Fy så trist men du gjorde rätt ändå tycker jag. Det är dina barn och du som ska hålla i den biten och alla andra bitar som rör dina barn.

Här har det aldrig varit något problem, mina föräldrar dog när jag var 13 respektive 20 år och dotterns farmor dog när dottern var 6-7 år, men henne var det aldrig något problem med, tvärt om.

Mirjami!

Du gjorde det enda rätta…Sådär kan inte din mamma hålla på. Jag har inte haft de bekymren med min mamma att hon lägger sej i för mycket med min son. Men däremot har hon ibland lagt sej i mitt för mycket..heheheh…Fast hon har ändrat mycket på sej nu. Som tur är.

Men jag håller på dej o dina barn.

Varma Kramar gumman..

Ja…min mamma har ju alltid haft svårt just för att aceptera att det är jag som ÄR mamman. Mina stora sons farmor och farfar finns inte i livet. Den lilla killen har sin farmor i livet fast hon bor i Serbien, och har inte träffat den lilla. Minstingens farmor tror jag inte heller det skulle ha blivit några broplem med, för så som jag känner henne så är hon inte den typen som skapar broplem. Sedan bor hans farmor med sina andra barnbarn, så hon är van att ha barn runtomkring sig hela tiden.

Det som får lida i denna situation är ju mina barn, men tyvär så ibland blir man illa tvungen att göra så här, när det finte finns någon annat utväg.

Du gjorde helt rätt!

Min mamma har haft synpunkter på mej.. antingen är jag för hård på barnen eller så är jag för slapp.. men säjer man ifrån och talar om att det är mina barn så håller hon med och ber om ursäkt. Min mamma är min klippa. Utan henne och mina systrar skulle jag nog inte klara mig. Men vi har alltid varit nära i vår familj.

Däremot har hon försökt lägga sig i min hundfostran;p Hon har varit uppfödare så hon kan en hel del men även där ger hon sig när jag talar om att jag aldrig lagt mig i hennes hundar så hon kan låta mej sköta min;) Till hennes förtret är det inte ens henne jag vänder mig till för råd om vovven utan till min yngste lillasyster haha Hon är djursjukvårdare, jobbar på en veterinärklinik och är hundinstruktör/privattränare/problemhundslösare:)

Har en mor som fullständigt struntade i mig när jag var liten, sen har hon hela mitt liv försökt trycka ner mig. Så kan du inte ha håret. De kläderna är fel. Nu gör du fel med sonen och så vidare.

Hon ansåg även att om man fått barn och fyllt 25, får man inte ha långt hår. Sen köpte jag för billiga kläder. Detta var på 70-talet. Själv ansåg hon en blus vara billig om hon köpt den på rea för 700 - 800 kronor. Jag hade inte hennes ekonomi, så för mig blev det att leta billigt och att sy själv.

Lyckades bryta med henne under många år. Nu har jag en väldigt skör kontakt. Ringer efter melodikrysset och pratar aldrig mer än 10 minuter. Men jag får aldrig prata om något hemskt. Hon är en sådan som slänger luren i örat på mig då. Stänger alltid av ljudet på radion när nyheter kommer. Jag har insett att hon har skygglappar på.

Men nu är hon snart 80 så jag försöker ringa i alla fall. Det är all kontakt med henne.

