Det hade jag minimalt med problem med, jag var väldigt förskonad från det.

Däremot minns jag för många år sedan på Åhlens i City nere på livsmedel, det var en liten kille, ca 4 år, som var så arg för att han inte fick godis, så han slängde sig på golvet och skrek. Mamman fann sig snabbt och kastade sig på golvet brevid och gjorde likadant!!!! Sonen kom av sig och sa: Mamma vad gör du???? Mamman svarade då: Jag gör som du, kanske jag också får godis då, jag måste ju testa om det funkar!!! Jösses som vi skrattade men grabben kom av sig.

#1 hahaha!! Så där känner man lätt för att göra ibland!

Mina barn är relativt väluppfostrade på affären, men man måste ju vara sjukt stark och verkligen aldrig någonsin vika sig. Gör man det i någon svag stund har man ett jobb i flera veckor framöver :S

Ja det straffar sig rejält att inte vara stark varje gång man handlar *S*

Hade lite problem ett tag men efter lite grillning så försvann problemen. Numera sitter han snällt i vagnen och accepterar att man inte köper glass och godis varje gång.

Har aldrig haft några problem med barnen i affären men det kanske beror på att jag är butiksbiträde och har sett hur illa det kan bli.

Ja det mest korkade i affärerna är ju att allt godis är ju samlat precis vid kassorna och det är ju där det blir kö och då uppstår tjatet. Kunde de placera godiset vid ingången istället till exempel, så skulle problemet i stort sett vara löst!!

Jag jobbade på ett lågprisvaruhus innan och där fanns det föräldrar som släppte lös sina barn vilket var otroligt roligt för barnen. Det fanns ytor att springa på och det fanns klädställningar att krypa in och gömma sig i.

Men jag är som jag är och jag sa alltid till och min kollega skämdes *s* Fast jag sa det ändå på ett fint sätt: "Nähä, mina vänner det här är ingen lekplats. Vill man leka så får man gå ut."

Tuvalu! Det gjorde du rätt i som sa till. Det värsta jag vet i en klädaffär är när just barnen kryper eller springer i klädställningarna….eller ännu värre…kryper under omklädningsbåsen. Som mamma hade jag sagt till mina barn att lugna ner sej.

Det händer ofta att jag vänligt säger ifrån till olika barn i centrum/affärer och kastar en dödande blick på föräldern. Kommenterar gärna till den som är med mig att vissa nog inte borde vara föräldrar eller att de borde börja vara föräldrar *S*

hahahaah…Så brukar jag med göra. Jag skäms inte för mej….utan de är de föräldrar som inte bryr sej om hur deras barn beter sej…

Min son brukar säga: " Jag känner inte dej" till mej…när han tycker jag är pinsam…hahahahaah…..Har hänt några gånger då jag verkligen inte kunnat hålla käft…

hahaha det verkar som om vi är ganska lika *S* min dotter lyfter inte ens på ögonbrynen längre *hahaha*

Jaaa..hahaha

Min son följer inte ens med längre…hahahahah…VAD kan det bero på….? öhhh..hahahah

Förstår inte heller vad det beror på *hahahaha*

Min son har hunnit bli 12,5.Han är väldigt tjatig när vi är i affärer.

Han vet så väl att min ömma punkt är att skämma bort honom så fort jag kan det.

Men på senare tid har han själv tagigt intiativ till att tjäna lite egna extra pengar.Vi har en bilmack i närheten.Där fick han vara med och plocka ur bilar som skulle städas.Då fick han lite egna pengar samt att han hittade en massa pantflaskor.Nu när han själv har vart med och tjänat sina egna första slantar så ser jag att han har större förståelse för vad saker och ting kostar i affärer.

Det var faktiskt ett bra sätt att få honom att förstå att saker kostar och att man inte är gjord av pengar.

#14 dessutom växer barnen mentalt när de tjänar egna pengar och de brukar antingen hålla hårt i dem eller så brinner de i fickan :o)

Min stora son har alltid skött sig nästan helt ok när vi har varit och handlat. Jag har sagt till han, nu är det så här att vi har inte råd att köpa en massa godis m.m utan får köpa enbart det som fattas hemma just nu. Godis och sånt köper vi till helgen sedan när det är fredag. Den lilla som är 2 år brukar inte heller bråka om godis m.m, men det kan vara väldigt svårt att få han att sitta i vagnen ibland, då han gärna vill springa runt i affären, vilket jag inte tillåter han att göra. Då kan kan gapa och skrika, så att folk vänder sig om, men jag tar pojken och sätter han i vagnen och står på mig, där får han sitta tills vi har handlat klart.

Jag har helt förståelse för er som säget ifrån till vissa barn. Önskar bara att ni bodde i detta område som jag bor i. Säger man något så får man verkligen akta sig sedan. Sedan så har jag och min stora son några gånger tyvär träffat på gamla knällande tanter, som gärna säger till utan anledning, för jag vet att min stora son sköter sig väldigt fint när vi är utomhus.

Oftast så tar det ju bättre om någon utomstående säger till barnen att "gör inte så".

Gamla mamma tjatar ju jämt!

Jag tycker att om vi vill ha ett vettigt samhälle så måste vi bry oss.Jag tycker därför att det är bra att man säger till barnen att till exempel inte leka i affärerna osv

Tyvärr så svämmar det över av barn och ungdomar som inte har engagerade föräldrar.Hur skall dessa veta vad som är rätt och vad som är fel??

Förut så bombarderades min lägenhet med ägg och stenar.och det var likadant för många andra i mitt område där jag bor.

Det blev många anmälningar till polis osv.det mesta ledde till att det var minderåriga som gjorde dessa bustreck.

Media skrev om det.Jag passade på att efterlysa föräldrarna till dessa ungar.Men det visade sig så småningom att dessa föräldrar inte var/är ett dugg intresserade vad deras ungar gjorde.Jag talade i skolorna här och berättade hur vi hadde det här hemma.Frågade barnen hur de skulle känna om deras sykon/husdjur skulle sitta vid fönster som bombades med stora stenar..Och ni kan ju tänka er svaren.

Till slut har jag fått bra kontakt med dessa ungarna.

Det är ändå rara ungar men som saknar vuxnas vägledning samt struktur och vettiga fritidsysselsättningar.

# 17 Jag har ungefär likadant här som det du beskrev. Jag tar hand om mina barn….och ser verkligen till att de sköter sig så långt det bara går, medna det sedna finns ungar här som gör precis som de vill. Föräldrarna bryr sig inte…eller orkar kanske inte bry sig om barnen…..

Har flera gånger gapat, skrikit, pratat snällt, försökt stödja och ge råd, vara en bra vuxen förebild utan resultat. Tyvär så blir jag väldigt sur nyförtiden då vi blir påhoppade när vi går ut. Orkar inte med mera skit mot mig och mina barn. Jag jobbar, betalar min hyra m.m Då ska jag väll ha möjligheten att använda gården som finns här med mina barn, men det kan jag tyvär inte. Ja, sedan så kommer de ju dessa ungdommar så lätt undan från soc. och polisen bara ör att man säger de är mindre åriga. Jag undrar ibland hur svenskasamhället ser ut om ca 5 år??

min dotter uppför sig ganska bra …nu,, gjorde INTE när hon var mindre.. Jag brukar prata med henne om det vi SKA köpa, mat och dyl så hon focuserar på det ,, men det gillar inte alla, Vad är du sugen på för mat i veckan frågade jag på ica för nått år sen? Då kom det en helt främmande kvinna och skällde ut mig för jag skulle minsann inte låta barnet bestämma….. nä men vi ska väll äta båda,,, bra om vi båda tycker om det då kanske…

 Vuxna kan inte heller uppföra sig alltid… Där jag bor nu har tyvärr många föräldrar för vana att släppa barnen lösa, de klättrar I hyllorna PÅ maten men föräldrarna bryr sig inte,,,, Fy för såna föräldrar, inte konstigt att barnen beter sig illa när de FÅR sen de är små,,,elr när de står och petar sönder plasten till kött och föräldrarna lungt kollar på och skiter i det…

Ja martdat, det är lika jäkligt de, de föräldrar som ser affären som en lekplats för barnen, sådant gör även mig vansinnig.

hoppas det är okej att ta upp denna tråd igen;) för ca 1 år sedan hade jag tre barn som var hopplösa att handa med,jag var inte gammal då.men såfort jag fattade att detta går ju inte.ska jag behöva ha barnvakt för att gå och handla ska jag behöva gå ifrån skolan för att handla när dom är på dagis? nej,jag ändrade mig helt.dom fortsatte och fortsatte.slängde sig på golvet och skrek att jag var dum mamma som inte gav dom.det var tillochmed så att dom i affären anmälde mig för BARNMISSHANDEL för att jag inmte gav dom men jag var lugn hela tiden det hamnade tilloch med i rätten innan jag ens fick veta något.men då var jag inte lika lugn längre jag har ju ensamvårdnard om dom hur skulle jag göra nu..jag var då 18 år.idag är jag 19 och vann i rätten allt jag sa vad då skulle ni ge era barn allt dom pekar på varje gång.dom måste förstå att dom inte kan få allt just därför så gav jag inte med mig.just för att dom inte fick något.för det första vill jag inte att dom ska bli bortskämda sm as och för det andra har jag inte råd. men då kom dom väl på i rätten ahaa hon har ju en poäng där eler något liknade.för ja klarade mig och gick därifrån med ett leende på läpparna idag ett år senare säger mina barn varje gång va handlar mamma,är det lördag imorn? är et inte det så säger jag bara tex nej lilla gumman det är ju bara fredag imorn,och dom svarar okej då måste v till affän imorn med för att köpa godis,lördagsgodis;) det är jätte skönt att dom är så och om jag ändå säger vill ni ha en liten godiabit  ochd et inte är lördag/fredag ¨så blir dom jätte chockade och säger .får vi det? och sen tjatar dom inte mer.

Gammal tråd men jag väljer att skriva lite ändå

om man vänder lite på det hela såklart barnen vill ha det man bara får ibland och det som det nästan alltid sägs nej till 
simpel logik…..

när min son va liten så valde jag tillfällena då han va med och handlade och jag ska ärligt säga att jag tyckte det va fel med skrikande bråkande ungar i affären
så varenda gång jag handlade med sonen så fick han en godisask eller liknande

och det dröjde inte så länge innan han valde bort godiset och hellre ville ha frukt i affären för godis det fick han om han ville ju och då va det inget att bråka om och dt blev väldigt ointressant

har även medvetet valt bort lördagsgodis och konstiga godis regler min son äter godis när han vill 
och det har lett till att han äter godis ungefär 1 gång i månaden godis betyder ingenting speciellt för honom 
likadant är det med glass chips läsk och sådant han får om han vill och då är det väldigt sällan han blir sugen på det och vill ha det

men när jag ser på andra barn i min sons ålder så blir jag lessen dom gör vad som helst för att få äta godis och smiter ofta iväg själva till affären och många utav dom börjar lägga på sig vikt

ibland så kanske man måste våg tänka tvärtom och göra totalt fel i andras ögon för att det ska bli bra

Jag har alltid när mina barn varit små förklarat för dem att vi inte kan köpa en massa godis varje gång vi går till affären eftersom vi inte har så mycket pengar och det har fungerat utmärkt. Nästan FÖR utmärkt;) Om jag frågade dem ibland om de ville ha något så fick jag ofta till svar av äldste sonen att "vi har inte råd" haha Så då fick jag förklara att när jag frågade dem om de ville ha något så hade vi råd:)

Jag har aldrig haft speciella godisdagar utan vi har ätit godis/snacks den dagen vi varit sugna. Den äldste sonen äter i princip aldrig godis längre, det enda som eventuellt går i honom är OLW´s Dillchips.. Kim däremot kan vräka i sig allt och slutar oftast inte förrän han ätit upp det han köpt (en djupfryst princesstårta tar en kvart ca).. Men på honom märks det inte för han har dels en skyhög förbränning och dels så spelar han fotboll 4-6 dagar i veckan + att han springer varje kväll så han lägger inte på sig ett uns fett;)

Men skrikande barn i en affär är ingen höjdare.. Man ser ofta helt hysteriska barn i vår affär och föräldrarna bara ignorerar dem och handlar vidare..

Menar ni såhär (se nedan!)?

Mina barn har aldrig tjatat. De har aldrig aldrig fått något om vi inte har gått in i affären för att köpa det. Jag har också gjort helt klart att tjatar man så blir det definitivt inget. Det har funkat till nu, typ. Nu är de snart 8, 10 och 12 och är en pina att gå i affärer med… Tur att de stora kan göra annat medan jag handlar. Utan syskon funkar den minste också!

Äldsta sonen började mucka med mig härom dagen. Det var något jag gjort som var pinsamt. Jag försökte förklara varför jag gjort som jag gjort lugnt och fint, men han fortsatte att käfta emot rent ut sagt. Sen vände han och gick medan jag pratade med honom, vilket är något jag verkligen inte tål… Då pratade jag högre och högre, till sist hörde halva affären. Gissa om han kom tillbaka och lyssnade på vad jag hade att säga. Riktigt nära stod han då!

Härligt Katti! :) Själv har jag  ju än så länge en ganska lätthanterlig unge, men han försöker emellanåt skrika sej till saker, men här i hustet e det helt fel modell!