Annons:
Etikettskilsmässa-separation
Läst 3340 ggr
Dinengel
2009-02-02 21:12

Barn ångest

Hur har ni det med era barn?

Vi har sepererats och ska skiljas och jag har min son dt var jobbigt i början när sonen sa"pappa borta" pappa flyttat, för en vecka sedan var han så ledsen att jag kände hans ångest och viste vad det var sen kom ordet pappa. Idag sa han pappa gjorde mamma ledsen men nej sa hja han har bara svikit mig nu är jag lycklig och vi två ska vara tillsamans då sa han ja..han är bara snart 2,5 år men tidig utvecklat och pratar mycket.

Jag förstår mig inte på män som inte ville ha sina barn och ta sitt ansvar,ex vill leva ungkarlsliv hela livet men nu kan han göra det.

Hur förklarar ni för era barn varför är pappa borta? Är så rädd att han bara försvinner en dag för gott ur son liv. Är jobbigt med opålitliga personer.

Vad säger era barn som papppor har försvunnit?

Annons:
Asa-N
2009-02-02 21:26
#1

Min dotter var bara 1 år och 8 månader när vi skiljde oss och hon var hos pappa varannan helg och det har funkat bra, har inte haft några sådana bekymmer. Men det ger sig nog snart bara grabben får landa i att det är du och han nu bara :o)

[mia-38]
2009-02-02 21:35
#2

Min son var bara 1½ år när vi skilde oss. Då begrep han inte riktigt. Men det kom senare. Och jag sa då att kärleken mellan oss tog slut. Att vi bara blev vänner i slutet.
Sonen accepterade detta och frågade inte så mycket mer om det.

Mads
2009-02-02 21:38
#3

Jag blev ensam när sonen var 6 månader så då förstod han inte så mycket. Sedan dess kommer hans pappa och går hela tiden och just nu är han sedan en vecka helt borta. Nu är sonen 1 år och förstår mer och frågar efter pappa men det är ju klart svårt att förklara för han förstår inte. Jag ger honom så mycket kärlek och trygghet jag bara kan och får väl försöka förklara på bästa sätt när den dagen kommer. Att kärlek kan ta slut och att inte alla mammor och pappor bor tillsammans, idag är det ju knappast ovanligt med ensamstående föräldrar.

Amor Vincit Omnia

Tatsja
2009-02-03 00:16
#4

Bara snacka inte skit inför barnen om den andra. Tänk på att de6t är han far/mor. Barnen ska inte behöva ta ställning i tidigt ålder. De mår inte bra av det.

Nästa är att aldrig gräla inför era barn. De har en fantastisk förmåga att ta på sig skulden. Om jag inte gjort så, eller det, eller, eller, om, om?

Så snälla ni med barn. Tänk på det. Jag har försökt snacka med både son och hans ex om det och tror faktiskt de lyssnade på mig. Nu när någon är sur, eller vill bråka med den andra, så väntar de till barnen sover och ringer upp den andra. Mycket bättre.

Små barn har stora kastrullöron

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Dinengel
2009-02-03 09:22
#5

Tack för era svar, jag säger inget dåligt ang ex , och nu har jag ansökt om stödperson vid umgänge så min son slipper höra tjafs.jag har alltid sagt att all snack tar vi utanför men det fungerade inte han hade alltid nått att tjafsa framför sonen. Det accepterar inte jag så nu får han vänta på att träffa sonen med andra stöd personer så dom har koll på honom. Jag ska skydda min son med all min kraft och se till att han klarar sig från att få skuld för den här skilsmässa. Jag får kolla upp mer vad man kan göra så han mår bra i framtiden.

Tatsja
2009-02-03 09:25
#6

#5 Det låter bra. En stödperson är aldrig fel, då kan du få både råd och hjälp. Barnen måste skyddas, vi är till för att göra det. Hoppas ni kan lösa det hela.

Sänder stödkramar och blöta pussar från Tatsja.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
russigabettan
2009-02-03 13:12
#7

Har haft jävliga problem, främst med äldsta dottern, fick kontakta barnpsyk och få råd om hur jag ska bemöta barnen. Den minsta har nu, efter 2½månad börjat få ont i  magen när hon ska sova.

Det viktiga är som sagt att inte snacka skit eller smutskasta exet inför barnen, men lika viktigt är att inte ljuga, det var det råd jag fick. Det har hänt många gånger att jag gjort bort mig ang det första tipset, men det blir så när det är känslorna som tar över, inte alltid lätt att kontrollera sig då. Och mitt jäkla ex har ju dessutom sagt ifrån sig vårdnaden, vilket gör mig tacksam, men samtidigt bitter som bara den. Fattar inte hur man kan ifrånsäga sig sina egna barn, men det är hans förlust.

Inte smutskasta(inte lätt när man helst vill grabba tag i de vitalare delarna på karln och svinga runt honom), men inte heller ljuga eller skydda exet. Man kan vara ärlig utan att säga allt, som barn inte kanske förstår eller är tillräckligt gamla för att höra.

Mads
2009-02-03 13:37
#8

Russiga Bettan, hur svårt det än är så gör ditt bästa för att skilja på dina känslor för exet och barnens känslor inför din pappa. Jag vet hur svårt det är när de beter sig som svin och har svikit en så det står härliga till men det är så viktigt att barnen får bilda sig en egen uppfattning om sina föräldrar. Och då kan man dessutom med godaste samvetet veta att man inte varit den som påverkat dem negativt vad gäller den andra föräldern. Barnen mår ju säkert också dåligt av att höra dåliga saker om sin förälder från den de bor hos.

Stora styrkekramen till dig, fortsätt vara fantastisk som du är !

Amor Vincit Omnia

Dinengel
2009-02-03 21:21
#9

#6 tack för kramar och pussar

#7 det är bra att du har ensam vårdnad , jag har fått också papper påskrivna väntar varje dag att det ska ordnas hos skatteverket dom säger átt det tar några veckor men jag får ringa igen.

Jag håller god min och talar sanning det käns best,min ilska är borta jag har berbetat allt under  mitt förhållande nu vet jag hur jag ska reagera. Har jag nått att säga då skriver jag mail och lättar hjärtat men sonen får aldrig höra nått elakt eller dumt. Jag känner inget mer när det gäller ex allt är borta och han ska inet störa mina tankar heller nu ska jag ägna min tid åt min lilla ögonsten och ha roligt.

Han förstår inte och han älskar båda två det vet jag.Det är inte hans fel att han fick en son oansvarig pappa men jag ska se till att hans pappa får bevakning så är han i säkra händer när dom träffas.

russigabettan
2009-02-04 09:38
#10

Ja det endfa man kan göra är ju att se till att barnen mår bra, det är det viktigaste, trots att man känner ilska, men visst gör man tabbar, man är ju bara människa och en känslosam sådan dessutom.

Det gör mig arg att trots att A sagt ifrån sig vårdnaden så känns det som om han bara har rättigheter och jag bara skyldigheter. Jag är arg på systemet och börjar bli något jag absolut inte vill bli, en bitter hagga. Ingen vinner på att jag blir sådan, förutom möjligen A då, och jag har givit honom tillräckligt av den energi jag behöver så väl till annat. Nu har jag bestämt mig för att det får vara nog med det, nu är det girlpower som gäller hemma, jag pratar inte om A alls längre, det blir bäst så!

Tatsja
2009-02-04 09:58
#11

Kan inte annat än hålla med de andra. Vi måste se till att våra barn är trygga och säkra. Sen att de aldrig ska känna att det är deras fel. Negativ syn till barnen, gör att de blir så i vuxna livet och har svårt att se glädjen. Inte alla, men många.

Sen kan deras självkänsla förstöras.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Dinengel
2009-02-04 13:46
#12

Idag har jag fått svart på vitt om ensamvårdnad Glad

Nu käns det bra och är lycklig idag.

russigabettan
2009-02-04 14:40
#13

#12 Jag är glad för din skull, men det förändrar ju inte rätten till pappans umgänge tyvärr.

Mitt x bråkar om det istället så fort han vill jävlas med mig och det har inte ens gått 3 månader än. Känns som om det aldrig tar slut, att man aldrig får lugn och ro någongång, trots att mitt x fått de val han gjort. kontrollbehov skulle jag kalla det tyvärr, svårt att slappna av då och säga de rätta orden till barnen.

Men men, mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt!