uHar i perioder time-out med min mamma, när hon lägger sig i vårt liv för mkt. Hon har även en sambo sen 10 år som jag absolut inte kan med. Han är absolut inte välkommen här hos oss och jag åker inte heller och hälsar på mamma pga hon bor hos honom. Han försöker lägga sig i allt och är fruktansvärt bestämande och kränkande. Ingenting duger åt honom, han är fd ungkarl. Han kan bråka med min mamma en hel kväll för att hon ger mina 10:- var!!! (Mamma har egen inkomst) Han förde en hel dj***l för att jag inte kokade havregrynsvälling istället för modersmjölksersättning!!! Blöjor är osx ondödigt….
Har även time-out (dock inga längre perioder) med min pappa. Han försöker aldrig "ta över" lr så men är fruktansvärt egotrippad. (Beroende på psykisk sjukdom samt missbruk)
Har även haft time-out med mina svärföräldrar, de försökte oxå bestämma över vårt liv. Det skar sig rätt rejält och min man kunde inte stå upp för vår familj utan menade att eftersom de ägde en skogsgård tillsammans så skulle vi bara stå ut med deras idéer etc. De kunde ringa vid 5 på morgonen och börja tjata om att vi skulle åka dit (söndagmorgon!!! och vi hade andra saker inplanderade. Likadant kunde svärmor ringa och säga att vi skulle komma dit och äta på kvällen efter min mans jobb. Snällt? Nej, hon ringde alltid 16.45 när min man och vi redan satt och åt middag)
Nu är min man död liksom svärfar och svärmor och jag har ett hyfsat förhållande numera. Aldrig att hon skulle lägga sig i min barnuppfostran etc. Pga av problem i skolan bytte jag skola till min dotter vilket inte alls var polpulärt för min mamma, då blev svärmor arg och ringde upp henne och förklarade orsaken ordentligt och fick faktiskt mamma att lugna ner sig.
Svärmor är dock gammal (80-årsåldern) och kräver så mkt hjälp, Jag hjälper gärna till men hon har ingen framförhållning. Ringer och säger att hon ska till frissan/doktorn/ handla etc max 1 timme innan!!! Lr så ska jag byta proppar/glödlampor fixa parabolboxen oxh det på stört. Jag har väl oxå ett liv…

Så stå på dig Mirjami!!!

Så himla tråkigt att ni har så hemska mammor! Innan jag flyttade till Degerfors träffade jag min mamma och systrar varje dag och fikade. När min pappa blev sjuk och flyttade till ett äldreboende köpte min yngsta syster huset vi är uppvuxna i och som pappa byggt själv så det är fortfarande samlingspunkten för hela familjen. Nu när jag bor 20 mil bort så träffar jag dem bara på sommaren och julen (utom sista julen nu när sonen vägrar åka bort) och när de kommer hit men jag pratar med mamma flera gånger i veckan i telefonen och samtalen är minst 1-2 timmar långa. Även mina systrar har jag ganska tät telefonkontakt med.

Jag lider verkligen med er som inte har familjen att stödja er på!

Jag säger som ingann här. Mycket synd att era föräldrar inte vart det stöd som man kanske behöver i livet ibland. Likaväl som vi stöd för de. Jag och min mamma har väl haft våra duster. Men aldrig så illa att vi brytit kontakten.
Hon har lagt sej i mitt liv innan lite för mycket. Men sedan hon slutade jobba coh blev sjukpensionär så har detta slutat. Hon mådde ju själv inte bra och detta gick ibland ut över mej.

Nu pratar vi minst en gång i veckan. Och har en bra relation.

I viss mån tycker jag man får orka med att föräldrar lägger sig i lite grann, det komer och gör vi säkerligen själva också. Men som sagt det får finnas gränser, din mamma Mirjami verkar ha tappat lite vem det är som är förälder till vem. Hon är det till dig och du till dina barn. Ett bra beslut, en mamma ska inte vara en energitjuv. Kanske hon nu kan öppna ögonen och se saker annorlunda om ni inte ses. Hoppas det.

Kramar

Ja. mamma har lungnar ner sig nu. Hon tog kontakt med mig förra året igen. Ja hon knäller och har sig men har låtit bli mig nu.

JA några månader gick och jag skulle ju inte ha tagit kontakt med henne själv…hade inte det minsta lilla tanke om det. Sedan så är jag alltid förebered. Tror inte hon mår bra pga. att pappa är död. Hon ser nog inte det hela själv att det har blivit som en ond cirkel. Det bästa man kan göra är leva sitt liv och låta andra göra det. Inte haka upp sig på vad de andra gör……och säger.

Mirjami:

vad skönt att ni fått kontakt igen:) hoppas att det utvecklas och blir ännu bättre!