Annons:
Etikett01-föräldraskap
Läst 3323 ggr
Wassago
6/19/11, 7:13 PM

Vad ska jag göra? Vad kan jag göra?

Hej!

Jag har en liten undran, eller vad man nu skall kalla det.. Jag och mitt ex lever separerade sen ett år tillbaka, tillsammans har vi en son på snart två år. Vi har gemensam vårdnad om den lilla och har en mycket bra kontakt oss emellan. Då vi har nära mellan varandra så har vi inga fasta dagar när sonen skall vara hos mej respektive hos modern (där han är skriven) utan brukar lägga upp det vecka för vecka, men oftast är sonen hos mej minst två dagar i veckan ofta tre. Men det finns ett orosmoment upplever jag.. Mitt ex har relationsproblem samt åxå en mycket låg självkänsla.. Vilket gör att det ofta finns nya män i hennes liv och de är åxå män som jag ofta känner inte kanske är de bästa typerna för min son att ha omkring sej.. Exet är överens med mej om att vi inte skall dra in nya presumtiva män/kvinnor i sonens liv, (förrän det givetvis skulle visa sej bli något seriöst) men ändå händer detta ständigt och jämt från hennes sida.. ( hon e inne på fjärde nu..)hon hinner knappt dumpa den ena innan hon har en ny (något jag egentligen inte det minsta bryr mej om) men då hon tar hem dom när vår son är hemma så känns det ändå lite som min "sak" åxå.. Hennes förhållanden bryts ju snart å en ny man kommer åter in i min sons liv.. Då dessa män åxå ofta är rediga "sluskar" å därför byts ut så går jag med ständigt magont.. Hon är i alla andra avseenden en perfekt och underbar mor skall jag tillägga!! Men min oro gäller hennes män å val av män.. hon känner dom inte… inte jag heller… ändå tar hon hem dom till vår son.. Finns det nåt jag kan göra mer än fortsätta försöka prata med henne å samtidigt hoppas på att de nya inte är pedofiler eller misshandlare?? Och även om det aldrig blir så illa… hur kommer min son att känna det när han blir äldre och förstår mer? Han fäster sej vid dessa och snart försvinner dom ut och ersätts av en ny..?? Känns som att det blev "bluddrigt" detta men ni kanske fattar vad jag menar ändå…

Annons:
Michaela-N
6/19/11, 7:20 PM
#1

Jag är inte singelförälder själv. Jag är 13 år och kan inget alls om att vara förälder. Men jag kan säga att du är inte ensam om det problemet. Det är många föräldrar som är oroliga som du.

Jag tror ingen psykiskt frisk mamma skulle utsätta sitt barn för en pedofil eller misshandlare. Märker man att det skulle vara en sådan brukar ju föräldern avvisa denna på en gång. Nu är din son så pass liten att det kanske är en aning svårt att prata med honom om vad han tycker om detta, men har du pratat med ditt ex?

Jag tror inte han fäster sig vid de nya pojkvännerna. Han är två år och ser sin mamma och sin pappa som en stor förebild just nu, och jag kan tillägga att jag inte kan något om småbarn heller men att jag själv har erfarenheter av liknande situationer.

Wassago
6/19/11, 7:31 PM
#2

Hej Michaela och tack för ditt svar, ett svar jag nog kan sätta högre värde på på ett vis än från andra föräldrar då du själv är ung…

Självklart tror jag inte mitt ex skulle fortsätta dejta en man som skadade vårt barn oavsett… men om man inte känner dom man tar hem till sitt barn så kan man inte veta förrän det är försent.. Då har det ju redan hänt..

Ja, jag har flera gånger tagit upp detta med mitt ex å hon lovar att det inte skall hända igen… Sen blir hon "fjortis kär" (Om du ursäktar uttrycket.. å då e allt rosa å mannen i frga hennes stora kärlek… än en gång…

Och tror heller intye i nuläge att sonen skadas av detta beteende.. men han växer fort.. och jag tror inte hennes beteende däremot kommer att ändras…

Hur menar du att du själv har liknande erfarenheter och hur har du mått av detta och upplevt detta?

Å du.. jag kan heller inte så mycket om småbarn.. jag håller fortfarande på att lära mej..

Michaela-N
6/19/11, 7:36 PM
#3

Ja jag förstår. Nu är ni ju rätt så nyseparerade, kanske vill hon bara hitta någon att leva med och hon inte riktigt kan bestämma sig? Det kan jag faktiskt inte yttra mig om hur det fungerar.

Förstår att det är jobbigt att inte veta vem det är och att det är många som byts emellan, men det finns ingen möjlighet att du kan ha din son hos dig de första dagarna när hon träffat en ny? Det skulle jag tro att hon också går med på, att det kanske blir en lättnad för henne att både "slippa" er son och få tid  tillsammans med den nye och kanske också lära känna honom lite bättre innan hon visar honom för er son. Kan det vara en lösning?

