# Stanna eller gå?? Author: Mirjami-78 Ska man stanna i en dålig relation för barnens skull eller är det bättre att gå även om detta innebär en jobbig tid för barnen genon att behöva kankse flytta från ett hem där de är trygga?? Vad anser du och varför?? ## Comment 1 Author: ingann Självklart ska man gå! Barnen mår bara sämre när de märker att inte föräldrarna har det bra... Ingen, vare sig barn eller vuxna, mår bra i ett hem utan kärlek... ## Comment 2 Author: Mirjami-78 Jag håller med dig om det Ingann. Men ibland tror jag ändå att det är svårt att gå....Nu talar jag om min egen erfarenhet. Jag hade väldigt svårt med det när det gällde min ex sambo. Försökte och försökte skulle ju inte ge upp, men nu är jag ändå glad över att jag gjorde det. ## Comment 3 Author: ingann Klart att det ofta är svårt men finns ingen kärlek eller ömhet kvar  så blir alla bara lidande istället...  Går man kan bägge parter ha en chans att hitta en ny partner och barnen kan få 2 lyckliga hem istället för ett olyckligt... ## Comment 4 Author: Mirjami-78 Ja det är ju så. Finns det inget kvar så blir det svårt. Det kan även leda till otrogenhet m.m Då är det bättre bryta upp innan. ## Comment 5 Author: sponny Är ganska säker å att det är bättre att dela på sig än att stanna kvar i en dålig relation där bara "kärleken" tagit slut. Har s.a.s. egen erfarenhet av det och det märks på dottern att hon trivs bättre nu än hon gjort innan. ## Comment 6 Author: Mirjami-78 Ja tror att barnen blir påverkade helt klart när föräldrarna inte har det bra med varandra. Livet är ju så här att man kan inte alltid älska varandra livet ut fast den där "kärleken" har funnits där en gång i tiden.... ## Comment 7 Author: [Borttaget] Självklart ska man aldrig nånsin stanna i en dålig relation för barnena skull. Är relationen dålig så mår inte barnen bättre av att man stannar i relationen - tvärtom! Jag tror att det där bara är en ursäkt som folk kör med som inte klarar av att lämna relationen, o inte att dom faktiskt stannar för barnens bästa. För det är otroligt många som stannar i en dålig relation p.g.a. tryggheten - ja, hur dumt låter inte det på en skala? Men många stannar p.g.a. att dom har en ekonomisk trygghet, aförmodligen villa, vovve, volvo, osså barnen... Ofta... Men då heter det att "jag stannar p.g.a. att det är enklast för mig". Inte har det där ett enda dugg med barnen att göra... Fegt! Nej, är det problem i relationen så får man la väga dom, o se om det är problem som kan gå att åtgärda tillsammans, o går det, då anser jag att man ska göra allt man kan för att göra det, om man fortfarande älskar varandra... :) Men om inte - då är det bara att packa flyttlasset o lämna! Då finns det ju inte ens nåt att prata om... **_Inte sant???_** ## Comment 8 Author: Mirjami-78 Ja Phernilla jag kan nog bara hålla med dig om det. Ibalnd är det lättare/bekvämare stanna i något bara för vissa saker. Är man singel så betyder det även att man oftast är ensam....Den ensamheten är inte alltid det lättaste. Samt ta hand om allt själv.... Jag vet inte om jag någonsin ändå skulle klara va att leva under samma tak med någon. När man lever ensam så kommer man och går som man vill. Sedan det där att bygga upp något tillsammans och sedan så en dag kan det bara försvinna. Ja jag är nog den som stannar just kvar för det är "bekvämt" men då förstör man ju bara för sig själv.... ## Comment 9 Author: sponny Pia - Känner igen det, just nu är jag själv, har huset kvar och skulderna på det, arbetslös och jag mår bättre nu än jag gjort på flera år. Just för att jag kan göra som jag vill, jag möblerar som jag vill, jag slipar på trappan till övervåningen och tar en paus utan att någon blir "tosig." Bara möjligheten att rå sig själv och själv styra sin tid är värd väldigt mycket. ## Comment 10 Author: Mirjami-78 Sponny: Ja många gånger är det så. Ingen som kommer och stör sig på det man just nu känner/eller inte känner för att göra eller inte göra. Min ex klagade många gånger att jag inte städade. Men han tänkte inte att jag hade två barn att ta hand om, ett jobb att gå till, handla och fixa allt som skulle fixas, samt ett barn som behöver extra stöd från mig. Kände att tiden inte många gånger räckte till. Nuförtiden gör jag det jag känner för. Hinner jag inte med en sak som ex. att diska på kvällen så låter jag det vara och tar det på morgonen. Ingen som kommer och knäller eller stör sig på det. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Innan jag tog beslutet att gå, insåg jag att för varje dag jag orkade stanna kvar i det dåliga förhållandet, hade min son mig på heltid. Jag visste att den dag jag skulle gå, skulle min exman börja bråka om vårdnad och boende om sonen. Och sonen var bara 2 år då jag väl lämnade förhållandet. Det är inte alltid så självklart vad som är bäst, man måste väga in många för- och nackdelar och försöka se sunt på den relation man kan ha med motparten då barnen är inblandade. I mitt fall bröt jag den psykiska misshandeln och som var på väg att gå över även i fysisk, men jag har haft ett helvete att bli fri från min sons far och det har kostat mig oerhört mycket kraft och pengar. Dessutom kommer jag alltid att få leva med ovissheten om hur min son har det när han _inte_ är hos mig, alltid leva med skräcken att han kan komma att bli skadad av sin far. Och jag har ingen som helst möjlighet att skydda min son då han är där. Priset att stanna så länge som jag gjorde - var högt. Priset att gå, har också varit högt. ## Comment 12 Author: nusmag Håller med om att man absolut inte ska stanna. Visst, det är otroligt tufft i början men man inser rätt snart att man har det mycket bättre då man slipper alla bråk osv. Även barnen kommer att få det mycket bättre då de slipper leva med en mamma och en pappa som inte älskar varandra. Och som någon sa här, förhoppningsvis får de i stället två familjer där de verkligen kan känna sig trygga. ## Comment 13 Author: ingann Välkommen tillbaka Magnus:)