Fast ni som är äldre än mig kanske inte möter detta lika mycket?

mitt ex är just nu och letar efter sin förlorade ungdom….är det samma sak???   *S*

Sonen ropar (högt) i sömnen "jag kunde klättra, jag KUNDE! Jag kunde ta stenen och klättra!" Vi var ute i skogen idag och han fick klättra på stenbumlingar, han håller uppenbarligen på att återuppleva dagens höjdpunkter

#2 hehe, nej det handlar nog mer om bekräftelse. Att man vill känna sig vacker och ung och åtråvärd. Föräldraskap är fantastiskt men vi behöver alla något mer/annat också. Sen kan man ju hantera det behovet mer eller mindre moget..

Jag var ju 35 när jag fick Malin så jag får väl anse att jag hade "levt" färdigt då :o) jag förstår ju vad de menar, de vill festa och kunna göra vad de vill ett tag till. För hur det än är blir man ju låst med barn, även om jag ser det i positiv bemärkelse.

Men visst är det så att livet börjar med barnen :O)

Nu är inte jag någon som nötte sönder golven på krogen ens innan och nu har jag definitivt ingen längtan dit.

Tycker inte jag hört det så offta, Jag ville ha barn tidigt. det går väll att leva samtidigt och efter de blitt vuxna,,,,, när min doter är 18 så är jag 38, då har jag plenty off time kvar till mig själv.  OK hamnar väll kanske i tantkategorin på krogen men då får det vara så då.

#6 tror inte du behöver vara så orolig, värre för mig som blir 50 nu i vår och dottern blir 15 i år  jag är liksom körd på krogen *hahaha*

#6 Samma här, fick också barn när jag var 20. Precis lagom tyckte jag, först kuska runt och vara barnslig 4-5 år år, sen barn och svenssonliv, sen utbilda sig.. perfekt ordning att göra det i!

Jag tycker det går utmärkt att "leva" fast man har barn. Man kommer väl inte ut särskilt ofta men när barnen blir lite större och inte är bebisar längre kan man faktiskt hyra in barnvakt och gå ut - om man vill - och lever man med eller har varannan-helg med den andre föräldern är det ju inga problem alls. Ensamma mammor är fö drottningar på krogen, för de uppskattar verkligen tillfället och vill göra det mesta av det. Oftast är de inte överdrivet desperata heller då de mest vill passa på att ha så kul som möjligt på så kort tid som möjligt. Om man är ensam mamma kanske man inte är jätteattraktiv på köttmarknaden, men man kan ändå vara stans hetaste MILF!! (om du inte vet vad det är så får du ta reda på det själv ;)

Sen får man visserligen inte sova morgonen efter, men det är ett pris som är värt att betala.

Att man inte har levt färdigt innan man har fått barn är ju rätt så fånigt, lever gör man ju när man har fått barnen, och får man sedan barnen tidigt så hinner man ju även att leva livet efter att barnen har blivit stora, finns det ngt bättre än att vara relativt ung när barnen är stora, man hänger med lätt i svängarna..:)

Jag instämmer i att barnen ÄR livet. Jag slås ofta av häpnad över hur lite livet ändå innehöll - dimensionsmässigt - innan barnen kom. Hur begränsat det var, i tanke, utmaningar, höjder och djup.  I retrospekt ter sig mitt innan-barnen-liv ganska färglöst och tomt på ngt sätt. Det var fyllt av fart och aktiviteter, sociala projekt och självförverkligande - men ändå så _platt_ på ngt sätt jämfört med nu. JAG är så mkt mer nu, så många fler djup har jag genom barnen hittat både inom mig och i livet. Så mycket perspektiv, mod, glädje, styrka, svaghet - you name it! Jag finner inte de rätta orden ikväll, men hoppas någon av er ändå förstår vad jag försöker stamma fram. ;)

#8.. ha-ha! du har såå rätt.blir kallad m.i.l.f rätt ofta,tar det som en komplimang även om sonen rynkar pannan..

milf??? Hmm kan någon upplysa en oupplyst?? *S*

Mother-I-Like-(to)F**k

Hoppsan!!  då fick man en vetskap ytterligare :o))

#11 haha, you go girl!

Alla delar av livet har sina pluss och minus. Väntar man för länge på att skaffa barn, eller börjar om en andra eller tredje omgång, förlorar man ju perioden "frisk och kry med vuxna barn". Blev far när jag var 24, inte speciellt planerat men inget jag ångrar. om åtta år är lillgrabben 20 och jag bara något år över femtio, massor av tid att resa och se värden, dessutom kan man uppskatta det mycket mer då man har en helt annan erfarenhetsbas att spegla upplevelserna mot. Dessutom, förhoppningsvis, lite stabilare ekonomi än man hade tidigare…

Krogen var det länge sedan jag kände någon större dragning till, kanske en bira på pubben då, men det går ju alltid att lösa nu när barnen är på väg att bli vuxna (två är det, två kvar…)

Jag kan förstå precis vad man menar med ett sådant uttalande. Man kan väl kalla det för att man har två olika liv. Ego-livet och föräldralivet. Jag brukar säga att mitt egoliv börjar när mina barn flyger ur boet. Var 23 när jag blev mamma och jag känner nu vid 35 att jag verkligen längtar efter att få komma ut världen och göra allt det jag fick välja bort för att leva ut mitt föräldraliv i första hand.

Det går inte en dag utan att jag längtar efter att få flytta från den håla där jag bor, höjdpunkterna under åren är mina konsertresor och min dröm inför ego-livet är att få arbeta utomlands. Därmed inte sagt att jag inte lever här och nu, som mamma till två underbara skitungar! =)

En del lever egolivet först, andra tar barnen först. Lever livet gör vi alla oavsett.