Michaela-N
6/19/11, 7:42 PM
#4

Vad jag haft för erfarenheter, Det var en kvinna som stod mig väldigt nära under en lång tid när jag haft det jättesvårt under tiden mina föräldrar separerade. Då var jag lite äldre och förstod vad som försiggick, de bråkade hela tiden och fick inte bukt på boende och pengar. Hade därför henne som ett extra stöd, det var min mammas kompis, som hade en son i min lillebrors ålder. De umgicks mycket. Hon bodde nära mig och när jag var ledsen kom hon snabbt. Rätt som det var separerade hon också, flyttade med sin son på då 7-8 år till en liten tvåa, långt bort från mig. Marken under mina fötter försvann. Sen dess blev hon sig inte lik, hon hade män där hela tiden och det var nya, unga killar. Sonen tog inte skada men hennes ex blev orolig att något skulle hända med deras son.

Så ja…det har inte hänt mig själv. Men den där människan stod mig fruktansvärt nära, och jag flyttade då över kontakten (kan man säga) till hennes ex och fick höra då hur han kände. Är lite av det jag baserar min åsikt.

ingann
6/19/11, 8:25 PM
#5

Jag hade nog ställt lite hårdare krav på mamman om erat avtal sinsemellan om att inte introducera nya partners förrän det är mer seriöst.  Eftersom ni har upplägget att er son bor hos dig ett par dagar i veckan så har hon all tid i världen att träffa den nya på.

Tyvärr måste jag svara Michaela att det är nästan omöjligt att upptäcka att någon är pedofil eller barnmisshandlare innan det hänt något. De gör sina saker när de inte syns..  I annat fall skulle det nog vara ganska sällsynt med sådana övergrepp. Såna personer är experter på att dupera människor. Tyvärr Obestämd

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Michaela-N
6/19/11, 10:30 PM
#6

Ja så är det säkert. Men man går ju aldrig säker, isåfall. De kan ju röra sig varsomhelst.

Annons:
Katti
6/19/11, 10:35 PM
#7

Tyvärr har jag inget annat svar att ge dig än att jag håller med ingann om att du helt enkelt kräver det ni faktiskt har kommit överens om av henne. Det verkar ju faktiskt som om hon själv inser att hennes beteende inte är helt okej. Hoppas ni kan lösa detta, för en god relation är ju riktigt bra att ha när man delar vårdnaden. Lycka till!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Wassago
6/20/11, 9:05 AM
#8

Får tacka för svaren, jag har flera gånger sagt att jag kan ta vår son mer om hon behöver mer tid för att umgås med dom hon träffar.. Å du har helt rätt Katti, hon är medveten om att det inte är helt ok.. men ändå tappar hon huvudet totalt i inledningen av en ny förälskelse.. Och som jag skrev i första inlägget, förutom detta så är hon en fantastisk mor och vi har en mycket god relation till varandra.. Men hon är så ohyggligt skrämmande naiv när det kommer till människor och män.. Hon tycks tro att allt som sker i samhället, som man läser om och hör om inte skulle kunna drabba oss/sonen..  Jag har även försökt få henne att söka hjälp hos nån kurator/terapeft eller liknade för hennes låga självkänsla.. Hon har för många år sedan haft en sådan, men det vill hon inte.. Jag kan inte begripa de val hon gör heller i fråga av männen.. Hon är värd betydligt bättre män, hon ser bra ut, har bra jobb och är en go människa.. Ändå sänker hon sej själv till att umgås med människor hon inte skulle behöva ha omkring sej å det gäller inte bara män och relationer utan även en del av dom kvinnor hon umgås med.. Det är iof hennes sak… men min son blir ju åxå inblandad.. Jag vill inte se honom överhuvud taget i dom kretsarna.. Det är mycket alkohol bland dom hon umgås med.. Ja det sups inte när han e med givetvis! Själv har jag kanske sett för mycke skit å elände.. Så jag går som sagt med en ständigt nötande oroskänsla i magen när jag ser de människor hon har omkring sej..

Man kan givetvis aldrig vara säker på om folk är pedofiler, psykopater el misshandlare förrän det har hänt något.. men om man känner dom man umgås med så minskar ju åxå riskerna att ens barn skall råka ut för dom..

Hon åkte iväg till en stuga med vår son med en främmande man häromsist utan att ens berätta det för mej.. Hade något hänt henne eller sonen hade jag inte ens vetat var dom var.. Nu hände ingenting… men ni kan ju själva tänka er vilken tankar som snurrar i mitt huvud efter det.. Jag vet att risken är liten att vår son skall råka ut för dom riktigt hemska människorna.. men varför tar man ens risken som förälder?

Katti
6/20/11, 4:00 PM
#9

Jag känner igen hennes beteende i en manlig bekant. Alltid nya "vänner" och det är inga bra människor han träffar. Nu har han tyvärr hamnat riktigt i klistret så jag förstår mycket väl din oro för henne och inte minst din son.

