# Makalösa pappor... Author: ingann I går fick jag ett urklipp ur Enköpings-Posten skickat till mig av min mamma... På en helsida handlade det om min yngste sons pappa som tydligen varit en av de som drabbats av TBC där. I artikeln berättar han bland annat hur orolig han varit för sin 19-årige styvson som tydligen var hans allt och också var drabbad och varit sjuk i 8 månader... Okej, det är inga som helst fel i att oroa sig för sina styvbarn, det skulle jag med ha gjort om det var jag men grejen är att han kan inte ha ingått i den familjen speciellt länge (han hade en annan "familj" bara för ca 1,5 år sen) och dessutom skiter han totalt i sitt eget barn som är det enda biologiska barnet han har! Sin egen son som är 12,5 år har han inte ens hört av sig till sen hans 3-årsdag med undantag av 3 dagar julen -04 när jan skrev över vårdnaden till mig och lovade sin son guld och gröna skogar som han inte höll ett dugg av. Snacka om att jag blev irriterad av att läsa den artikeln! När vår son läste den var hans enda kommentar: "synd att han inte blev så sjuk så han dog".  Så sviken har min son känt sig av sin pappa under hela sitt liv. Det är hemskt att en så ung pojke känner så för sin egen pappa! ## Comment 1 Author: isla Pappa är ingenting man bara blir, det är något man förtjänar och en pappa behöver inte automatiskt vara den biologiska "skitstöveln" som satt en till världen utan kan vara vem som helst. Styrkekramar till er och hoppas din son har någon annan stark manlig förebild som kan ge honom kärlek och ömhet! ## Comment 2 Author: ingann Ja, jag håller verkligen med om att man måste förtjäna att vara pappa! Jag trodde jag kommit över den tröskeln att bli förbannad efter så här många år men tydligen inte;p Troligen kommer man aldrig över vilka skitstövlar man råkar träffa... Mina barn har bara mig men det är iaf bättre än att ha en mytomanisk idiot \*ursäkta uttrycket\* i närheten... Att bara strunta i sonen är betydligt bättre än vad han utsatte oss för när sonen var liten:) Då spred han ut att vår son dött i hans armar av ett kruppanfall vilket jag fick veta när folk i stan började ringa mina släktingar och beklaga sorgen... samtidigt satt sonen hemma med mig och lekte för fullt... Anledningen till sitt idiotiska påstående var att han var hemlös just då och ville ha lite ömkan och sprit hos folk! Självklart anmälde jag det till socialen som inte kunde göra något eftersom han förnekade alltihopa.. \*vad förvånad jag blev va... not\* Otroligt vad alla gamla minnen kommer upp till ytan igen av en tidningsartikel...  men men.. vi behöver ju inte ha nåt med honom att göra så det är bara att börja glömma allt igen:) ## Comment 3 Author: Tatsja #2 Tycker synd om dig och din son. Måste vara hemskt att få höra något sådant. Men ni har det bättre utan en far som är så. Han är inte ens värd att kallas far. Mitt bonusbarnbarn, säger den där om sin pappa. Han vill absolut inte ens prata med honom om han skulle ringa. ## Comment 4 Author: [Borttaget] ingann. Man kommer aldrig över den trösklen av att inte bli arg. Spelar kvitta hur många år sedan det är. Det är barnens pappa. Och man glömmer aldrig deras behandling av ens barn. Det sitter i som en tagg i hjärtat. Hade det varit en utomstående person så hade man ju för länge sen glömt. Men detta är helt annat. Jag hyser fortfarande agg mot min sons pappa. Försöker dölja det men ibland skiner det nog i genom. Men den ilskan försvinner tyvärr inte. ## Comment 5 Author: ingann Tatsja: precis... min son undrar om han får ha artikeln som måltavla när han kastar pil haha Mia: nej, det verkar inte som det... nu har jag iaf sagt åt min familj och vänner som bor kvar i Enköping att jag inte vill höra vad de får veta om honom...  Då kanske det blir lite lättare:) ## Comment 6 Author: Mads #0 Hemskt att din son blivit behandlad så av sin pappa. \# 1 & 2 Men jag håller inte med om att man måste förtjäna att vara pappa, man måste lika mycket förtjäna att vara mamma. Det finns skitpappor såsom det finns skitpappor. Vi ska inte diskriminera och bara säga att det är papporna det är fel på även om vi är flest ensamstående kvinnor här. ## Comment 7 Author: Lilacbower #6, Du har så rätt! Det finns många män som är jättebra pappor och som prioriterar barnen före sig själva samtidigt som det finns egotrippade mammor! Vi får vara glada om barnen har en förälder som tänker på deras behov först! Sen om det är mamman eller pappan är oviktigt. Men man kan tycka att båda borde ha samma fokus! ## Comment 8 Author: db-2 #6 En riktigt stor ![Kyss](http://singelforaldrar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") till dig! Känns som det glöms ibland... ## Comment 9 Author: Mads Tack & kram tillbaka ! ## Comment 10 Author: [Borttaget] ingann varför har du visat honom artikel? Din mamma kunde bespara dig och slänga skräpet men hon var tydligen tvungen att hella salt i såret![Gråter](http://singelforaldrar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")  Det måste vara mycket jobbigt att se hur din son mår , min är bara 2,5 år just nu men jag hopas att jag kan få hjäp i tid så han inet samlar ilska och ångest i själen. Jag läste på komunens hemsida att dom har samtalsgrupp för barn med erfarenhet av separationer mm. där dom kan bearbeta och träffa andra i samma situation. Ska ringa en dag och se om dom har barn i min sons ålder. Kanske det finns i din komun. Barn älskar båda två föräldrar fast jag tycker ett ex är"skitstöveln"  men det behållar jag för mig själv. Jag vill inte såra min sons känslor han är mitt alllt och förtjänar lycklig liv. Kram till er///Linda ## Comment 11 Author: ingann #6 jag menar pappor som bara umgås med sina barn på sina egna villkor eller skiter i dem helt. Detsamma gäller självklart de mammor som beter sig på samma sätt;) i grunden anser jag att barnen har samma rätt till bägge sina föräldrar men i vissa fall är det bättre för barnen att inte ha kontakt med ena föräldern... men så långt som möjligt ska man se till att de träffar bägge. Själv gav jag upp försöken att få ett umgänge mellan min son och hans far efter nästan 6 års fruklösa försök... nu ser jag det som att det är hans förlust, han som missar sin sons uppväxt och alla framgångar inom tex fotbollen där han är superduktig osv... ## Comment 12 Author: Mads \# 11 Det är så sorgligt när en föälder , i ditt fall sonens pappa, inte kan villkorslöst älska och finnas där för sitt barn. Jag har ju haft och har mina problem med sonens pappa och han har inte alltid agerat rätt varken mot mig eller sonen. Men när han kom & hämtade Noah förra veckan så tog Noah hans ansikte i sina händer och lutade sin panna mot hans. För mig var det ett ögonblick av kärlek och jag gör allt vad jag förmår för att inte komma i vägen för den, men min situation är som sagt väldigt annorlunda. Hade jag sett att hans pappa bara gjorde honom illa hade jag gjort allt i min makt för att skydda mitt barn. De är våra mirakel, våra underverk som vi måste göra allt för att de ska känna trygget och ha en bra grund i åtminstonde en av sina föräldrar. Du finns där för din son och det kommer han att bära med sig hela livet. Kramar Madde ## Comment 13 Author: ingann #12 ja, jag kan inte förstå hur man kan låta bli att älska sitt eget barn! Jag blir jätteglad av att höra att din son är älskad av sin pappa. Det är något alla barn borde bli:) ## Comment 14 Author: Lilacbower Mina barns pappa är kanske inte något typ exempel av pappa,, tagen ur en manual men han är bra på så många andra sätt. Min fd. särbo är ett annat exempel på underbara pappor. ## Comment 15 Author: Mads \# 13 Ja, han älskar honom nog men är mer för att visa regler oh dylikt än kärlek. Min lilla prins på 1 år visar sin pappa och alla andra mer känslor och kärlek än vad hans pappa på 32 är förmögen att göra. Han är tyvärr väldigt restriktiv med känslor. Att du älskar din pojke kan räcka mer än väl, det hoppas jag du vet. Du kan läka hans hjärta och själ med din kärlek och förklara att hans pappa måste vara en vilsen individ som inte begriper bättre och det är inte din sons fel. Kramar