Nej, och det är nog ingen idé att jag förklarar hur hela historien gick till här, då skulle jag nog få ge ut en bok.

Jag har tyvär inte heller kunnat prata med mina ex. Lille sonens pappa börjar bara skrika och gapa så fort man försökte så det är ingen ide.

Håller med ovanstående!

Hade nog blivit typ en svit som Isfolket om man skulle ta upp allt mellan oss.

Kan lika gärna slå huvet i väggen som att prata med mitt X.

Jag och mitt senaste kunde inte kommunicera alls tyvärr. Jag försökte t.om i slutet att föra en diskussion med honom om vårt förhållande via mail. Men inte ens det gick. Fick bara något enstaka svar och sedan inget mer. Mailet handlade om de problem vi hade i förhållandet och om det fanns någon chans att komma fram till några lösningar angående dessa problem. Jag tyckte det borde vara av lika stort intresse för honom att diskutera, då han ofta gick och gnällde över saker och ting, men tydligen inte. Eftersom mailsvaren slutade från hans sida så frågade jag tillslut om vi kunde sätt oss ner och prata om det som varit i mailet vid närmsta tillfället då barnen skulle vara hemifrån (hos sin pappa), men det "mötet" gick som befarat. Han var totalt ointresserad och väldigt nonchalant. Svarade knappt något alls, bara korta ja och nej. Jag kan än idag inte förstå mig på hans reaktion. När jag däremot sedan gett upp förhållandet, då minsann tog han upp flera gånger att han önskat att det vi gjort något åt problemen, typ sökt familjeterapi och dylikt och har visat sig ångerfull inför allt.

Sådant där gör mig så….ja jag vet inte. Inte första gången detta händer mig. Varför förstår DE inte förren det är försent?!