När Malin var ca 3 år så var vi in på ICA hemma på väg hem från dagis för att handla lite. När jag plockat ihop alla varorna och gick till kassan så var där kö. Malin satt i sin sulky.

Vi ställde oss i kön och framför oss står en äldre dam, ganska bastant. Jag tänkte inte vidare på det förrän Malin säger:

- Mamma, den där tanten har stor rumpa!!!

Det hade hon iofs men var Malin fick det ifrån vet jag än idag inte, men jag önskade att golvet skulle öppna sig där och då, killen som stod bakom mig i kön dök ner i en frysbox som stod lämpligt placerad där med djupfryst hundmat!! Jag är beredd att sätta en slant på att han ingen hund ägde , den omnämnda damen vände sig om och tittade först på Malin som satt i sulkyn o bara log och sedan blängde hon på mig *S*

Men jösses som jag skrattade när vi kom ut.

Okej, då ska jag rota i minneslådan. Eller snarare i mammas minnesbank.

En dag så åkte min pappa och min bror ut med bilen. De skulle till en djurpark, och titta på alla spännande och trevliga djur. Pappa var känd som en något hetsig chaufför med temperament. Men denna dag skulle bli en av de speciella fader- och son dagarna.

När de kom hem efter en lång dag så ville mamma självklart veta hur dagen varit. Så hon frågan min bror vad de sett. Han svarade glatt att han hade sett en massa jävla idioter. Så tänk på vad ni säger framför barnen :-).  /Vanessa

Hahahahaha *skrattar så tårarna rinner*

#2 HHHIHIHIHI!! Klockrent!

.mamma var här en dag och stella nyss fyllda 4 år sprang runt i bara trosorna,totalt oberörd över att det är ganska kallt i vår lägenhet.mamma säger typ: hon är precis som kevin när han var liten,"spinkig men fryser aldrig"(min son asså). Då stannar den lilla räkan upp och tittar på sin mormor och säger:"jag har faktiskt egna extrimiteter"!!! tror ni vi skrattade!! o var har den lilla hört ett sånt ord..?dom är för härliga..

Hahahaha ja jösses  man undrar var de får allt ifrån *S*

#5 Fniss, underbart. Nu rotar jag igen i minnesbanken. Denna gång är det jag som står i rampljuset. När jag var liten så bodde vi först i Tyskland och efter mina första år i livet så skulle vi flytta till Frankrike.

Jag hade tidigare fått en liten, liten hund som suttit på en konjak flaska. Döpte snabbt honom till just Konjak.

Så föräldrar, bagage, storebror och jag åkte iväg. När vi åkt länge så gick vi på restaurang för att fylla på med energi. Där inser jag att Konjak inte är med. Då börjar jag, som annars var väldigt tyst av mig skrika rätt ut "Var är min konjak?"

Mina föräldrar harklade sig och försökte väl förklara att dottern inte redan var alkoholist, och vi fick vända tillbaka. Så kan det bli med mycket ledsen dotter.

Har faktisk en söndersmulad Konjak kvar som var gjord någon form av icke beständig plast. Men kan säga i varje falll att han följt med mig genom alla länder och hem till mitt nuvarande. Så de åkte tillbaka i onödan. /Vanessa

#7 Det var riktigt skoj!Det måste ha varit många som såg roliga ut,tänk en dold kamera där…hihihi.

#7 Kan tänka mig hur dina föräldrar kände sig,, hehe,

Ja, så det kan gå ibland. Skrev fel här förresten "Så de åkte tillbaka i onödan." Det skulle stå "Så de åkte inte tillbaka i onödan". 

De var nog väldigt glada att det inte fanns dolda kameror där ;-). /Vanessa

När min son var ca 3 år pratade vi om att bajset hamnade på reningsverket när man spolat. En dag när han bajsat tittar han ner i toaletten och säger: "Nu blir dom nog glada på reningsverket"

Hahahaha ja såklart de måste blivit jätteglada *S*

Jag minns när jag kom till dagis en fredag och skulle hämta Malin, hon var ca 2,5 år. När jag kom sa fröken att hon inte var säker på om Malin hade fått vattkoppor.

