Hej Eva.

Förstår att du är ledsen och uppgiven.
Kan du inte be att få avlastning med varannan helg? En stödfamilj kanske?
Bara så att du får ladda dina batterier. Du måste få andrum från detta.

Kramar!!

Ska säga det till dej med att det är bra att du kommit till ett beslut att göra nåt.
Det handlar inte om att man inte älskar sina barn. För det gör man oavsett hur jobbigt det är.
Du behöver inte lämna bort de på heltid utan kanske på halvtid. Bara så att både du och barnen får en respit till det hela.

Kramar!!

Barnen är ju rätt gamla, kan du inte prata med dem om situationen? det är ok och faktiskt bra att visa sina barn att man inte är mer än människa. Jag har haft duster med mina barn där jag har gråtit för att jag inte kan hålla det tillbaka och vi har nu en underbar relation där jag känner att jag kan visa att jag är människa och inte alltid behöver vara så stark och hård.

Min store son som är 10 år beter sig mot mig i mellan. Han ska styra och ställa. Mistänker att min mamma har visat och talat om för han hur man ska behandla mig. Jag har sagt ifrån och kommer stå på mig.

#0 Helt klart så behöver du avlastning om inte annat. Tror inte att det blir bättre om du fortsätter och låter det hela vara som det är. Du behöver tid för dig själv och få samla krafter m.m Tycker att du har tagit ett bra beslut. Det handlar alldrig om att man inte älskar sina barn….utan snarare tvärtom man älskar dem mycket och man vill ju att det ska fungera och ibland blir tvungen att ta svåra beslut.

Tack för erat stöd.

Jo jag har pratat med mina barn och även visat i handling och även stått kvar i mina beslut men det spelar ingen roll.

Polisen har varit här ett antal gånger och sista gången då försökte den ena polisen tala till rätta med min dotter men det funkade inte. det finns ingen respekt mot vuxna. Min mamma försökte prata med min son idag (första gången hon har gjort det) men inte ens det hjälpte.

Det är så himla lätt att anklaga sig själv i sin roll när det blir så här men jag försöker att inte göra det denna gång.

Usch ja eva…Men ta kontakt med din handläggare imorrn och prata med denna om en lösning på detta. Så här kan varken du eller barnen ha det.

Varm kram

Du har nog försökt med allt du har kunnat!! Så kan det inte fortsätta…!!

**evaekroth:
**Jag förstå att du måste ha det jättejobbigt o det är inte det minsta konstigt alls. Jag vet oxå vad du går igenom, då jag hade en liknande situation då jag var barn o var väldigt påfrestande för min mamma. O andra sidan så brydde nog inte min mamma sig om mig, så som du verkar göra med dina barn, men det hör inte till saken…

Hon orkade iaf inte med mig o hur allt var hemma, jag gjorde revolt o uppror, för att jag mådde bra i mig själv. Hade ett helvete i skolan, inga vänner, var mobbningsoffret nr 1 (ja, kan ni tänka er, det är faktiskt sant), alla hackade på mig o en del tog till handgripligheter, skolan gjorde ingenting!!! Ingenting alls, fast många lärare o rektor, osv, visste precis vad som pågick! :/

Den enda som hjälpte mig var min farmor! Utan henne hade jag nog inte suttit här idag, ärligt talat… Jag hade ingen…

I mitt fall så blev iaf BUP indragna (lång historia som jag inte drar just nu), o det hela slutade med att jag fick flytta hemifrån, till en fosterfamilj. Då var jag 13 år o jag har aldrig nånsin bott hemma efter det…

Så, jag förstår faktiskt vad du går igenom. Tror jag förstår hur dina barn behandlar dig… Ledsen för din skull, men bra att du bestämt dig för att ta tag i saken…

Du har säkert berättat om det här på sajten nångång, men jag minns inte såhär på rak arm nu… Barnens pappa - finns han med i bilden nånstans alls, eller?

*kram på dig*

Eva: Har du provat med att göra mat på tider du bestämt och sagt åt dem att det är nu maten är, annars får de vara utan?

Mina ungar (13 o 16 år) försöker precis som dina att jag ska rätta mig efter deras magar, till och från..  Det har slutat med att den äldsta varit utan mat 1-2 dagar, sen har han kommit… Ett tag lämnade jag in alla marvaror till grannen för att de inte skulle kunna gå och ta nåt när de var hungriga pga att de vägrat äta när jag gjort mat…  Det är hårt att se sina barn hungriga men man kan inte låta dem köra över sig totalt.

Hoppas du kan få stöd och hjälp av din handläggare i morgon! Om inte annat kanske de kan prata med barnen och försöka få dem att inse allvaret…  När det väl kommer till kritan så vill de nog inte lämna dig.

