Singelföräldrar iFokus

Singelföräldrar

Etikett01-föräldraskap
Läst 1074 ggr
Asa-N
0

Det dåliga samvetet

Det är något som jag känner att man har nästan konstant gentemot sitt/sina barn som singelförälder. Först in på dagis och sist därifrån på dagen, inte kunna vara ledig när barnet/barnen har skollov plus en massa andra tillfällen.

Är det någon som känner igen sig?

Asa-N
0
#1

Glömde skriva att min dotter säger att jag inte ska ha det *ler* för jag är ju en av de få föräldrar som alltid går på föräldramöten, alltid är med på aktiviteter som är utanför skoltid, även tagit ledigt och varit med på aktiviteter under skoltid och så vidare. Hon menar på, smart som hon är, att det finns föräldrar i klassen som har båda sina föräldrar boendes ihop men som aldrig visar sig eller gör något.

Men samvetet sitter där på axeln o blänger ändå.

blondifire
0
#2

håller med dig helt,det där samvetet är som en stor sten o bära omkring på,jag har det för att jag lämnar min 4åring 10 timmar varje dag på förskolan för att arbeta med o ta hand om andras barn på en förskola, för tonåringarna som måste ta ansvar genom att dels lämna henne när jag börjar tidigt o hämta när jag arbetar sent.sen alla dessa kvällsmöten,planeringar föräldramöten(på jobbet då) m.m. nu har jag blivit sjukskriven till siste februari pga depression o utbrändhet,skönt ifs men då har man dåligt samvete för det,är jag eg så dålig? hur kan jag då vara en bra mamma? m.m….suck…

S*Winsnes Wilda

martdat
0
#3

#2 Nä du är inte dålig! Du sliter ju ut dig för att försörja dina barn Det är ju tyvärr så det är i dagens samhälle. Ta hand om dig själv oxå nu när du fått lite tid över. Det behöver man, att bara sitta och myza med sina barn framför tvn är faktiskt värt mycket det med. Faktiskt något av det min dotter uppskattas messt när det gäller "vår" "kvalitetstid".

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

blondifire
0
#4

Tack #3 Glad.skönt o få "höra" det från nån iaf..

S*Winsnes Wilda

Asa-N
0
#5

Innerst inne vet man ju att man inte är en dålig förälder, men samvetet sitter där ändå :o)

Mizzi
0
#6

Jaaaa ….. jag tror ALLA föräldrar har dåligt samvete för någonting och har man inte det…… DÅ !!! ska man nog börja oroa sig =)

MIRJAMI
0
#7

När min son var liten och jag jobbade så var han verkligen varje dag först på dagis och hämtades sist. Jag tyckte jätte synd om han. Sedan så är man ju helt färdig själv med och så skall man försöka ta vara på den tiden som man har tillsammans på kvällen innan man ska lägga sig. När jag tänker på den tiden så var det tufft. Ibland om man hade tur så sa min mamma att hon skulle hämta pojken från dagis på freda eftermiddag. Vilken lättnad det kunde vara att veta att han slapp sitta där till sist på en fredag eftermiddag…och så fick han ju full uppmärksamhet hos mormor och morfar.

Åsa
0
#8

När jag var liten var jag oftast både först och sist på dagis och jag älskade det, för då fick jag ha fröknarna för mig själv och fick också göra sånt vi aldrig fick på dagarna.

Åsa

Asa-N
0
#9

Min dotter var också både först och ofta sist och det var samma med henne, hon älskade sitt dagis :O)

skruttan31
0
#10

Jag känner definitivt igen mig,, kan ha dåligt samvete än i dag i bland,, när man hör vännerna osv sitter o pratar om hur länge dom ska vara hemma med sina barn osv,, tänker då tillbaka på hur de var för mig,, Jag hade precis pluggat färdigt, då jag blev med barn,, alltså inte hunnit få upp någon årsinkomst,, var på sonens far hade jobb o ville vi skulle behålla,, sagt o gjort i beslutet,, men tyvärr fungerade de inte,, så fort sonen föddes,, gnälldes de om de ena o de andra i ekonomin hur dyrt de var osv,, så jag började jobba redan då sonen var 2 månader,, nätterna på helgerna då pappan var hemma,, men de fick jag ju ärligen ångra, varje morgon efter nattpass jag kom hem ,, fick jag ta över sonen o fadern åkte till sina vänner,,  så när sonen var 5 månader beslöt vi oss o dela på oss,, då de ändå inte fungerade,, vilket innefattade,, jag inga pengar,, ??,  så de var ju bara o börja jobba,, hade en vännina till min mamma som var arbetslös just då,, så hon blev en stor stöttepelare för mig just då,, jag fick ett heltids vikariat månad för månad,, o hon hade sonen,, pågick fram till sonen var 9 månader,,  då jag blir erbjuden ett heltids vik på 1 år,,  samtidigt som vänninan där fick ett jobb,,, mitt enda val var o sätta in sonen vid 9 månader på dagis,,  så visst har jag haft/har dåligt samvete för att inte vi kunde få den där viktiga tiden tillsammans,,  Men o andra sidan har vi oxå blivit STARKA tillsammans,,,,