Annons:
Gullan402
2009-02-04 15:03
#14

Eftersom jag aldrig varit i er situation så har jag ingen egen erfarenhet. I vårt fall var vi sambo sen särbo sen sambo och till sist särbo igen pga omständigheterna (mannens sjukdom med DSK i hemmet osv.)
Däremot saknade givetvis barnen pappa de perioder vi var särbo. Men vi löste det så att han lr vi ringde varje kväll och pratade med barnen vart och ett och önskade godnatt varje kväll. !-2 kvällar i veckan träffades vi och oftast åkte vi hem till pappas hus fredag em och sen stannade vi lite olika… ibland åkte vi hem redan lördag fm men oftast söndag em. Lite beroende på pappas nykterhet och om vi skulle göra ngt annat. Ibland åkte vi hem lördag fm för att återkomma sön… Hursomhelst hade vi mkt pappa i vårt liv.
Sen blev papppan svårt sjuk och tillbringade flera månader på sjukhus för att sen komma hem. Meningen var att han skulle bli återställd med tiden men tyvärr avled han i hemmet. Numera bor vi i pappas hus (egentligen vårt gemensamma men det var han som bodde här då vi var särbo) och lever med pappa runtomkring oss. Alla minnen (både goda och dåliga) och pappas saker som barnen säger.
Av mitt något röriga inlägg så ville jag komma till den punkten att för oss var barnen det viktigaste och även om vi i våra särboperioder verkligen var ifrån varann så var barnen bådas ansvar. (Även om pappa inte kunde ta det fullt ut när han hade sina perioder av drickande). Jag tvivlade aldrig på att han ville det bästa för barnen. Han saknade barnen lika mkt som barnen saknade honom. Däremot var vi ense om att barnen skulle vara skrivna hos mig och jag ta det övergripande ansvaret.

Fånga dagen - i morgon kan det vara försent!!!

Dinengel
2009-02-04 20:59
#15

#13 Tack det käns bra att ha ensamvårdnad ang umgänge vi har skrivit ett avtal på familjrätten men han okontrolerad och nu sa jag stopp .Nu träfafs dom inet alls .Jag har ansökt via tyngsrätten att få stödperson /bevakning vid umgänge så tillsvidare får dom inet träffas .Nu är det lugnare och tyst på andra sidan inte en enda pip från ex.

Jag känner på mig att han kommer att försvinna för gott han kommer aldrig att klara övervakning vid umgänge men jag måste skydda min ögonsten han är viktigast.

Du får skriva dina egna regler som du vill ha det och var bestämd tillåt inte att han manipulerar dig mer och kontrolerar. Ni kan skriva avtal vilka dagar ska han träffa barn och han kan komunicera med dig bara via mail så du får lugn och ro i själen.

Vill du prata mer om det skriv pm jag finns alltid.

Kram Dinengel

russigabettan
2009-02-04 22:04
#16

#15 tack så mycket, som vanligt är stödet på denna sida fantastiskt och vi kämpar ändå alla med våra egna typer av problem.

Jag är också glad över att ha enskild vårdnad om mina barn eftersom jag vet att det är för deras eget bästa. Jag trodde dock inte att mitt x skulle ha så mycket rättigheter när han sagt upp vårdnaden, för det måste vara bland det värsta man kan göra emot sina barn. Jag blir förbannad när han lyckas manipulera famijerätten och dra snyfthistorier och det känns som om det är jag som sitter med alla skyldigheter i slutändan. Jag upphör aldrig att förvånas över vårt samhälle.

Hoppas nu bara att du får lugn och ro från ditt x.

Dinengel
2009-02-05 00:09
#17

#16 det kan du vara säker att jag ska få lugn och ro mig kan han inte manipulera mer och kontrolera.jag har koll på x….

Du kan alltid gå via tyngsrätten och få umgänge på dina vilkor man kan få rättsskydd när man anlitar advokat och det behöver vi när man ska kämpa och skydda sina barn. Famijerätten är inte så bra som dom påstår det säkrase är tynsrätten.

Vad har du för skyldigheter? Det ända skyldighet vi har är att ta hand om oss och våra barn ex för dra åt skugen och sola fötter.jag har inga skyldigheter när det gäller honom och jag svara på mail när jag har lust och tid DS.

Vi hade en avtal som vi skrev på familjrätten men det sket jag i nu går jag via tyngsrätten för att få stödperson sen får vi skriva ny schema om det blir aktuelt vi får se tiden får utvisa….

