Jobbigt!
Dels att bli tonåring med allt vad det innebär och sen ligga sent i utvecklingen.
Och epilepsi på det!
Just medicinen måste man ha koll på.
Sen kanske få hjälp med läxläsning i skolan så det slipper bli problem hemma.
Men det finns väll inga resurser!

Jag vet hur svårt det kan vara…

Resurser finns inga. Han går i särskola och de anser att det räcker, sen ska mamman ta över. Fast hon är lat, tyvärr. Så min yngste brukar gå över ibland för att hjälpa honom.

Fast medicinen anser jag att ansvaret ligger på mamman att se till att han tar. Vi tjafsar om det ibland. Kvittar att Jimmy nyss fyllt 14, han kan inte ta sitt ansvar med det och då får Sussi kliva in. Min åsikt i alla fall

Min 14-åring är en helt underbar kille tack och lov! Däremot så har jag en obstinat 12-åring som prövar mitt tålamod till det yttersta…

Att Jimmy tar sin medicin tycker jag att mamman ska se till och särskilt när hon vet att det inte går att lita på att han kan ta det ansvaret själv…

Det är inte helt enkelt att vara mamma alla gånger….

Medicnen ska mamman se till att den tas ordentligt. Hon får helt enkelt sitta med honom tills han fått i sig den oavsett hur lång tid det tar. Det är hennes ansvar som mamma tycker jag.

Resten tycker jag låter som vanlig trots… Så har mina varit och mer eller mindre alla jag känner… Som mamma får man försöka hitta på sätt att få dem att göra det de ska.

Mina tex har inte fått sitta vid datorn eller titta på tv innan deras läxor är klara, Kim har inte fått gå på sin träning om han inte gjort läxan (gissa om det går snabbt att plugga då:P).

Är Jimmy dessutom sent utvecklad så bör mamman borsta tänderna på honom. Rekommendationerna är att man hjälper dem borsta tänderna tills de är i 10-års åldern… Köpa en tandkräm som han gillar smaken på kan också hjälpa.

Här hemma så ser jag till att Anton tar sin mediner före jag går till jobbet på morgonen. Vet att det inte skulle funga lämna han ensam med medicinen för han skulle glömma av den. Ibland om jag glömmer ringer jag upp han och säger……ta medicinen nu jag är kvar i telefonen under tiden.

Ja visst har vi haft bråk här med ang. medicinen men jag ger mig inte säger bara att tar du inte som du ska den så får vi åka varje morgon till sjukhuset så får de ge dig den där. Antingen den lätta vägen eller den svåra….Och då väljer han ju den lätta så klart.

Sedan vet jag hur det är med trotsiga barn….Här har jag en som kan bli sur för inget. Lysnar sällan när jag säger till han och blir förbannad och river hela lägenheten osv. om jag inte ger han nästan alla uppmärksamhet. Är det fler människor än vad vi brukar vara här hemma ja då har an många gånger ingen kontrol alls. Samma gäller när han är med sina vänner….Ja listan kan göras mycket längre….

Man som förälder måste finnas tillhand för sitt barn speciellt med ett barn som har speciallbehov. Vet några barn här ute på gården som jag kan tänka mig har någon fort ut av psykist funktionshinder, föräldrarna bryr sig inte. De kan göra vad de vill utan att någon säger till dem…..

Vad skönt att jag inte är ensam om att tycka så om medicinen. Jag är ju rädd att 3-åringen tar dem.

själv har jag varit förskonad från tonårstrots från mina pojkar, så denna uppkäftighet som Jimmy har, är ny för mig också.

Har sagt till henne att ta en sak ifrån honom, när han inte lyder. Nintendot till exempel. Men det gäller att vara lite hård i sådana situationer.

När det gäller tänderna, så går han bara in och blöter borsten. Han ville ha en el-borste, vilket han fick i julklapp av mig, men den använder han inte ändå. Tandkräm slarvar han med. Oavsett smak.

Nu har min son i alla fall fått honom att använda deodorant. Han fick även visa hur han skulle tvätta sig och använda den. Lovar att det sköter han i alla fall. Tydligen tog snacket om svettlukt susen.

Men det som oroar mig är medicinerna. Kan inte låta bli det.

JA jag kan förstå detta med medicner. Man lämnar ju inte de hur som helst. Nu har jag själv tur med att Ibbe skulle inte äta något som han inte vet vad det är. Ibland kan det tom. svårt få han att smaka på mat som han inte känner till, men alla barne är inte som min Ibbe. Här hemme ställer jag alltid undan medicinerna ändå för säkerhetens skull.

Tatsja: Medicinen måste mamman kolla så han får i sig!  Skulle något hända och lillan får i sig dem eller att Jimmy blir sjuk av att ha struntat i tabletterna så kan mamman bli ifråntagen vårdnaden om jag inte har helt fel… Han är alldeles för liten för att själv ha ansvaret över medicineringen!

Min 16-åring (snart 17) verkligen hatar mediciner av alla slag så jag mäter upp hans Zoloft och sitter med honom tills han fått i sig den…  Han skulle sköta den själv ett tag men när jag upptäckte att han bara tog halv dos så började jag sitta med igen, trots att han nästan är vuxen… Mediciner får de utskrivna av en anledning och då måste det skötas!

Jag förstår att du är orolig för barnen…

Tack vännen för stöd. Ja jag är orolig för barnen. Jimmy har fått ansvaret men lägger tabletterna både här och där. Sussi hittar dem på alla konstiga ställen och Josefin är ju en nyfiken 3-åring. Tack och lov att inget hänt än, men rädslan finns där.

Både jag och min son har pratat och skällt på henne. Tror hon kanske börjar förstå att hon MÅSTE ta ansvar, speciellt när Jossan går upp själv.

Jimmy har ju visat att han inte kan ta sitt ansvar. Min son sitter med honom när han ska ta kvällsmedicin, de gånger han gått över dit, men , som han säger. Det är ju inte mitt ansvar, jag är ju bara farbror. Fast han är orolig för barnen.

Man kan inte ge ett barn ett såndant ansvar tycker jag förrän man ser att han/hon är mogen för det. Skulle jag ge det ansvaret för min Anton här skulle det inte fungera. Det där måste man som vuxen se och ta hand om.

Nu känner jag inte den där mamman men för mig låter det som hon inte bryr sig. Har man barn med speciall behov måste man ta hand om dem.

Här hemma får jag ju stötta och hjälpa Anton en del….Och de kommer perioder då han behöver mera ut av min hjälp och då får ha det medans han i mellan fixar saker själv men jag måste ändå finnas för hand. Går jag till jobbet på morgonen så före Anton åker till skolan så får jag vara anträfbar hela tiden genom mobilen så att han kan nå mig vid behov.

Åh, Tatsja! Det står ju tom på alla medicinburkar att de ska förvaras utom räckhåll för barn… Mamman måste börja ta ansvar innan det är försent! Jimmy är absolut för liten både åldersmässigt och utvecklingsmässigt för ett sånt ansvar!

Hoppas verkligen ni kan nå fram till henne och få henne att ta sitt ansvar… I synnerhet för barnens skull, men även för hennes egen skull utifall något skulle hända.

Kramar om..

Lovar vi tjatar på henne. Jag har skällt, pratat och bönat. Vi får se när Jimmy kommer hem från mormor om hon följer våra råd. Jag har till och med hotat henne. lite grann.