Asa-N
0
#11

Ja min dotter började på dagis när hon var 14 månader och hade lååånga dagar, men det är idag en stark och självgående tös :o)

LeTigre
0
#12

Åh vad jag känner igen det där! Jag bor i ett kärnfamiljsmecka och dagisen här stänger klockan fem, trots att varenda kotte pendlar. Det är bara jag på hela vårt dagis som har haft problem med detta, men jag slutar oftast klockan fem och det tar ca en timme att ta mig hem och till dagis och sen fritids (som f.ö stänger 17.30). "Men det är väl inte hela världen om du hoppar över lite föreläsningar" säger de till mig… ville svara Nej och det är väl inte hela världen om du går hem ett par timmar tidigare från jobbet varje dag heller då antar jag??

Sen hade de fyra stängningsdagar förra terminen, då var min son den enda på hela dagiset som behövde barnsomsorg på annat dagis. De förväntade sig att han skulle vara där själv hela dagen trots att han aldrig träffat fröknarna eller barnen! Lyckades tjata till mig att en fröken han kände följde med honom. Dessutom stänger dagis och fritids klockan fyra ungefär var tredje vecka (men inte samma dagar, så det blir flera dagar/mån)
 - och åter igen är jag den enda som har haft svårt att fixa det.

Där jag bodde förut hade jag kompisar som var lite yngre singelmorsor och då kändes det ok, men här är jag alldeles själv bland välbeställda 40-åriga förstagångssföräldrar. Känns som om de tycker jag är världens sämsta mamma..  :S

storAnnette
0
#13

#12 Härligt att du kommit in där som en påminnelse om att alla människor och därmed alla föräldrar inte är likadana.Det verkar lite som om förskolan där blivit lite bortskämd med bättre arbetstider,de vill förstås hellre sluta tidigare de med.De verkar ha glömt lite att barnomsorg är en service och det är de som servar inte föräldrarna och barnen.Du ska se dig som den friska fläkt du säkert är,du verkar vara både stark och modig och klok!

Själv är jag en 5-barnsmamma på 52,tre vuxna barn och de två yngsta kvar hemma de är 14 och 16 år.

LeTigre
0
#14

#13 tack för de orden, de värmde! :)

Asa-N
0
#15

Ja det är ju inte alla förunnat att kunna hämta 17.00 senast, jag kunde inte det när Malin var liten. Om jag inte är helt ute och cyklar så kan man kräva att de ska ha öppet till minst 17.30.

LeTigre
0
#16

#15 jag har lusläst skollagen och den är faktiskt (tyvärr) öppen för tolkning. Vår förra kommun hade bstämmelser att varje dagis skulle ha öppet 12timmar om dagen, så öppnade de 06.15 som vårt gjorde så stängde de 18.15 (om några barn behövde omsorg så länge). Jag jobbade i butik då 10-18, och hade ju aldrig klarat vardagen om jag inte kunnat jobba.

Men det var då det. Nu har jag inte den orken att strida mot kommunen, och vill dessutom stå på god fot med dagis - som ju ta hand om det mest värdefulla jag har! Vi får det att funka dag för dag!

Asa-N
0
#17

Ja det är ett evigt pusslande….. tack och lov är min tös 14 år nu så jag slipper detta med dagis o fritids och allt vad det är.

Elisabeth-J
0
#18

Ingen förälder är ju felfri, det finns ingen som är en perfekt förälder men alla gör vi vårt bästa i dom situationer som uppstår och i uppfostran. Men visst gör det att dom gånger man kanske knner att man gjorde fel skapar dåligt samvete som kan gnaga i flera år. Jag hade dåligt samvete för ett par situationer men en dag när dom stora pojkarna var hemma så pratade vi om föräldraskap och jag berättade hur jag kände. Dom blev väldigt förvånade, för dom hade inte alls upplevt det så som jag hade trott :) Så vi kan nog många gånger gå med dåligt samvete fast vi inte behöver. Så berätta era känslor och hör efter hur ditt barn uppfattat det, jag lovar att känslan släpper och det blir en stor befrielse :)

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus