Så länge som inte mamman fått igenom enskild vårdnad i en Tingsrätt så är vårdnaden delad och båda vårdnadshavarna har samma rättigheter.

Jag vet inte vad de kommit överens om gällande umgänget om de haft växelvis boende eller vad som är orsaken till att ansöka om enskild vårdnad, men man kan i princip bara få enskild vårdnad av två skäl:

Antingen är man direkt olämplig som förälder eller så har man väldiga kommunikationssvårigheter.

Det viktigaste är att inte låta det bli en fajt mellan föräldrar utan att ta hänsyn till vad barnen vill och säger, det är en hemsk situation för barn att hamna mellan föräldrar som inte kan enas.

Jag brukar alltid säga till mig själv att jag inte kan styra någon annans handlingar utan bara göra så rätt som möjligt själv.

Läs på, sök information, men brusa inte upp, behåll lugnet, det vinner man på i längden. Och vad ni än gör, ha inte några "tredje gradens" förhör med dottern.

Svårt att råda när man vet så lite om situationen och bakgrunden.

Så de har alltså inte rätt att hindra honom från att träffa sin dotter? Då går ju detta emot dem själva..

Det har varit växelvist boende det senaste året, men innan det så var det min man som hade henne hela tiden och mamman varannan helg.

Hon påstår att det är pga dålig kommunikation.

Vad barnet säger vet jag ju inte, min man har inte träffat henne på snart 1 månad. Hon är bara 4 år.

Jag kommer aldrig att lägga mig i detta. Jag stöttar bara min man och jag hade en känsla av att dem gjorde fel, så var tvungen att fråga.

Nej, de har inte rätt att hindra honom från att träffa dottern, det kan till och med vara skäl för att hon ska förlora vårdnaden om hon inte kan uppvisa starka bevis på att hon gör det för att skydda dottern mot ex våld, missbruk elr dyligt.

Har hon däremot gjort så på inrådan av socialen elr familjerätten har hon starka skäl till att hindra umgänget och gör det inte bara för att jävlas. Ni behöver hjälp av en advokat tycker jag, eftersom det redan gått så långt från hennes håll. En Tingsrätt kommer att kräva en vårdnadsutredning som görs av familjerätten och som innebär att båda parter genomgår samtal och får visa sitt hem, att tala med flickan lär ju inte bli aktuellt i detta fall eftersom hon är så liten. Dock kommer de be om referenser som de kan tala med som ej är släkt elr vänner, dvs kanske dagmamma mm som opartiskt kan svara på hur barnet reagerar och beter sig. Viktigt är också att man kan påvisa att barnen umgås med både mor och farföräldrar om sådana finns i livet elr andra släktingar som står barnet nära.

Om det är hans vecka, kan inte personal från dagis/förskola inte hindra honom från att hämta barnet, men man bör ta med i beräkningen att sådan handling kan skrämma barnet när de inte i förväg vet om vem som hämtar.

Ta hjälp från en advokat och var ärlig även om ni kan ha gjort något fel, ingen är perfekt. Det låter som om detta kan bli en utdragen historia och jag kan redan nu säga att det kommer att bli många svåra stunder. Det är konstigt att mammans advokat håller med om att hon inte ska lämna ut barnet för umgänge, det får mig att fundera hur starka bevis de har mot din man, en advokat borde ha full koll på att det kan vara till nackdel att förhindra dottern och pappan från att träffas.

Om ni har haft ett fungerande umgänge som de sedan avbryter utan anledning ser jag det hela som att de har gjort fel.

Man skulle kanske ha hamnat i ett annat läge om det hade inte funnits något fungerande umgänge sedan tidigare och då hade man nog fått börja på den punkten först.

De enda som i princip kan besluta om umgängesförbud är rätten.

Vad din man kan och bör göra är att skaffa ett eget ombud som hjälper honom lägga fram ett vitesföreläggande hos rätten. Får han det beviljat så får mamman betala, ett av domstolen bestämt, vite (tror pengarna går till brottsofferjouren eller nåt) varje gång hon inte lämnar ut barnet enligt umgängesavtalet.

Hoppas det löser sig för er! Ett barn har rätt till och behöver bägge sina föräldrar om det inte är skadligt för det:)