Tycker att de råd du skrivit är vettiga, Visst måste man ha respekt och värna om barnen. Men barnen måste faktiskt ha respekt för sina föräldrar och inse att dom är vuxna människor med behov av vuxna rellationer. Frågan är hur klart hon berättat för barnen, innan den nya mannen dök upp, hur och varför hon skildes från deras far. Jag har upplevt att det är bra om barnen tidigt förstår att det faktiskt inte finns någon återvändo. Många barn önskar så intensivt att deras föräldrar skall bli tillsammans igen att dom inte kan acceptera något som stör den drömmen. Att då inte vara tydlig gör att dom bara lever kvar i den drömmen vilket förr eller senare blir problematisk.

Ja jag vet inte hur mycket hon berättat för barnen, men det var också vad jag sa till henne, att vara supertydlig både i det att det inte kommer att ske att hon o pappa blir tillsammans igen samt att den nya inte ska ta pappas plats.

Det är också viktigt att förstå varför barnen reagerar som de gör, visst vill de säkert helst ha mamma och pappa tillsammans men i grunden är de kanske mest svartsjuka/osäkra? Den ålder de båda yngsta barnen är i är en turbulent sådan och många barn har extra svårt för förändringar då. De är ju i en mycket osäker del av livet där de står med ett ben i barndomens egocentriska tänkande och ett vacklande litet ben i ungdom/vuxendomens mer abstrakta förmåga att tänka sig andras situationer, det är ett läge som bäddar för osäkerhet och kan ge otrygghet.

Det är viktigt att låta saken ta tid i ett sånt här läge, för vill man vara tillsammans hela livet är det ju faktiskt inte bråttom heller. Och om det etableras ett agg mot den nya mannen från barnens sida kanske det kan kvarstå dessutom och det gagnar ingen. Så mitt råd skulle vara att fortsätta träffas, men att skynda långsamt. Och att prata massor med barnen om deras roll i det hela så att de lättare kan ta till sig förändringen och vad det innebär för dem. Också se till att alltid ha tid även för barnen så de inte känner att den nya mannen tar deras mamma från dem. Det är lätt hänt när man är kär och galen att bli lite väl uppfylld av den relationen men barnen måste få plats också - och de måste veta att de kommer fortsätta få plats för vår fortsatta kärlek och vårt stöd är inte något barnen tar för givet i såna här lägen.

Det största problemet med barnen är att de är bortskämda och vana att få som de vill om jag känner mamman rätt.

jadu, skämmer man bort barnen gör man dem en enorm björntjänst. För att inte tala om sig själv då, som hon märker nu.

Exakt. Barn måste lära sig att vill man ha något så får man "jobba" för det.

Jag tycker tyvärr att nästan alla skämmer bort sina barn, för att sen bli besvikna och arga på dem när de beter sig precis som de blivit lärda att göra. Det r väl för att i stunden är det lättare att ge med sig än att stå emot, men speciellt som singelförälder har man ju inte (känslomässigt) råd att ge efter för det kostar så otroligt mycket i längden.

Ja det är alltför vanligt idag. Här hemma gäller det inte dock, det finns inte en chans till det. Däremot är min dotter mycket bortskämd med kärlek :o)