Visst kan det hända att jag skriker men undviker det om jag bara kan.

Jag tror även att när man är två så händer det att föräldrarna kan skrika på sina barn.

Vi som är ensamstående måste ju klara av allt ensam och därför tror jag att vi på ett sätt har större tålamod och tål mera.

Intressant, jag tror inte jag skriker mer för att jag är ensamstående, men visst kan det vara jobbigt att inte komma undan och ha en till förälder som stöttar en när konflikter uppstår.

De gånger jag faktiskt inte kan behärska mig från att skrika beror det ofta på att barnen tror de kan nonchalera mig hur som helst eller om de ljuger, för det tolererar jag inte.

För det mesta går jag in i mitt rum och stänger dörren när jag känner att jag snart kommer att höja rösten ordentligt och barnen har lärt sig att låta mig vara ifred ett tag då, precis som jag respektetar när deras dörr är stängd.

Jag gapar faktiskt inte så speciellt mycket på mina barn.det är klart att det kan uppstå bråk men jag har en stol står i hallen och när dom inte lyssnar får dom sitta där!i 5-6 minuter och säger dom inte förlåt sen så får dom sitta där tills dom säger förlåt.punktslut!