Vi satte oss ner och tittade på Malin och ja det var kanske 15-20 prickar men det var inga vattenblåsor. Vi diskuterade fram och tillbaka och till slut tittar Malin på mig och hakan guppade av återhållen gråt: "mamma jag vill inte ha vattkoppar jag vill ha kaffekoppar"

Jösses som vi skrattade, samtidigt som jag fick trösta tösen och säga att det inte var något farligt.

Nå det var i alla fall vattkoppor, om än bara ca 25 koppor. Jag ringde bvc på måndagsmorgonen och sköterskan där frågade om hon hade någon prick i skallen? Ja svarade jag 2 st. Då är det vattkoppor sa hon för det är det enda som sätter sig i hårbotten. Där lärde man sig något nytt :O)

Här är några små klipp ur mina barns liv:

Elora 1,5 år är på coop med morfar och sitter i kundvagnen, hon ser mycket fundersam ut. Plötsligt utbrister hon förtvivlat, med utslagna armar, "morfar!! Jag har ju inget liv, och jag har ju inga svar! Man måste ha ett svar!!" Hon var en oerhört talför liten dam (och är än idag) men vad som rörde sig i hennes huvud den dagen det vet ingen..

Elora 2 år står på stora torget i Lidköping med mig och lillebror Riley (nyfödd), pappa är ca 100 meter bort vid bankomaten "Riley har en liten snopp" säger hon i vanlig samtalston, "men.. MIN PAPPA HAR EN JÄTTESTOR SNOPP!!" skriker hon allt vad hon orkar (så att pappa ska höra).. hm..

Riley 3 år har sett "prinsen av egypten" och leker att han är moses i några veckor. Vi står på en busshållplats och hans "stav" (en krokig pinne som han lekte, åt, badade och sov med i en månads tid) är som vanligt med. En gammal dam vaggar fram och sätter sig. Plötsligt hoppar Riley upp, pekar med pinnen på damen och skriker i högan sky: "gaaah, jag gör grodor, jag förvandlar ditt vatten till BLOOOOOD!"

Ehm.. vems barn sa du att det där var..? *vissla* ;)

Hahahaha jag hade inte velat vara i dina skor där på torget i Lidköping, det är då ett som är säkert *hahahahaha*

Igår fick vi tyvärr reda på att äldste pojkens farfar gått bort,stella 4 år undrar varför vi e ledsna så jag säger : coffes farfar har dött. hon tittar allvarligt på mig och säger sen: mamma,jag har inga ord du får gå o krama han! asså jag förundras ständigt över dessa kloka små barn…

#16 men jösses så gulligt :o)) man blir riktigt varm om hjärtat :o)

Åh jag kom precis på vad min dotter sa i julas.. 

Så här gick det till: Vi var hos min kusin över jul och jag hade skämtat med henne om hur jag när barnens pappa (efter en separation från hans  gravida flickvän) pratat om att sterilisera sig ständigt sagt fel och använt ordet "kastrera". Jag skojade om att det  var en freudiansk felsäging som hette duga.. Hur som helst hade dottern (6år) fått pärlplattor i julklapp och hade tålmodigt pärlat en prinsessa och en  häst. Jag föreslog att hon skulle ge dem i julklapp till pappan och nya flickvännen som de skulle hälsa på över nyår. Hon vill ge hästen till pappa, då vände jag mig till min kusin och sa över huvudet på barnen "ja för han är ju tyvärr en hingst och inte en vallack". Vi skrattade gott. dottern frågade "vad är en hingst" och jag sa att det var en hästpojke som kunde få barn. Och så glömdes det hela bort.

Några dagar senare träffar vi pappan, nya flickvännen och hennes föräldrar på centralstationen i sthlm. Dottern propsar på att de öppnar sina julklappar direkt på plats. Pappan öppnar sin och uttrycker sin uppskattning. Och då.. då uttropar min älskade dotter följande:

"ja mamma ville att du skulle ha den, för hon tycker att du är en sån HINGST"

Åh GUD vad jag skämdes!!!  Det värsta var att det hela var helt mitt eget fel!!

hahahahaha ja men det borde han väl tagit som en komplimang *S*

Åh han blev säkert alldeles till sig av självförtroende, om det hade legat minsta korn av sanning i det så hade det varit mindre hemskt, men jag säger då det att grövre förvrängning av sanningen har sällan yttrats ;)

 Klockrent! ibland önskar man att man kunde bita tungan av sig..