Så glad
jag är över att ha äran att driva denna sajten.
Det är ett underbart gäng ni som skriver, fulla med peppning åt varandra och tips och idéer. Det är precis som jag tänkte mig sajten.
Ville bara att ni skulle få reda på det också 

ääääääsch…..kram
sajtvärd på Druid & Shaman iFokus
Kram tebax :O))
mycket tack vare dig..
S*Winsnes Wilda
Åh nej, vi är alla lika delaktiga :o)

Kan nog bli riktigt bra det här! Jag trivs, mycket bättre här än på barnfokus, där de flessta lever två och två, det är ju ett helt annat liv! Så det här behövdes,
Sajtvärd på kattpolisen i fokus.
Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.
Ja ett liv i tvåsamhet är inte riktigt jämförbart med det liv vi lever *ler*. Jag klagar absolut inte på mitt liv, inte på minsta sätt, men de har inte riktigt samma "problem" som vi har.

Jag är också glad över att få vara med här, jag har inte särskilt mycket utbyte på de traditionella familjesajterna. Tycker dessutom om att det är mer av ett vuxenperspektiv här och inte bara snack om blöjor och barnmat och samma gamla identiska amnings/dagis/whatever-diskussioner. (Fast naturligtvis får man prata blöjor och amning också här
)
Det var ju lite tanken jag hade, att det skulle vara en vuxensajt där man kan ventilera allt som hör till vardagen som singelförälder :o)

Ja, vist börjar det utvecklas till en bra sajt.
Just vuxenperspektivet är en viktig tanke. För egen del "lider" jag ibland av för lite vuxenkontakt. Man har barnen här hemma och jobbar fn ungefär 75% av arbetstiden hemmifrån, vilket iof är sjönt, men den naturliga vuxenkontakten med kolegor som man annars ofta har är ganska minimal för min del. Dessutom sjönt att "snacka" med folk i liknande situationer, om än inte identiska…
Jerker Klang,
medarbetare på ponnytrav ifokus
Gemenskap, glädje och fart - ponnytrav såklart!
Stuteri Isil, Sagolika Gotlandsruss

Ingen situation är den andra exakt lik men vi har ju alla, oavsett personlig situation, den där gemensamma nämnaren.
Det är skönt att umgås med de som har just den här aspekten gemensamt för det krävs inga långa, otillräckliga förklaringar utan alla vet hur det är. Och ingen tycker synd om en och frågar hur man "klarar det" med den där empatiska blicken… *rys* Det är den där outtalade förståelsen som jag personligen söker.
Nej det är väl bland det värsta, den där blicken hur man "klarar det". Vaddå klarar det?? Det är ju våra barn o det bästa vi har!!