Mads
2009-02-05 02:14
#18

# 17 Vi har många skyldigheter som mammor även om vi har ensam vårdnad. Du är skyldig att meddela pappan allt som händer med sonen, skyldig att tillåta umgänge så länge inte något grovt fel begåtts av pappan, skyldig att lämna barnet till pappan utan att ens veta hur pappans nya bostad ser ut osv…tyvärr är det så. Fick själv denna informationen av min advokat häromdagen…Helt sjukt egentligen.

Kram Madde

Amor Vincit Omnia

Dinengel
2009-02-05 08:55
#19

#18 Vem har koll på oss ?Måste vi vara alltid den person som ska vara lojal och ställa upp? Jag tänker inte dansa efter andras pipa jag det ända jag har för skyldighet att skydda min son och göra det som käns bra för båda två. varför ska jag ägna massa tid att raportera till en som har aldrig varit intrreserad av sitt barn ? Det gör mig illamående att jag måste tvinga information på ex som inte har angagerat sig i sons liv och specielt nu .Min tid är värdefull och den vill jag tillbringa med min son och mig själv. Lagen skriver mycket men vem följer den ?

Är era ex så lagtrogna? Respekterar dom oss/er  våra barn neeeeeeeeeeeeeeej  dom skiter i allt men vi ska vara denna som ska följa lagen. Vi har fått det största ansvaret att ta hand om barn men var är pappor lever den oansvarige liv och ungkarlsliv är så trött på alla egoister.

Inte  ens veta hur pappans nya bostad ser ut, jag skulle aldrig gå på dom villkor .Om min son ska vara hos ex då måste allt undersökas så jag vet att min son är säker .jag har mina rättigheter också .Har man ensamvårdnad då bestämmer man själv var och när  dom ska träffas ni får läsa mer om det så ingen kan manipulera er.

Kram

Tatsja
2009-02-05 09:04
#20

#19 Även om du har ensamrätt, så har fadern sin rätt ändå att träffa barnen. Annars kan han gå till domstol och klaga, då blir du dömd för förhindrande av umgänge.

Zaza, som jag skrivit om, fick papper på ensamrätt och bara för att han var våldsam, både mot henne och barnen, skulle det vara övervakade besök. Han krävde nu och har fått rätt, att hans föräldrar kan vara övervakare. Vet hur det blir då. Han lämnas ensam med barnen. Så hon har vägrat och med hjälp av anhöriga och vänner, överklagat vidare. Men under tiden, MÅSTE hon se till att han får sitt umgänge, annars kan hon mista vårdnaden helt.

Lagen är ju bara ett skämt för dessa misshandlade kvinnor. Sen kvittar det om fadern är frånvarande. Vill han bråka, så får han rätt.

Fortsätt att kämpa för din rätt, men tänk på att fadern har rätt till sitt umgänge. Det kan du aldrig neka honom.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
Dinengel
2009-02-05 13:35
#21

#20 alla har vi sina rättigheter men vi måste se till att våra barn mår bra annars skulle man aldrig skiljas från oansvariga personer. En bra fader och ansvarsfull sviker inet sitt barn det ska du lägag på minnet och nu är det så att jag har ensamvårdnad och det är jag som har ansvar att se till att min son mår bra och får utvecklas normalt ingen lag kan stoppa det . Att pappor har sina rättigheter det vet jag men vem är viktigast pappor eller barn Nu är det på tiden att visa vaknar och inser att många pappor är oansvariga bara stoppar svansen mellan bena och drar och varför ska man ge dom all rätt . Vissa blir aldrig vuxna det är viktigare med spel, sprit och frihet än att ta sitt ansvar.

Man kan neka till allt i livet för att skydda sina barn DS.

Tatsja
2009-02-06 09:01
#22

Visst, jag håller med dig. Men det jag menar är att många kanske är så sårade över en skilsmässa att de drar sig in i sitt eget skal och glömmer bort barnen. Fast de älskar dem över allt på denna jord.

Men är det en pappa som absolut inte är ansvarsfull och kanske våldsam. Då ska det vara övervakade besök. Sen måste man lyssna mer på barnen om de inte vill åka. Då kan det vara något fel.

Du är ju en ansvarsfull mor, som axlat bådas roller. Pappan kommer en dag ha sina barn utanför dörren där de frågar. Varför?

Det är straff nog.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Upp till toppen
Annons: