# HUR VET MAN NÄR MAN ÄR REDO? Author: russigabettan Har flera kompisar som blivit singlar, frivilligt eller precis som mig ofrivilligt med otrohet i grunden. I mitt fall är ju jag gift och håller stenhårt på att jag är det hela prövotiden ut, så alltså minst 6månader framåt. Många säger att jag inte behöver vara det, min exman lever ju med sin nya och har ju valt alltså behöver inte jag hålla hårt på min regel. Men när vet man att man är redo att gå vidare i livet? När vet man att det är dags på riktigt och inte bara för att man gömmer sina känslor? Jag har precis fått lite distans och till och med blivit lurad till att följa med ut på krogen för första gången på 5 år. Det har gått 2 månader sedan separationen och jag kände att mitt liv kanske hade lite hopp ändå. Pang! då ska exet komma och "peta", göra sig påmind, klaga på umgänget via familjerätten och messa och ringa och riva upp känslor, så man tappar kontrollen igen och gråter inför honom och tappar humöret trots att man lovat sig själv att inte visa sårbarhet igen. Förbannad blev jag också eftersom hans nya har hotat mig med vårdnad och underhåll!!! Hotad av en liten 21-åring som just gått ut skolan i princip, hon ska inte ens ta mina barns namn i munnen! Förmodligen inte alls så redo att gå vidare som jag inbillat mig själv eftersom det river upp så mycket bara han messar. Vill inte att han ska fortsätta styra, jag vill kunna träffa en trevlig man som är snäll och behandlar mina barn som sina egna, men först vill jag bara vara själv och "landa". Jag har chattat med en man som jag vet vem det är sedan tidigare, han har också separerat och har varit ett enormt stöd under allt detta. Jaha pang igen! Då säger han helt plötsligt att han vill träffa mig och åtminstone se hur jag ser ut(han vet ej vem jag är) ifall att det kan bli något längre fram. Taggarna utåt för mig direkt, vill inte ha någon man, vill ha vän. Han kan vänta säger han och sedan säger han att han inte vill ha någon ny i sitt liv. Total förvirring, vad vill karln???? Vad vill jag??? Känner jag något eller är jag smickrad för att jag duger trots att min man valt bort mig för en 21-åring??? Vill bara skrika!!!! Hur har ni haft det??? Många övergångsrelationer???? Jag vill ha lugn och ro utan komplikationer, skilsmässan går igenom tidigast i juni tills dess anser jag mig gift, hur skulle ni andra se på den saken? Känner mig som en hel j-a cirkus i skallen! ## Comment 1 Author: Christina-Lundberg Hej.. så där kommer det att kännas ett tag.. jag vill inte verka otrevlig.. men det är livets regler man måste följa. Jag är skild sedan snart 3 år tillbaks.. och fortfarade känns det fördj.... om det nu ger någon tröst. Men först och främst måste du landa - som du skriver. Det är jätteviktigt att du vet var du står. Du måste bygga upp ett liv som en singelmamma... när det stadiet är över - då kan du börja fundera så smått på det andra könet. Men som sagt och var låt såren läka. Men erfarenhet av x-et är inte kul... Det har varit cirkus hos oss i 2½år, ända sedan hans nya kom in i bilden. Så varje dag är en utmaning.. om vad det är på tapeten just för tillfället... Lycka till //C ## Comment 2 Author: Mads Det tar tid och låt det också få göra det är mitt bästa råd. Jag har inte dejtat nån alls, men det är också bara 6 månader sedan jag blev lämnad. Orkar inte med något nytt än, vill landa och komma på fötter själv i min själ och låta hjärtat läka. Det går mycket upp och ner, exet påverkar mig fortfarande väldigt mycket och jag har de två senaste kvällarna vrålgråtit framför honom när vi pratat och han bara sitter helt känslokall och nu ska dra in advokat osv. Krogen och andra män finns nog kvar den dag man känner sig redo för det. Det är svårt att kunna inleda något nytt så länge man känner sig trasig fortfarande. Stor kram / Madde ## Comment 3 Author: [Borttaget] Låt det ta den tid det tar. Ni måste läka innan. När det är dags så känner ni detta. Risken med att gå ut för tidigt är att man letar kärlek bara för att man känner sej ensam. Man blir kär i själva kärleken. Inte i personen. Sen blir det så himla fel. Var ensamma ett tag. Lär ett att leva ensamma och inse att ni klarar er. Ni kommer att må bra av att inse detta. Bli glada och bygg upp ert självförtroende. Bli trygga i er själva. När det sedan är dags så står han där. Och då vet ni att ni är redo. Kramar! ## Comment 4 Author: Tatsja Tyvärr kastar sig många i ett nytt förhållande direkt. Det är bättre att vänta och landa som många säger. Ta det lugnt och lär dig vara ensam ett tag. Det tar tid. Men det är det värt. Vårda dig själv och var självisk. Man har rätt att vara det. Sen kommer ett nytt förhållande när man själv känner att det är rätt. Inte för att man är rädd för ensamheten. Då blir det fel. Håller med de andra som skrivit här. Kramar ## Comment 5 Author: Christina-Lundberg #3 "Risken med att gå ut för tidigt är att man letar kärlek bara för att man känner sej ensam. Man blir kär i själva kärleken. Inte i personen. Sen blir det så himla fel." SÅ HIMLA BRA SKRIVET:)))) Det stämmer precis ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag vet av egen erfarenhet \*L\*. Det blir aldrig bra i längden. ## Comment 7 Author: Christina-Lundberg Det är väl så det hände med mitt x... och därav h-vetet som vi nu haft i 2½år. Han bråkar om allt och jag blir snortokig. Igår ringde han bara 15gånger.... En ynka liten fluglort blir stor som en koblaja. Det jag retar upp mig på är att hans nuvarade står bredvid och skriker åt honom vad han skall säga... det är som om hon skall ha kontroll över allt och alla... även hans barn. Jag tror hon är av den enormt stora svartsjuke-befolkningen. Och när han inte träffar sina barn och mig är hon nöjd;( vilket i sig får konsekvenser.. Men det var ju inte det vi skulle skriva om... men det bara kom. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Instämmer till fullo med #3 själv var jag ensammen drygt 4 år innan jag var mogen för en ny relation och då ska vi ha i minnet att min skiljsmässa var en lycklig skilsmässa, inget bråk eller tjafs eller något sådant. Men du kommer att känna när du är mogen. Under tiden är det jättebra med vänner att gå ut och äta en bit mat med, dela en flaska vin med eller vad som helst, men inte mycket mer, det blir bara tokigt. Men se till att få på pränt det ni är överens om och att det kommer med i skilsmässopapprena.