Håller tummarna för att du får det bättre!

Låter som dom problemen särbon har med sin son.
Han har kontaktat soc x antal gånger och polis.
Inget händer.
Just nu " går " jag in lite å grabben är lugnare.
F** om han muckar med mej……

Hoppas det går bra för dej och att du och barnen får hjälp!

**evaekroth:
**Jag hade för mig att jag läst nånstans om pappan till barnen, så jag letade rätt på den tråden där du beskrev detta o har nu läst den igen…

I din situation så har du all rätt i världen till en avlastningsfamilj, eller liknande, ifall du skulle önska det. Prata med socialen om det, ifall du kontaktar dom… Eller du kanske redan har pratat med dom nu? Vad sa dom isåfall? Hur mår du idag?

Kom ihåg… En dag i sänder… :)

Nilla: Avlastnings/kontaktfamilj är till för om barnen behöver komma bort.. inte för att föräldrarna har behov av ledigt… Dessutom kan man bara ha dem tills barnet/barnen fyller 12 år (precis som med fritids), sen ska de klara sig själva..

jag hade kontaktfamilj (som var termen då iaf) men den drogs in när Kim var 5 år pga att han inte ansågs ha det behovet av att komma bort. Att jag inte hade någon hjälp från nåt håll sket de fullständigt i! Ville jag inte ta hand om dem själv kunde de placera dem i familjehem på heltid istället…

Hej!

Tack alla för erat stöd. Jag säger det igen jag har testat allt som står i min makt och försöker att vara en så bra mamma som jag kan.

#11 jag hade själv en fruktansvärd barndom men jag gjorde det enkelt flyttade hem till min dåvarande pojkvän som var fem år äldre och jag var själv bara tretton (skulle bli fjorton). Ingen PUB eller något samtal, det fanns inga vuxna som riktigt våga bry sig. Sedan föll jag in i ett långavarikgt missbruk men varit nykter i snart 10 år. Så jag lovar att jag verkligen försökt göra rätt för mig och bett om hjälp när jag inte vetat.

Men i dag så har jag pratat med våran handläggare och de ska ta något beslut i morgon, antingen får bägge flytta tils vidare eller får min dotter. Det känns ok men jag har inget sagt till henne min son vet vad som gäller. Ingen ska behöva leva i en respektlös situation även när det gäller sina barn.

kan även tilläga att de har bott hos en avlastnings familj tidigare.

Tålamod och en dag i sänder…

Eva:

Vad skönt att din handläggare tar det på allvar! Hoppas att du får det lugnare sen och att dottern förstår allvaret i sitt beteende…

Styrkekram!

Att be om hjälp är en styrka! Och att be om hjälp med sina barn när man inte klarar av situationen är att vara en bra mamma!

Hoppas att allt löser sig till det bästa för er.

Sanna

Jag hoppas att det hela kommer att lösa sig!! Starkt ut av dig att söka hjälp för detta hela!!

Bra Eva att du sökt hjälp.
Då hoppas vi på att det ordnar sej snart.

Kram

Kram alla

Ingann:
Vad jag har förstått så fungerar det inte riktigt på det sättet…

Saxat från Halmstad Kommun's hemsida:

"**Vem behöver en stödfamilj? **Stödfamiljsinsatser finns på två olika enheter inom socialförvaltningen.

**Familjehemsenheten **Barn och ungdomar kan av olika skäl behöva ett utvidgat socialt nätverk. De behöver fler stabila vuxna för att utvecklas och må bra. Barnen kan ha särskilda behov och ibland behöver föräldrarna avlastning. Ofta gäller det barn i åldern 5-12 år, men ibland rör det sig om mindre barn eller tonåringar. Ibland får syskon komma till samma stödfamilj."

evaekroth:
Vad skönt att du fått tid o prata med en handläggare, bara att få avklarat den där första kontakten kan lätta tyngden från ens bröst litegrann, till o börja med… Att hjälp är på väg, i någon form…

Ja, en dag i taget!
Det här kommer lösa sig bra! :)

Nilla: så sa min hemkommun när de plockade bort min plats… Kim ansågs inte ha behovet och min situation räknades inte.. enligt dem var det nya riktlinjer från staten…

men de kan ju lika gärna ha ljugit för att slippa kostnaderna… men det låter också konstigt eftersom jag fick ett uppsäjningspapper hem med samma info…

Ingann:
Det kan ju vara så att det skiljer från kommun till kommun, men det låter ju oxå helt konstigt. Såna saker borde vara samma regler i alla kommuner… :/