# Hur skulle ni ha gjort?? Author: Mirjami-78 I helgen träffade Anton sin pappa. Det var över fem år sedan sist han gjorde det. Nu vill pappan ta med han till sig vissa helger samt till sina släktingar. Jag vet inte ens om pappan har en egen bostad....Vet inte heller hur han skulle ta hand om Anton när de är ensamna då han har druckit en del tidigare, men verkar nu vara mer eller mindre nykterist. Familjerätten vet jag att pappan vägrar gå till och känner som så att vill inte förstöra kontakten mellan dem genom att  kräva det, men samtidigt hur ska jag gå tillväga känner jag?? Jag måste liksom vara säker på att hans pappa tar bra hand om Anton när han är där och desutom har han ju special behoven med. Känner mig lite klyven samt orolig. Hur skulle ni ha gjort?? ## Comment 1 Author: [Borttaget] **Pia:** Så här ligger det till... Varför ska du alltid vara så snäll o medgörlig? Stå på dig! **Jag hade gjort klart för pappan att:** **_"Man kan inte bara försvinna i 5 års tid o sen bara ringa en Lördag o säga, jag kommer o hälsar på hos dig nu, o sen komma o stanna några timmar, för att träffa sin son, som man inte sett på 5 års tid. Så funkar det inte i praktiken lilla gubben. O Anton tar du inte med dig nånstans utanför dessa väggar! Jag vet inget om dig o vilket liv du lever idag, jag vet inte om du är kapabel att ta hand om Anton, jag har ingen som helst förtroende för dig, efter att du under dom senaste 5 åren visat vad du går för. Ska du träffa Anton så sker det här hemma innanför dessa väggar! O ska du sen nångång, i framtiden, då du börjat visa vad du går för, möjligen få ta med Anton, så blir det inte över en hel helg, inte ensam o ingenting sånt! Här är det JAG som ställer spelreglerna, då jag är den enda föräldern Anton har/haft under dom senaste 5 åren! Bryr du dig det minsta lilla om Anton så går du med på mitt förslag, o gör du det inte så vet vi båda var du står!"_** Så hade jag sagt, typ... Han klarade ju inte ens av att umgås med Anton nån timme utan att göra honom ledsen o förbannad! Hur skulle det då vara hållbart med en hel helg. Med Anton, som dessutom har svårt för massa folk omkring sig. Att åka en helg till släktingarna, som han inte ens känner...? **Vilken idiot till karl!!! ![Skrikandes](http://singelforaldrar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes")** **Alla är dom, tack o lov, inte likadana! Men den här tar priset i idioti!** ## Comment 2 Author: Mirjami-78 Phernilla: Jag funderar på det där som du skrev. Pappan kan facktis träffa han här, hemma hos mig. Sedan ska han dra iväg med sonen så får han ta med mig. Ibbe kan jag lämna hos mormor eller hos hans pappa. Känner som så vad skulle jag göra om Anton det skulle hända Anton något där och han skulle ringa och gråta. Jag kan liksom inte åka och hämta han mitt i natten. Har ingen bil eller körkort så jag kan inte ta mig dit bara så där och vad händer med Anton då??? Ja vågar inte ens tänka tanken liksom.... Ja så innan han "får" Anton med sig måste jag vara säker på att det kommer att fungera. Att de två känner varandra och att Anton inte bara blir lämnad någonstans bland släktingar som han inte känner. Pappan tror att bara för det är hans son så kan man bara åka och hämta han när det passar liksom.....Vilket jag inte håller med om. De har aldrig hittils haft en regelbunden kontakt med varandra. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Pia: Nej, o dessutom så vet du ju inget alls om pappan idag. Inte ens om han har ett hem, liksom? Trodde han då att du skulle bara släppa iväg Anton, hals över huvud, med honom? \*korkat isåfall\* O han visar ju tydligt att han inte bryr sig speciellt mycket, då **han vet vad Anton har för funktionshinder** (i o med att Antons 4 syskon har precis samma sak, samt att Antons pappa oxå har det) **o ändå kan han inte va sjyst o tala om för dig vad diagnosen heter!** Det kallar jag inte att bry sig!!! :/ ## Comment 4 Author: Mirjami-78 Ja för hans pappa är det så att det är hans son och han kan man "bara åka och hämta" och dra iväg. Han har försökt med det tidigare då han var berusad. Nu är fördelen då att han är nykter, men är ändå så rädd att något ska hända och det vill jag inte så han får helt enkelt inte ta med sonen i första taget. Tror inte att hans pappa har en diagonos på det hela, eller så vill han inte tala om det. Där han växte upp och har levt har det varit annorlunda. Hans systrar borde ändå ha diagonos på det hela. Ja jag vet inte hur han tänker. Men han vill knapt ens prata om det hela. Han hade ju kunnat berätta detta med han sjukdommar för länge sedan om han hade viljat. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag säger som Nilla. Och pappan kan gott träffa sonen hemma hos dej första tiden. Så du verkligen ser att han tar hand om honom och sköter sej. Sedan efter en tid kan de gå ut och fika eller gå till en lekpark. Ge efter lite mer och mer efterhand som du ser att det fungerar. Fungerar det inte så sätt stopp! ## Comment 6 Author: ingann Jag har haft typ samma problem med Kims pappa tidigre... Tyvärr kan man ju inte hindra dem från att träffa sina barn men däremot kan du sätta upp lite spelregler... Ex:Till att börja med får han bara träffa Anton hemma hos dig på **fasta regelbundna tider** (du kan ge honom 4 alternativa dagar och tider som passar dig så får han välja 2 av dessa som passar honom) under 3-6 månaders tid så de lär känna varann. Sen om han vill ta hem Anton till sig så följer du med de första 2-3 gångerna för att se att det är en **lämplig miljö för _Anton_**. Efter det kan han få ta med sig Anton själv några timmar i taget... Inte förrän efter 1 års regelbunden kontakt får det bli någon övernattning.  Så gjorde jag med Kims pappa och han höll inte ut de första månaderna ens..  Min kompis kör samma modell nu med sina tvillingar. Deras pappa gick till familjerätten och klagade på att mamman hindrade honom från att träffa barnen men när de hörde hur hon lagt upp det så tyckte de att det var ett jättebra system. Kunde han inte hålla sig till det så var det hans val att inte träffa barnen sa de:) ## Comment 7 Author: Mirjami-78 Jag kommer helt klart följa era råd!! Det är bra sådana och fungerar det inte ja då visar det sig rätt så snart!! Antons pappa vågar knappast gå till Fam.rätten då hade han gjort det för länge sedan...Och då kommer ju allt fram som han har gjort "galet" under alla dessa år.