Det har jag erfarenhet av och denna tjej var 15 år

Hur löste ni det då Tatsja?

Jag flyttade. Det står i boken som du läst.

Min första tanke är ju vad har den här flickan för erfarenheter som beter sig så, 9 år…

Men du verkar ha löst det på ett bra sätt Mia. Att ge henne uppmärksamhet, men när hon beter sig illa så hade jag ignorerat och låtsats att jag inte hörde.

Mina barn har ju träffat några av mina dejter men det beror ju på att dem dykt upp hos mig oanmälda, barnen alltså och de bor ju här så de behöver ju inte ringa innan de kommer även om det är pappa vecka.

Om jag skulle ta hit någon när mina barn är hemma så skulle jag inte kalla det för dejt. Jag skulle säga att det är en vän som kommer och fikar och sen skulle jag absolut bete mig som en vän.

Ja Sanna! Jag tror jag löste det på ett bra sätt. Det som förvånade mej var att pappan inte sa till henne när hon kom med sånna fula ord som att hon skulle nita mej.
Hade det varit min flicka hade jag sagt till att så säger man inte.

Men det löste sej.

Hon har växt upp med halvbröder och är van att ha stridsyxan framme, sa Janne.

Ja, jag tror ju alltid att det finns en anledning / orsak till människors olika beteende.

Hoppas att hon är trevligare vid nästa möte!

Just det ja Tatsja.
Har läst så mycket böcker efter sen så man glömmer…

Det löser sej Sanna! Jag har ganska stort tålamod…så hon kommer inte att skrämma iväg mej.
Hon var en go flicka iallafall när hon satte den söta sidan till.

Får önska dig lycka till.

Sånt är ju alltid svårt. Hon är bara 9 år gammal och man vet ju inte hur hon känner inombords över att pappa träffar någon. Det är ju känsligt ochs vårt för alla parter involverade. Hon behöver kanske lite tid innan hon kan släppa in. Det är ju ett litet barn, hon kanske inte vågar ty sig till nån hon inte vet kommer att stanna. Man kan ju fundera på vad har hon för tidigare erfarenheter av ny kvinna i appas liv och hur är det med hennes mamma och kanske en ny relation där.

Jaa..man funderar ju på sånt ju. Men jag tar det varligt med henne.
Träffar jag henne snart igen ska jag vara vänlig och glad emot henne även om hon kommer med spydigheter. Det är ju bara en försvarsmekanism i henne.
Hon är rädd att pappan ska försvinna.

Det som många kanske gör fel i är att här kommer jag och är ny mamma eller pappa. Viktigt att förklara för dem att så inte är fallet.

Absolut Tatsja. Bara visa att man är deras vän. Att när hon vill krama sin pappa så får hon. Jag ger de utrymme.

Men det finns ju de tjejer/killar som INTE gör detta med den andras barn. Utan kräver att DE ska vara i centrum hela tiden. Pratar knappt med den andres barn, behandlar de som luft. De som kommer och bestämmer och styr och ställer med en gång.
Det funkar ju inte.

Min dotters reaktion på sin pappas dejtande var inte positiv. Vi har pratat mycket om hur hon uppfattade alla dessa tjejer som hennes pappa träffade. Vad hon inte kunde förstå varför de skulle dyka upp på de få tider som hon skulle ha tillsammans med sin pappa. Dessa tjejer gjorde sig till och skulle visa att de gillade henne och vad barn reagerar på är oäkta känslor dvs detta gullande med henne när de inte ens kände henne! Som hon säger idag, varför kunde han inte vänta tills det verkligen var allvar från bådas sida istället för att plocka hem så många olika………för ett par veckor eller så.

Hon var bara 3 år när vi skildes och är vuxen idag men minns fortfarande med fasa vissa av pappas dejter.

Min personliga åsikt är att hålla barnen utanför tills man lärt känna varandra ordentligt, efter det där första ruset, när man vet att det är något att verkligen bygga på.

Jag håller med dej egentligen Clary. Jag tar inte hem nån karl förräns jag vet att det är allvar.
Nu var det ju så att han ringde och sa detta när jag nästan var där att dottern skulle vara med. Annars hade jag nog väntat tills en dag då han var ensam. Det hade kännts mer rätt mot flickan.
Jag är naturlig gentemot flickan. Gullar inte eller sånna saker. Utan pratar med henne som vanligt.

Sedan finns det ju många som gör som din dotters pappa. Drar hem den ena efter den andra. OCH det är inte bra. Vilken syn på ett förhållande får barnen då?

Något många glömmer när de kommer in i en familj med barn, är att barnen behöver lite kvalitetstid med sin förälder också, likväl som vi behöver det.

Att alltid vara med den andra hela tiden, kan bli svartsjuka för den andra. Så ibland måste man bara backa lite. Men inte jämt.

9 år och den attityden visar på att hon varit med om detta förut och att pappan sannolikt "glömt" dottern lite i "hetluften" och det vill hon ej vara med om. Jag skulle tippa på att när det får gå några gånger så är det en helt annan tös när hon upptäcker att hon inte är "i vägen" så att säga. :o)