hihi ja tyvär så är min son lite mörkrädd.

Jag har försökt att få fram vad det kommer ifrån men får inget vettigt svar.

Kanske han ser andar han oxå. Vem vet. Det sägs att barn har väldigt lätt för det.

#1 Ja kan vara den som är orsaken om man tror på sådant….

Sedan tror jag barn kan skrämma upp sig genom att de tittar på teeven m.m Fantasin osv.

Båda mina ville tidigare ha helt svart när de skulle sova,nu vill de båda ha ljust.Eddie ska rent ha taklampan tänd,den får jag släcka när han somnat säger han. Den lilla vet inte varför han är mörkrädd men den stora är rädd att någon ska komma o skrämma honom säger han.Han tycker det känns som att någon står i mörkret o tittar på honom. Jag tror oxå det kommer mkt från tv och liknande,sen har jag kommit på att barnen i skolan är väldigt bra på att skrämma upp varandra.Det är historier och påhitt hit o dit.

Jag är faktiskt oxå mörkrädd och har alltid varit.Vet inte heller varför

Jag har ochså varit mörkrädd Men nu börjar det bli bättre….sover bäst nuförtiden när det är mörkt.

Mina har aldrig varit mörkrädda som små men nu som tonåringar har de börjat vilja ha mer ljus omkring sig….

När Emil var liten så fick vi sitta på sängkanten tills han somnade. När han blev lite större och vi flyttade till huset så gick det bra att vi satt vid tv:n men vi fick absolut inte somna före honom. Så man kan väl säga att han led av nattskräck vilket var jobbigt många gånger. Men nu det sista året har det gått över tack och lov för många gånger går jag och lägger mig före honom. Ibland vill han dock att det ska vara tänt i hallen och då får det vara så.

Anton däremot har alltid sovit bra.

Ja många barn som gärna vill ha en lampa tänd…Jag själv var sådan att jag kunde ha helt mörkt ute på stugan men hemma i stan skulle en lampa vara tänd.

En bekant till mig led av nattskräck under många år…  Det måste vara jättehemskt att få. Så fort hon somnade in ordentligt så vaknade hon och trodde att någon var där för att skada henne så efter flera år bytte hon till nattjobb för att få sova på dagarna istället men det hjälpte inte heller…  Så fort hon kom in i en djupare sömn så vaknade hon och var skräckslagen.  Till slut fick hon tag i en psykolog som förstod att hon led av nattskräck, vilket är en väldigt ovanlig åkomma… Nu har hon iaf fått bra hjälp och kan sova hela nätter men det tog henne runt 15 år att få veta att det faktiskt var en sjukdom…

Jag skulle nog inte stå ut med nåt sånt…

Ingann…Det där låter inget vidare att behöva ha när man är vuxen.

Pia: det är nästan uteslutande vuxna som får diagnosen nattskräck…  det finns säkert barn som har det med men då kallar de nog det för mörkrädsla och mardrömmar istället för att utreda om det verkligen är nattskräck…  det är nog en alldeles för ovanlig diagnos för att de ska gissa på det…

Ingann: Hade hon varit med om något dramatiskt eller kom detta bara ut av sig själv?

Pia: Ingenting som hon kan komma ihåg iaf.. De första psykologerna hon var hos sa att skräck grundar sig i tidiga livstrauman men den siste som verkligen lyckades hjälpa henne hade sagt att allt kan inte har sin förklaring i barndomshändelser.. Vissa saker dyker upp utan anledning…