jag tror inte pappan egentligen har något genuint intresse av att träffa barnet egentligen. Men nu blir det sjukligt. Får han träffa barnet en dag, vill han ha barnet två eller tre dagar. Får pappan träffa barnet en vecka vill han ha honom två veckor osv. Han blir aldrig nöjd. Han har själv sagt att han vill ha allt han inte får, men när han får det han velat ha är det inte roligt längre. Pappan har ett barn från en tidigare relation. Har fått veta av hans ex att det finns vissa likheter i relationen. Men där har han skrivit över vårdnaden på deras barn till henne och han har inte alltid barnet då det egentligen "är hans helg. Så jag misstänker att han vill åt mig. Får inte plats med mer text, för det händer hela tiden något nytt och det är fler saker än detta som hänt. Frågan är om man ska försöka göra upp ett avtal utanför tingsrätten, som pappan sagt han vill. Eller fortsätta denna tvist och riskera att förlora enskild vårdnad (vet att papper och sånt skulle inte skrivas på o.dyl. Det skulle garanterat bli mer infekterat än idag) och kanske försöka göra upp något slags eget avtal. Troligtvis kommer han sätta sig på tvären och inte godkänna det jag vill ha igenom. Men att fortsätta vidare till slutförhanhandlingen i Tingsrätten känns inte bra heller. Någon som har tips?

Mirjami-78
7/23/13, 7:28 PM
#34

Har du gjort någon polisanmälan på pappan med tanke det han gjort?? Det är ingen lätt situation du är i. Jag tänker så att det bästa är att du kan fortsätta ha enskild vårdnad.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Annons:
brasan
10/10/13, 2:24 PM
#35

Gemensam vårdnad! Vad jag förstår innebär det att man tillsammans ska fatta beslut om barnet i viktiga frågor. Inte skötsel av barnet eller samvaro med barnet. Det kallas umgänge.

 Men hur fattar man beslut om ett barn när den man delar den gemensamma vårdnaden med inte vill prata med mej och han inte känner barnet därför att han inte umgås med barnet.

Han vill inte gå med på att jag får enskild vårdnad för han vill inte mista sin son, säger han.

Han mister inte sin son, han är ju biologisk far det kan ingen ta ifrån honom. 

Ingen har nekat umgänge. Det är han själv som inte tar kontakt. Jag vill bara underlätta det vardagliga genom enskild vårdnad för det är ändå jag som står för hela den biten för att han inte orkar bry sig. Det skulle spara mej sådan oerhörd kraft om jag slapp lägga energi i att försöka få papper undertecknade i beslut som jag ändå själv måste ta ställning i.

Enskild vårdnad innebär ju inte att han hindras att umgås med sin son om han vill, inte heller att han är biologisk pappa till barnet.

Vad är en sådan person rädd för att förlora????????? Varför går de inte med på att mamman får enskild vårdnad i ett sådant läge?? Jag kan inte det begripa…….

jejjja
3/2/14, 3:41 PM
#36

Hej 

Har en fråga

Vi har gemensam vårdnad om våran son. Vi har skilt oss och nu vill mitt ex ha ensam vårdnad om sonen för att han bor hos honom. Han är 9 år och har problem med skolan han bråkar och har sig, och sonen skyller på mig för att jag ljuger för honom. Jag har träffat en ny kille och min son säger att han är rädd  för honom, men de har aldrig träffats,och jag tänker inte tvinga honom att träffa honom förens han själv vill. Och mitt ex säger att det går att ändra tillbaka till gemensam vårdnad senare när sonen mår bra,och han har lovat att han ska skriva på ett intyg på att det ska ändras tillbaks senare. Ska jag våga göra det och går det att ändar tillbaks till gemensam senare ????

Ove-D
3/18/14, 9:59 AM
#37

Jag tycker inte du ska godkänna enskild vårdnad om du inte ser det som att dina val är direkt dåliga och att du överlåter alla val till ditt ex.

Upp till toppen
Annons: