Annons:
Etikett05a-familjerätten
Läst 9693 ggr
Trassel9
3/25/11, 11:24 PM

Att få ensam vårdnad

Jag har hela tiden velat ha en delaktig pappa i min sons liv. Men under denna tiden min son har levt (4 månader) så har hans pappa inte brytt sig ett dugg. Trots att vi nu bor ihop. 

Jag funderar på att flytta härifrån imorgon. Av många olika anledningar. Den tyngsta är väl att pappan inte bryr sig om sin son alls.
Sen att jag blir behandlad som en icke värdig person som man kan göra vad man vill med bidrar också självklart. Och jag måste må bra för att orka ta hand om min son. 

Att få ensam vårdnad vet jag är svårt och varför jag vill ha det är inte för att hindra dem från att träffas eller liknande. Jag vill bara inte att en opålitlig och ointresserad pappa ska kunna bestämma saker om något han inte bryr sig om. 
Jag ser framför mig hur han slänger papper i soporna som han förväntas skriva på osv. För jag vet att det är sån han är.

Men om jag ansöker om ensam vårdnad, om inte jag lyckas få den med hans samtycke. Vad kan hända om han vägrar? Jag menar, det blir ju aldrig delad vårdnad om en förälder motsätter sig det. Vilket jag i så fall kommer göra.
Hur stor är min risk att förlora vårdnaden för det?

Detta är mitt första barn och hans andra. Vilket också bidrar till att han inte bryr sig ett dugg. Han ville inte ha det från början och den enda som betyder något för honom är hans tidigare barn. 

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bara det bästa för min son. Jag vill inte känna att han har en pappa som kan bestämma över/om honom men som ändå inte bryr sig ett dugg.  

Det gör ont. Så galet ont. Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag gör rätt eller fel :(

Annons:
Bettan1975
3/26/11, 9:26 AM
#1

Hmmm……… att få enskild vårdnad är inte lätt om inte den ena föräldern frivilligt säger ifrån sig den. Det finns i princip två saker som kan få någon att förlora vårdnaden i en rättegång, det första är att man är olämplig som förälder och då krävs ganska extrema saker, det andra är att kommunikationen är så dålig mellan föräldrarna att det är omöjligt att ha gemensam vårdnad.

Jag har gått igenom denna process och fick faktiskt enskild vårdnad om mina barn, men det har varit en fruktansvärd sak att gå igenom, både för mig och barnen och inget jag rekommenderar om det inte är absolut nödvändigt. I ditt fall kanske barnets far ändå frivilligt säger ifrån sig vårdnaden och ni lugnt och stilla kan enas om umgänge. Det kan också vara så att ni faktiskt kan ha gemensam vårdnad och ändå lösa det som rör sonen på ett bra sätt, pappan kanske helt enkelt om han nu är så ointresserad av sin son, låter dig fatta alla beslut och villigt undertecknar papper då det behövs.

Jag förstår att du är rädd för vad som är rätt och fel och att du vill göra det som är bäst för din son och oftast är det bästa för barnen att ha båda sina föräldrar lika tillgängliga.

I mitt fall var det tyvärr omöjligt och jag lider med mina barn varje gång något hänt hos deras far under umgänget och jag hoppas fortfarande att han ska komma till insikt.

Jag hoppas du kan få en sund lösning, att din sons pappa inser i tid var han gör mot sitt barn och börjar visa det intresse för honom som han förtjänar. Vi finns här för att stötta och försöka svara på frågor, så tveka aldrig att skriva här.

Styrkekramar i massor!

"En lögn kommer alltid ikapp en förr eller senare, därför är lögner helt meningslösa"

-Medarbetare i Singelföräldrar-

Mirjami-78
3/26/11, 10:04 AM
#2

Erat barn är så litet…Har ni varit på fam.rätten och skrivit på ang. delat vårdnad?? Om ni inte har det, för det gör man ju samtidigt när pappan skrivet på att han är pappa så kan du kanske ha större möjlighet att få ensam vårdnad.

Det jag skulle råda dig till är att ta kontak med fam.rätten för de kan allt detta och om ni inte har varit där så gör det innan ni ska dit och skriva på det där papperet ang. faderskap om det nu inte är så att ni är gifta för då tror jag inte man ska skriva på det där.

Jag har ensam vårdnad på min store son men det var pga. att store sonens pappa inte ville ha delad vårdnad utan jag fick ensam vårdnad.

Att gå till rättegång och få ensam vårdnad är INTE enkelt, men ibland kan det vara helt klart värt det. Även om man har ensam vårdnad betyder det INTE att inte barnet kan ha ett fungerande umgände med den andra föräldern.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Trassel9
3/26/11, 12:48 PM
#3

Tack för svar! =)

Vi är gifta, så det blev ju automatiskt delad vårdnad.
Vi har haft det väldigt jobbigt ett bra tag. Vi ligger i skilsmässa men han tog kontakt med mig igen strax innan jag födde och ville vara en del av vårat liv. Och jag lät honom och allt var jättebra. Tills dess att vi flyttade ihop igen.

Att jag vill ha ensam vårdnad betyder inte att jag tänker hindra dem från att träffas. De har fortfarande rätt till det om det är så. Jag vill bara känna att jag har kontrollen och slippa känna mig rädd när jag ska kontakta pappan. För han skrämmer mig. Och jag är rätt säker på att våran kontakt inte kommer fungera.

Men jag får nog vänta och se vad som händer. Jag tänker inte göra något förhastat. Jag sitter fortfarande kvar hemma här, så jag funderar hit och dit hela tiden. För jag vill att allt ska bli rätt.

Bettan1975
3/26/11, 3:08 PM
#4

Låter sunt att du tänker ett extra varv på det här, samtidigt som det är bra att man kollar upp fakta och lär sig så mkt som möjligt om en ev tvist skulle uppstå.

Familjerätten är ett bra ställe att vända sig till för att få stöd och hjälp.

Jag tror inte att någon här ens funderar över att din tanke med enskild vårdnad är att hindra pappa från att träffa sin son, utan som du säger kunna besluta ensam utan att kontakta pappan och det ev uppstår tjafs vid varje sak som rör sonen.

Jag hoppas verkligen att allt löser sig på ett bra sätt för er alla.

"En lögn kommer alltid ikapp en förr eller senare, därför är lögner helt meningslösa"

-Medarbetare i Singelföräldrar-

Mirjami-78
3/26/11, 7:57 PM
#5

Jag tycker du gör klokt i att fundera igenom det hela innan du tar några beslut gällande det hela.

Sen kan du ju ta kontakt och höra efter med fam.rätten ang. hur du ska gå tillväga i detta hela fast ni än bor tillsammans. Hur du ska göra med gällande vårdnaden och förklara för dem varför du tänker som du gör och att tanken inte är att förbjuda dem från att träffas osv.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

ingann
3/27/11, 11:12 PM
#6

Du gör helt rätt som funderar en gång till! Er son är ännu så liten så intresset hinner kanske väckas ju mer rörlig och "med" sonen är.

Det kan även gå åt andra hållet och kontakten upphör helt, vilket jag hoppas att din son slipper utsättas för.

Jag försökte få ensam vårdnad i nära 7 år på min yngste son utan framgång hos tingsrätten. Till slut "lurade" jag pappan att gå med på enskild vårdnad. Egentligen var det inte att luras efterson grunden faktiskt var sann.. Sonen skulle inte fått åka med på utflykter i skolan, åka på cuper eller få spelarlicens i fotbollen, jag hade inte fått öppna bankkonto, skaffa id-kort eller liknande utan pappans medgivande. Och hans pappa var sådan som kastade breven och inte höll någon som helst kontakt…

Så det är ett svårt dilemma du står inför. Jag önskar dig all lycka till oavsett vad du beslutar dig för:)

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Annons:
Trassel9
3/28/11, 11:45 PM
#7

Det gick som det gick och jag och liten sitter nu hemma hos mina föräldrar.

Jag ångrade mig i samma stund som jag kom innanför dörren och ett tag var allt på väg att lösa sig. Men idag har det vänt åt helt fel håll och nu känns allt nattsvart. 

Jag tror inte det kommer lösa sig nu. Vi har gått igenom detta en gång innan och det tog 7 månader innan det blev okej mellan oss igen. 
Nu har vi en liten och det är honom jag är mest orolig för. 

Jag får väl låta det gå en tid innan jag vet hur jag ska göra. Men det är mycket som behövs fixas. Och jag vet inte var jag ska hitta orken till allt.

Bettan1975
3/29/11, 7:28 AM
#8

Jag förstår att det känns tungt och att allt känns nattsvart, men du kommer att ha styrkan och orken det lovar jag dig. Det verkar vara något som finns inbyggt hos oss, att kämpa oss genom svåra stunder.

Vi finns här när du behöver "rasa" av dig.

Kramar i massor.

"En lögn kommer alltid ikapp en förr eller senare, därför är lögner helt meningslösa"

-Medarbetare i Singelföräldrar-

Mirjami-78
3/30/11, 12:10 AM
#9

Du gör rätt i att du tänker på barnet…..Jag vet att det kommer inte vara en enkelt väg du har framför dig men hoppas att du ska ha ork att ta dig frammot!! det finns stöd att få…och som Bettan skriver vi finns här.

Jag hoppas att du även får hjälp från dina föräldrar. Stå på dig!! Du är värd något bättre än det du har fått leva i!!

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Trassel9
3/30/11, 11:58 PM
#10

Jag vill inte bråka. För det tar sån onödig energi. Men han ger mig inget annat val. Han gör mig så arg och ledsen! Ena stunden låter det att han inte vill veta av mig. Jag säger då det samma till honom och då kommer han krypandes tillbaka som en hund med svansen mellan benen. Det är okej en stund och sen helt plötsligt är det något nytt som är fel och han ännu en gång är elak och idiotisk. 
Så går det runt runt hela tiden.. Och han lyckas alltid dra mig med. Antingen blir jag arg eller så blir jag ledsen. Och kommer han tillbaka och är ledsen för vad han gjort, ja självklart så "förlåter" jag honom..

Jag har varit med om detta en gång tidigare. Och det började för nästan ett år sedan.. Jag är starkare nu och vet att jag faktiskt har gjort rätt i att ha lämnat honom, men ändå är det så förbaskat jobbigt.

Han kommer aldrig att lämna mig i fred. Han kommer alltid att ta upp kontakten lite då och då. Vilja träffas och ha mig tillbaka för att sen slänga bort mig igen. Jag har varit med förr!
Och jag vill inte mer. Det får räcka nu!

Gjorde ett litet försök förut och sa att jag hade en önskan och att det var att han skulle ge mig vårdnaden. "Glöm och lycka till" var svaret jag fick.
Hur man nu kan vilja ha vårdnaden om ett barn som man från början inte ville ha, sen vägrade erkänna och nu inte ens bryr sig om.. Är det bara för att jävlas med mig?

Jag är trött så trött.. Men jag gissar på att detta bara är början.

Bettan1975
3/31/11, 9:58 AM
#11

Önskar att jag kunde komma med något uppmuntrande, men tyvärr verkr det som om du har rätt i att det bara är början. Känner igen symptomen väldigt väl och det är det nog fler som gör här inne.

Jag måste ändå säga att du låter väldigt strukturerad och stark. Ge inte upp, kämpa för ditt välmående och för din sons bästa.

"En lögn kommer alltid ikapp en förr eller senare, därför är lögner helt meningslösa"

-Medarbetare i Singelföräldrar-

Trassel9
3/31/11, 9:58 PM
#12

Finns det någon låst del här som man kan få skriva av sig på? Nyheter har dykt upp som jag inte gärna vill skriva öppet om :/

ingann
3/31/11, 11:44 PM
#13

Det låter som du tagit ett beslut som är bra för dig och din son i långa loppet. Att strula fram och tillbaka är oftast värre för barnen än att ha en enda stabil förälder. Det finns ju inget som hindrar umgänge om den andre föräldern vill:)

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Annons:
Bettan1975
4/1/11, 1:28 PM
#14

#12 Om du bara vill ventilera dig kan du skicka ett privat meddelande till mig om du vill.

"En lögn kommer alltid ikapp en förr eller senare, därför är lögner helt meningslösa"

-Medarbetare i Singelföräldrar-

lindaslinje1
2/14/12, 9:47 AM
#15

Svar till dig:trassel9

jag tycker att det låter väldigt invecklat där du just har beskrivit, men utav min egen erfarenhet utav detta så tycker jag själv att du skall ta och prata med din sons pappa om detta och kommer ni inte fram till någon lösning så sätt er ner tillsammans och bestäm om hur ni vill ha det i framtiden, vilket blir bäst för er?att ni går åt skilda håll eller?, men ändå låta barnet få ha kontakt med er bägge föräldrar?el stanna kvar för er sons skull?!,går inte det heller, då har bara jag en ända svar på ditt beskymmer, bestäm dig innan det är försent, tala om för din sons pappa att du vill att ni två skall gå åt skilda håll och bestäm en tid med familjerätten om ni inte kan komma överrens, det lönar sig i längden.

Hoppas att det löser sig!

Du får gärna komma med mera frågor till mig, som det är sagt förrut så har jag en massa erfarenheter om just detta,jag sitter själv med en 14- årig tonårstjej med en ny familj..

Kram

lindaslinje1

Turturduvan
2/22/12, 12:54 AM
#16

Jag ryser då jag läser detta, den kille du berättar om påminner om för mig ett x. Han var suverän på att manipulera mig för att få mig och sen betedde han sig illa. detta illa beteende var något sjukt i för denna kille. jag bröt all kontakt inte ens ett telefonsamtal kunde jag ta pga att han manipulerade.  såå mitt råd.. var stark!!

Låt honom inte trycka ner dig..

Du bör prata med soc om detta. Om de nu absolut ska ha honom att vara med sin son så får de skicka någon med..

Alternativt är att du helt enkelt säjer att sonen är för liten på att dela på och att det skulle bli rörigt för honom att vara än här å än där så att han måste gå med på att betala helt underhåll och ge dig ensam vårdnad. Ensam vårdnad gör det lättare för pappan då han inte behöver ta ansvar. ja helt enkelt belys fördelarna med att du ska ha ensam vårdnad. Få honom att tro att det är något verkligen bra för honom..

Upp till toppen
Annons: