Pia jag har ju aldrig varit singelförälder eller Jo i typ 5 månader då min man jobbade borta må-tors varje vecka. Men jag kan säga att det var de jobbigaste veckor jag haft med grabbarna.

Att vara förälder är det svåraste jobb som finns och det finns tyvärr ingen mall. En del barn får kanske fel signaler hemifrån men barn lär sig ju också av andra barn och media.

Jo, uppfostran är a och o i hur barnen blir som personer enligt mig. Då menar jag hur de är mot andra, hur de skiljer mellan mitt och ditt, rätt och fel och hur de behandlar sina medmänniskor.

I dagens samhälle uppfostras barnen till största delen av dagis/fritids för föräldrarna måste jobba för att få mat på bordet eller karriären är viktigare än barnen osv..  Föräldrar nu för tiden är hellre kompisar med barnen än att vara föräldrar och sätta gränser…

Jag ser en tydlig skillnad i detta i min umgängeskrets. Tex min ena syster har inte haft några direkta regler för sina barn utan de har fått göra lite som de själva velat och de vet inte hur ordet "tack" uttalas och de struntar i alla andra så länge de får vad de vill.. En kompis har aldrig lärt sina barn att ta hänsyn till saker osv utan de tar vad de vill ha i skåpen (tom borta hos bekanta) och använder sin mamma som dörrmatta..

För mig är det jätteviktigt att barnen uppför sig bra. De fick lära sig i väldigt tidig ålder att hälsa, tacka (tackar de inte för saker de får blir det tillbakalämnat för klarar man inte ens att tacka är man inte värd nån gåva), inte röra andras saker utan lov, vara trevlig och hjälpsam mot andra i allmänhet och äldre i synnerhet…

Jag har även fått kvitto på att min uppfostran gjort verkan.. Nästan varenda pensionär här omkring berömmer Kim för hans hjälpsamhet. Går man till affären så blir man ofta stoppad av tanterna och farbröderna som vill hälsa till honom och tacka för hjälpen eller skickar med nån godisbit hem till honom för han hjälpt dem med något.

Igår tom ringde en gammal tant som bor i kvarteret brevid och frågade om jag hade en son som hette Kim.. Första tanken blev förståss "har han gjort något dumt?" för det tillhör ju inte vanligheterna att nån letar rätt på telnr och ringer okända människor…  Men hon berättade att hon var 83 år, hennes man låg på sjukhuset så hon hade varit och handlat ensam med sin rollator men råkat handla för mycket så det inte fick plats på den när hon skulle gå hem. Då hade Kim kommit fram och erbjudt sig bära hem varorna åt henne:) Samtalet slutade med att hon pratade lite med Kim med och han erbjöd sig komma varje lördag och möta henne vid affären och bära hem varor

Jag vill gärna tro, och faktiskt gör det, att det till stor del beror på min uppfostran..

Ingann det måste ju kännas väldigt bra i ditt mammahjärta att få höra så mycket beröm om din son och veta att du har gjort ett otroligt bra jobb.

Jag hoppas bara att jag lyckas uppfostra mina barn så de blir som din son. Jag gör vad jag kan men det är inte alltid så lätt.

Jag har med lärt mina att får de något så tackar man. Hör jag inget tack så säger jag…Vad är det man säger??….Anton brukar med hjälpa andra med att öpnna dörren osv. Har även hjälpt bära upp saker för vissa som har haft för tunga saker men samtidigt får man tänka för att hans kropp inte heller klarar av för tunga saker då han får värk.

Det jag reagerade på i helgen var när jag var hos min mamma. Anton har några "vänner" och speciellt en ut av dem är hemsk!! Han ljuger, han pressar, han tjatar och han tar för sig ut av det han ser utan att ha ens frågat….Han har inget uppfostran tycker jag utan ska bara ha och ha mera och mera. Hem till han får man inte gå och bjuda på något gör han inte. Framför sina förädrar spelar han ängel och allt är alla andras fel. Pappan hotar andras barn (enligt alla fal vad en vän till Anton hade sagt) då hans son ljuger ihop något till sin pappa som inte stämmer för fem öre.

Jag fattar inte…..Varför vill vissa föräldrar "helgonförklara" sina barn??

Ingann: Du ska vara stolt över Kim!! inte många som gör som han gör!!

Jeremina: Det stämmer, det är tufft att uppfotra barn!!

Visst är jag jättestolt över Kim:) Över R med men han är ju som bekant inte ute något men när han var det så var han lika hjälpsam som Kim:)

Självklart är inte mina barn några helgon.. Såna barn finns inte Men när de gör något fel så får de ta konsekvenserna och reda upp det själva.. Drabbar deras dumheter nån annan så får de gå dit personligen och be om ursäkt osv…

Men tittar man på supernannyn så är mina barn så nära änglar de kan komma *s*  Jag brukar försöka tänka på det när jag blir less på dem

Ingann: Dina barn är välluppfostrade!! Inte många som gör det de gör….Bättre sedan att bråka hemma än ute!! Än tvärtom!!