När sonens pappa träffade en annan så visste jag vem hon var. Jag tyckte det var lungt.
Hon frågade mej om det var ok att de träffades. Snällt av henne att fråga men jag brydde mej ju inte.

Sonen tyckte nog inte att det var så skoj.
Han ville att pappa och jag skulle bli ihop igen och jag fick förklara varför detta inte gick.
Men detta kom senare när Emil var ca 6-7 år eftersom pappan och jag skilde oss när Emil bara vara 1 år.

Jag gick vidare med en partner som var min stora kärlek i 16-18 års åldern.
Mitt X, barnens far har inte gått vidare med nån ny kvinna.
Tyvärr är han fortfarande inne på det spåret att han räknar sina pengar.

När vi separerade så var jag den som först "släppte taget" och började njuta av mitt singelliv. Han var dock den som först träffade en ny partner. Att han träffat en ny har jag inga som helst problem med men att han valde henne kan jag inte förstå. Egentligen så tror jag att han blev kär i kärleken och tog första bästa som var tillgänglig fast tillgänglig var hon ju inte eftersom hon var gift.

Anton tog det jätte hårt att pappa träffat en ny men det var nog mest hur dem skötte det hela som gjorde att det blev problem. Nu funkar det bra… Men visst inom Anton så finns ännu ett hopp om att hans mamma och pappa en dag ska bli tillsammans igen…

Jag skulle nog inte bry mig om mina ex som jag har barnen med skulle träffa någon ny. Antons pappa var väldigt ilsken över att jag har varit tillsammans med Ibbes pappa men samtidigt så anser jag att han inte med det hela att göra.

Anton skule gärna se mig och pappan ihop men så kommer den nog alldrig någonsin bli….

Det har jag aldrig brytt mig om.. då har de haft mindre tid över till att bråka med mej:)