Fast någon bra lösning kommer jag tyvärr inte på. Som du säger så behöver hon nog professionell hjälp, men det är ju svårt/omöjligt om hon inte själv vill…

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Sara
7/5/11, 12:29 AM
#10

Saken är att du faktiskt inte kan kräva av henne att inte introducera nya män. Du kan bara prata med henne och be henne om att inte göra det.

Helt krasst har du inte med saken att göra var hon och sonen är och med vem när hon har sonen. Sen att det är både ovettigt och respektlöst av henne att göra så är en annan femma.

Tala med henne om din oro är nog det ända du kan och bör göra. Kan ni inte komma överrens så kan ni alltid be familjerätten om råd och stöd.

Sara

Intehärutandär
12/8/12, 4:25 AM
#11

Har inte läst alla svar ovan. Men kan med väldigt hög sannorlighet (och erfarenhet från "tjej-grupper" m.m. från andra forum osv sedan förr) säga att detta med svängdörrarna på karlar har med den låga självkänslan att göra. Hon behöver snabb bekräftelse på att hon duger. Det hon inte ser (även om honnog vet det) är att hon behöver vara singel, minst 1 år för att lära känna sig själv. Därmed kommer hon se män på ett annat vis och ha högre krav. Älska sig själv.

Vet inte hur länge Er relation varade, men då man hoppar sådär så tar man med gamla problem till nya och känner ofta att alla män är puckon, fast man själv är den röda tråden.

Skulle du vara orolig för Er son så har du rätt att säga att sonen inte får vara hemma då hon har dessa relation där. Hon får göra ett val. Det handlar inte om att du skulle lägga dig i hennes relationer, utan att du är mån om Ert barn.

Snöflingan-LÖVET
1/27/13, 11:50 PM
#12

Hej ..sonen är ju liten ännu o detta kommer han ju kanske att må dåligt av senare i livet..vore bra om hon kunde hitta en vettig karl så hon fick en trygg grund att stå på. Mitt råd till dig är att ni båda finner en lösning..då det är sonen som ska komma i första hand.Tex: bestäm hur länge han är hos respektive och då får hon träffa sina killar när han är hos dig. och när sonen är hos henne så är det sonen som gäller..inte killarna, och när det blir varaktigt i hennes förhållande så kan sonen invänjas..Barn mår bra av att kunna lita på vuxna och få umgås med dom, men på barnets villkor när han är så liten..Hoppas ni kan komma fram till en bra lösning som passar sonens behov.Tänk på att det vi lär oss våra första levnadsår präglar resten av våra liv. kram snöflingan-LÖVET

Wassago
1/28/13, 6:14 PM
#13

Jag har haft den diskutionen m henne otaliga gånger #12.. sonen e hos mej flera dagar i veckan å jag har sagt att hon får träffa hur många hon vill… men att hon ju kan göra det när sonen e hos mej… hon svarar possitivt på det men sen blir det ändå samma visa igen..Det värsta var när hon tog våran son som då bara var knappa två pr å åkte med en "ny kärlek" till ett hus utanför stan i ett dygn utan att ens berätta att min son var med… en man hon hade träffat ett tiotal gånger.. den tar hon med vår son till så…Har svårt att lita på henne efter det… vad som hellst hade kunnat hända å jag hade inte ens vetat var mitt barn var… Problemet e till viss del hennes naivitet..Hon tycker hon "känner" dom efter bara ett par möten.. Ändå har jag sagt att jag kan ta sonen extra om det e så att hon vill träffa å lära känna en ny…

Annons:
Mirjami-78
2/4/13, 10:08 PM
#14

Jag hoppas att mamman skall förstå att du menar väll. Det är inte enkelt för man vill sitt barn bästa och är orolig. Har ni haft kontakt med fam. rätten?? Hur ser de på detta hela??

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Wassago
2/5/13, 9:46 PM
#15

Vi har haft kontakt m familjerätten vid ett tillfälle rörande annat men inte om detta… är ju ett känsligt ämne… Jo.. jag tror hon förstår… men det hjälper ju inte om det ändå inte blir någon förändring…Sen tänker jag ju framåt… vad kommer min son att få för värderingar i ett sådant hem? Missförstå mej rätt.. här har det varit en å annan "kärlek" åxå men dom får komma när jag inte har min son…

Mirjami-78
2/6/13, 1:33 AM
#16

Jag vet inte hur man ska föra fram en sådan diskution med sin ex. Visst det bästa kanske är att har man inget stabilt förhållande att man då träffar de när man är barnledig. Vet inte heller hur fam.rätten ställer sig till denna fråga. Sen är det mycket vad det är för männniskor man träffar?? Är det skötsamna personer som kanske har barn själva.

Vid ett tillfälle när jag levde ensam med mitt barn så kom men pappa på besök med sina två barn. Vi var absolut inget mera än vänner och hade pratat med varndra en längre tid. Våra barn hade så klart roligt tillsammans för då hade de någon att umgås med.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Upp till toppen
Annons: