# Erfarenhet av att dejta.... Author: ryttarn Även som singelförälder kan man ju "drabbas" av kärleken. Vad har du för erfarenheter? Är det lättare om den andre har barn eller inte? När skall han/hon presenteras för barnen? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.... ## Comment 1 Author: ryttarn Får väll börja själv. Sedan jag separerade från mina barns mor har jag haft två seriösa förhållande. Det första föll i grunden på att jag hade barn och inte hon. Våra liv och prioriteringar såg så helt olika ut. Mitt andra förhållande, som nu har varat i drygt två år, är med en kvinna som har barn. Det jag upplever är att vi har samma prioriteringar, barnen först. När folk frågar om vi skall flytta ihop blir svaret att vi nog får vara "villbo" i några år till. Efterssom ingen av oss vill rycka upp våra barn ur sin trygga miljö så resonerar vi att då får det vänta tills ungarna flyttat hemmifrån. Visst blir det komplicerat när vi bor drygt 30 mil ifrån varandra, men vi tror att det är värt det. Då mina barn är lite "för inteligenta" så har dom bägge gångerna "kommit" på mig innan jag egentligen hade tänkt berätta något. Enligt min äldsta dotter är jag en urusel skådespelare och det märks direkt när något är på g.... ## Comment 2 Author: [Borttaget] Själv har jag bara haft ett nej 2 förhållanden sedan jag skilde mig för 12 år sedan. Båda har haft egna barn så det har funkat bra på den fronten :o) ## Comment 3 Author: adiafora Mina erfarenheter är att det är svårt med kärlek och singelföräldraskap, av den ena eller andra anledningen. Haft ett längre särboförhållande med en man med två alltid hemmavarande barn. Jag kunde känna mig störd i vår lilla familj då han kom och hälsade på. Ville helst bara träffas varannan helg när jag inte hade mina barn. Eller komma över på middag med alla barnen hos honom. Tycker på nåt komplicerat vis att en man inte hör hemma i vår familj, jag valde ju bort den "leva-i-lyckliga-familjen-biten" då jag flyttade från deras far och känner inte för att leva i någon nybildad kärnfamilj. Har inget behov av det. Får bara klåda. Nu försöker jag få till små träffar med min nya vän, men det är inte lätt då jag är barnlös varannan helg, just den helgen då min vän har sitt barn. Inget som går att ändra på och att introducera inför några barn är det då rakt inte tal om! Frustration och små stulna timmars möten här och där är heller ingen klockren situation. När det är lämpligt att introducera en partner inför barnen ska nog magkänslan avgöra. Känsla och intuition. Sunt förnuft och kommunikation. ## Comment 4 Author: BranDuir Hade ett kort förhållande i somras...en månad...hon träffade äldsta sonen först,det gick bra, men sedan kom min två minsta pojkar ner från Norrland, i början av juli...dom tyckte det var kul att jag träffat nån sådet var ju inga problem....problemet var istället att kvinnan var svartsjuk på mina barn....och tyckte att jag skulle ägna all tid åt henne istället, (allvar)....så jag avslutade förhållandet mycket snabbt...egoism är ju inte min kopp te.... ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jösses ja det var inget att satsa på. Förstår mig inte på folk som blir svartsjuka på barnen!!! Det övergår mitt förstånd. ## Comment 6 Author: ryttarn #4 Ja, en sådan människa hade farit och flugit härifrån fortare än ett spöke kan säga Buh.... Svartsjuka, oavsett variant på den, får mig att se rött. Är det dessutom barna som är orsaken till svartsjuka undrar jag verkligen hur de små grå är funtade. Misstänker att hon inte hadde barn själv? ## Comment 7 Author: BranDuir #6 ja du har alldeles rätt....inga barn själv, och väldigt svårt att förstå att jag saknat mina ungar i ett halvår och ville ha lite umgänge med dem oxå....\*S\*barnen bor 15 mil norr om Östersund, jag i södra Småland....så det är ju inte bara att umgås heller tyvärr. ## Comment 8 Author: martdat Hm, Jag har inte tid med något förhållande och är även så bränd att jag inte riktigt vågar försöka, men ibland har jag halkat in i ett ändå, det har aldrig funkat, vare sig han har hafft barn elr inte, har han inte barn har han ingen förståelse för att min dotter går först och har han barn så finns aldrig tiden att träffas + att de jag träffat med barn har velat gå får fort fram , presenterat mig för barnen direkt och då backar jag + en massa annat naturligtvis, men kan iallafall konstatera att det var enklare att träffa någon när man inte hade barn,, Att presentera någon för min dotter som min kille har aldrig hänt,, det har hon klurat ut fort själv,  Roligt med en sight för singlar måsste jag säga! ## Comment 9 Author: [Borttaget] Ja jag tyckte att en sajt för singel-päron saknades :o) ## Comment 10 Author: BranDuir #9 ...en jäkla bra ide...var själv inne på och har pratat mediFokus om en Singelsida....\*S\*....så detär helt super! ## Comment 11 Author: [Borttaget] Min stora son lyckades alltid bli bästa komppis med de som jag träffade när jag var ensamstående med han. Jag fick oftast nöja mig med andra plats....när han var vaken, men det gjorte jag gärna. Det är ju så med fast man är två föräldrar så får man ju ta hand om barnen först. ## Comment 12 Author: vanessa Jag kan skriva om den andra sida, den som inte har barn men mötte **Mannen** som hade två barn, 4 och 6 år. När han sa att han hade två barn så var jag så nära att vända på klacken, men kärleken sa till mig att stanna och prova. Då min egen personliga biologiska klocka inte ens tinglade, och jag aldrig tittat ner i en barnvagn och gullat så kändes det svårt. Något som kändes svårt är att man i vanliga fall spänner sig för att möta den andres föräldrar. Insåg att möta hans barn och bli godkända av dem var sju resor värre. Funderade igenom det hela, först själv och sedan tillsammans med **Mannen**. Ville träffa dem en åt gången, med den äldsta först. Ville göra det på ett annat ställe än i en hemmiljö. Så det blev sonen, 6-åringen. Vi åkte till Skansen. Det blev en skön och naturlig dag. Där jag som djurälskare gick runt med honom och beskrev djuren och deras liv. Vi fikade. klappade rockor och hade det bra. Nästa gång så var mötet med dem båda, sonen som fått en bra bild av mig, tillsammans med lillasystern, 4 år. Även denna gång ute. Minns inte nu vad vi gjorde. Hon var lite svårare, men kände hela tiden att hennes storebror hjälpte till att få mig verka som en bra person. Förhållandet mellan oss har gått bra. Vi har nu varit ihop i 12 år, är gifta sedan 10. Dottern som var tveksam till mig i början, var faktiskt den som designade bröllopstårtan ovetandes. Då hon vid 5-års ålder ritat oss som gifta. Istället för två glada bröllopsfigurer på toppen, blev det hennes bild på toppen. Men jag kan säga en sak, som den utan barn, att det var svårt att inse att någon betytt så mycket för honom att han skaffat sig barn med henne. Inte för att jag svartsjuk. Pratade med honom om att vi borde gifta oss, för att han skulle göra något med mig som han inte gjort med henne. I början var han tveksam till det då det var ett så stort steg... Men tycker att skaffa sig barn är mycket, mycket större. Vi släppte diskussionen, men ett år senare friade han :-). ![](../ShowFile.aspx?BinaryId=05a375d5-3102-4f4c-88a5-ca9f76dc95b5&Filename=glädje%20ringen.jpg) **Glädje ringen :-)** Så mitt råd inför presentationen barn och ny person i livet, är att göra det lite lustfyllt, så att fokus inte enbart handlar om vardagen och nervositet. Givetvis anpassat efter barn och personens intressen. Gärna en i taget med den äldre eller öppnare barnet först. /Vanessa ## Comment 13 Author: [Borttaget] Tack snälla Vanessa för din berättelse. Det är så man vill att det ska gå till, att det ska funka med den andra förälderns nya och att barnen därigenom får en extra vuxen i sitt liv. Vad stolt tösen måste varit när hennes teckning satt på bröllopstårtan!! När jag träffade en man som jag sedan var tillsammans med under 3 år var Malin ca 6 år. Men han hade 3 hundar vilket funkade som en isbrytare, dottern älskar ju djur. Det hände fler än en gång att XXX och Malin "försvann" och gjorde en massa hyss och roligheter och jag stod och undrade vart de tog vägen :o)) Han hade iofs 2 barn sedan tidigare, men de var båda nästan vuxna och bodde ej i närheten. ## Comment 14 Author: vanessa Hon visste inget om tårtan vi skapat, utan när den kom ut till lokalen och vi skulle skära den så lyfte Eric, min man, upp henne. Bild togs och den glada blick det blev är obetalbar. /Vanessa ## Comment 15 Author: lotta1961 Jag har då helt och hållet gett upp när det gäller förhållanden! Jag har blivit alldeles för bränd och vill inte i nåt mer skitförhållande igen! Det har blivit några totalt misslyckade förhållanden under min sons uppväxt! Det har varit extrem svartsjuka till min son för att han har fått för mycket av min uppmärksamhet! För några år sen träffade jag en man som sonen gillade och jag me för den delen! Vi flyttade till mannen som hade tre döttrar! Han och hans ex bara bråkade om sina barn och underhåll så det slutade med att de två älsta tjejjerna (som var15 och 17 år) flyttade hem till sin mamma och vägrade komma hem till oss över huvudtaget! Då menade mannen på att det var min sons fel eftersom han alltid var hemma med oss eftersom jag har ensam vårdnad om honom! Då fick jag nog och sonen och jag flyttade därifrån! Att det var han själv som var skurken i det hela insåg han förståss inte utan Sköll på min son! Förbannade idiot säger jag!!!! Det är ingen lätt bit alls att träffa någon när man är ensamstående med barn det är vad jag har fått erfara! Men jag är så himla glad för dom som det går bra för istället!![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif)  Nu är jag singel sen flera år och det stortrivs jag med! ## Comment 16 Author: [Borttaget] Trist när folk ska skylla på barnen :o( det är ju aldrig deras fel i sak. ## Comment 17 Author: BranDuir Jaa du Lotta....vad ska man säga.....förstår dig i alla fall! ## Comment 18 Author: LeTigre känner mig obekväm med ordet _dejta_, hur defnierar ni en dejt eller att dejta? Jag kan inte säga att jag någonsin _dejtat_..? Jag kastade mig, saligt lycklig, in i på köttmarknaden igen när jag skilt mig med den ljusa uppfattningen att barnen visst skulle avskräcka killar men att de på det sättet skulle agera filter och filtrera bort de som inte var värda att satsa på ändå. Ville inte heller träffa någon med barn utan skulle det vara någon skulle det vara någon ung och obunden, kände inte att jag ville ha ännu en förälder med i spelet. Men det gick inte så bra, de "obundna" killarna i min ålder var absolut inte redo för mina barn även fast de först bedyrade det (och trodde på det själva). Den senaste killen jag hade något mer regelbundet med ville ha egna barn, något _jag_ inte var beredd att lova honom. Har insett efter det att jag helt enkelt inte kan satsa på någon som inte redan har barn, det vore elakt och själviskt att ta från någon möjligheten att ha egna barn. Med det sagt har jag haft mycket svårt för de (ensamstående) killar jag känner och/eller har träffat som har barn. De flesta (av dessa specifika killar jag talar om, inte en generalisering till alla pappor i världen) känns som oseriösa pappor som bara träffar sina barn när det passar dem. Så där har min respekt för dem försvunnit och så har det inte blivit något. Jag är nog _väldigt_ kräsen, höga krav. Men jag ser inget fel i det. Jag tar inte in en man i mitt och barnens fina liv om han inte håller måttet. Jag lovade mig själv när jag lämnade barnens pappa att "aldrig mer ett halvdant, ljummet förhållande". Det ska finnas något _extra_ där, en djupare kontakt, passion. Annars har man ingenting att bygga på när det blir tufft och vardagstrist, för det blir det ju alltid så småningom. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Ja en förutsättning för att det ska funka är nog att killen har barn också. Ordet dejta, i det lägger jag in att träffa någon av motsatt kön :o) vad det sedan blir av det, det får man väl se under resans gång. ## Comment 20 Author: LeTigre #19 ja jag kanske har den internationella betydelsen av dating i huvudet, det kanske har en annan innebörd i sverige? wikipedia: **Dating** is the act of going out on dates whereby one person socializes with a potential lover using a process that involves scheduled, usually exclusive, meetings of two people... A date involves going out to do something together (like having dinner, visiting the theater, or having a picnic at a park or beach), while dating involves the continued communication and courting between dates I denna innebörd har jag aldrig dejtat. Har aldrig gått på inplanerade dejter på bio/restaurang etc. ## Comment 21 Author: BranDuir #29   håller med dig...känner mig inte heller bekväm med ordet...\*S\* ## Comment 22 Author: ryttarn #20 Nej, med den innebörden har jag heller aldrig dejtat. Men på svenska används det på ett helt annat sätt än i USA där det finns så oerhört mycket moraliskt flosker så det blir dubbel.... #18 Känner igen mycket av det du skriver men vänder nog på könsperspektivet.  Visst finns det många män som bara troskyldigast umgås någon gång ibland med sina barn. Sedan finns det kvinnor som håller så hårt i barnen så männen inte får en chans, varken under förhållandet eller efteråt. I vårt jämlika samhälle är det oerhört svårt för en man att vinna en vårdnadstvist och efter de senaste lag/praxis förändringarna har det blivit etter värre. Som tur är har jag sluppit den delen utan mitt och X-ets "arbetsförhållande" fungerar för det mesta hyfsat smidigt även om det finns mycket att önska när det gäller framförhållning..... Har överhuvudtaget aldrig "get mig utt på köttmarknade", något sådant har jag inte tid med. Nej, de förhållanden jag har haft genom livet har snarare "ramlat ner i huvudet på mig"....typ... ## Comment 23 Author: [Borttaget] Tänk om någon trevlig karl kunde ramla ner i skallen på mig någon gång \*S\* ## Comment 24 Author: ryttarn För att travesera ett bibelordspråk, Den som slutar söka finner....![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif) ## Comment 25 Author: [Borttaget] Hahaha jag slutade leta för länge sedan ![Räcka ut tungan](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-tongue-out.gif) ## Comment 26 Author: BranDuir det enda du finner när du letar är det du inte vill ha..... ## Comment 27 Author: LeTigre #26 men det man vill ha är sällan det man behöver. Och förresten vill man bara ha det man inte kan få ;) ## Comment 28 Author: BranDuir #27 så rätt så rät och därmed så är det ju lika bra att ge opp..\*\*\*ASG\*\*\* ## Comment 29 Author: LeTigre #28 jaaa.. då har vi effektivt satt ett stopp för den här tråden då? :P Nej men seriöst, är det fler än jag som bara vill ha dem som är totalt otillgängliga? Främst känslomässigt otillgängliga. Jag är en **sucker** för karlar som håller mig på armslängds avstånd. De som öppnar armarna och är varma och kärleksfulla - de tröttnar på jag på på fem minuter. Det är ju i längden ett oerhört otillfredsställande beteende jag utvecklat. ## Comment 30 Author: BranDuir #29  du jag är nog likadan faktiskt...är det nån som kastar sig i armarna på mig så blir jag lite tveksam.....hehe