Hmmm……..även om jag nu redan har träffat någon ny så måste jag ändå svara att jag till viss del inte är där ännu. Det finns mycket som jag måste jobba med fortfarande innan jag gjort upp med det förflutna. Tur att min särbo och jag kan prata utan att bli osams och att han kan förstå att jag många gånger drar mig undan, rädd för att våga gå in i något till 100%

Har ni också känslan av att exet inte har några problem med att bara vända ryggen åt det förflutna och bara gå vidare som om inget hänt???? Jag kallar det "mansknappen" för det är som om de tryckt på en knapp och deletat hela sitt förflutna utan att ens kunna be om ursäkt elr tyckt att de gjort något fel.

Jag känner som så att skulle jag träffa någon ny så skulle jag våga satsa, för jag har inget att förlora på det hela. Det enda jag är rädd för att jag ska träffa på någon som liknar ens ex på hur han behandlade mig.

Min ex har nog kunnat gå vidare med sitt liv långt innan men han är som han är och jag är tveksam till om han någon sin har haft eller kommer att kunna ha känlsor för någon annan än för sig själv. Under de åren jag och han levde tillsammans var de två gånger han visade riktiga känslor och det var när vi skulle begrava min pappa för då höll han om mig när tårarna spruta på mig och den gången de fick snitta mig för att få ut sonen för då såg han väldig orolig ut och frågade hur jag mådde.