evaekroth:
Välkommen hit… :)
Vad vill du ha hjälp med?

Hej!

Det blev lite tokigt när jag skulle skriva min insändare men nu gör jag ett nytt försök.

Jag är mamma till en 15-årig dotter som gör mig ledsen, vansinnig, upprörd mm men som jag älskar så mycket att jag…. finns inte ord till det.

Allt handlar om pengar. Jag lever själv, lever på sjukersättning som inte är på så mycket. Och just nu är det på gränsen till ekonomisk konkurs. Mina två hemma varande barn har fått månadspeng men kn inte ge just nu pga att det ser ut som det gör.

Men hon förstår inte och kan inte acceptera, så här är det varje månad. Jag har gjort att speciellt hon ska få vara delaktig i räkningarna, skrivit en budget mm men det spelar inge roll.

Hon hotas, slår sönder saker och det kan gå så långt att hon slåss. Denna gång har hon bara skrikit på mig.

Vad ska jag göra som förälder? är det någon som känner igen sig?

Kramiz från en trött mamma

Usch ja eva. jag känner så väl igen det där. Hade det så i flera år innan sonen fattade.
Men det gäller bara för dej att vara ensvis i detta fallet. Ge henne inga pengar om du inte har råd. Förklara för henne varje gång. Hon får bli hur arg och galen som helst.
Till slut fattar hon säkert att du inte kan.

Det är det enda råd jag kan ge dej. Så gjorde jag och til slut så gick det in.

Varm kram

Hej Eva. Min 16årige son var likadan tidigare.

Jag satte mig med honom och gav honom ett alternativ. Antingen accepterade han situationen som den var, eller så fick han prova på vuxenlivet med allt det innebär. Jag erbjöd honom att få alla pengar jag fick för honom (barnbidrag, underhåll, bostadsbidrag + ett extra underhåll som jag skulle ha betalat om han bott själv). Sen räknade vi ut hans del av alla fasta utgifter (hyra för hans rum, del i kök, v-rum, badrum baserat på kvm-priset, elkostnad, telefon, hemförsäkring, bredband, hygienartiklar, mat). Det fick honom att inse vad det faktiskt kostar att ha barn. Hade han valt alternativ 2 så hade han legat på minus varje månad så han ändå inte kunde roa sig som han trodde han kunde…

Nu har vi inte haft dessa diskussioner på över ett år:)

Det gäller att inte ge sig. Min tioårige son börjar här i mellan kräva vissa saker och ska bara ha och ha. Jag frågar han då om han tror att jag är gjord ut av pengar, då blir han oftast tyst för då fattar han att jag menar allvar.

Tror inte att det blir bättre om man ger sig, utan hur tufft det än är ska man nog stå på sig.

Tack snälla!

För det är jobbigt, precis som ni säger själva och jag har rubbat på besluten innan men denna gång har jag sagt ifrån helt och hållet.

Och till #4, detta ska jag ha med mig för det är sådant min dotter inte förstår. För hon kan vräka ur sig att "mitt barnbidrag ska bara gå till och inget annat, som tex räkningar mm, bara kläder och fickpengar." Hon förstår inte att det går till allt precis som du förklarat det för din son.