Först och främst går jag inte på såna "blind dates" längre. Man vet ju aldrig vad för galningar man kan råka ut för.

Men om man pratat med kille på datorn och i telefon flera ggr och bestämmer sig för att träffas och det visar sig att personen inte alls är så som man föreställt sig genom telefon och dator så blir man ju klart besviken.

Det bästa är väl att gå utan några förhoppningar alls för då kan man ju liksom inte bli besviken.

Liwa: Det stämmer det du skriver.

Jag har många gånger på det senaste tiden börjat fundera mer och mer på detta med att man vet facktist inte vem personen är man träffar. Har nog min "magkänsla"att tacka för jag har låtit bli att träffa några ut av dem som jag skulle egentligen ha träffat. Sedan har man fått reda på ett och annat efter…Som kan vara lite skrämmande.

Jag tycker inte det spelar någon roll om det är en blind date eller någon man träffar på en fest eller krogen tex. Man vet ju inte mer om människan oavsett. Jag träffade sonens pappa på en blind date fixad av min syster & hennes man. Vi träffades hemma hos dem & grillade. Det gick hur bra som helst fram tills vi separerade  Nu har jag ju precis dejtat en man i 8 månader och han var fantastisk fram tills för en månad sedan och nu vet jag inte vem han är och jag blev dumpad via ett snabbt telefonsamtal. Så man kan aldrig veta, man får helt enkelt försöka lära känna människan & hoppas denne är ärlig.

mogen dumpning alltså..hummm..
ibland förstår man inte hur folk tänker när de dumpar.. okej om de är 14 åringar som gör så..men inte vuxna…
nästa gång ska jag nog dumpa via MSN sen blocka o ta bort… *skämt*