Konstigt för jag som har "delad" vårdnad med en totalt frånvarande pappa kunde fixa ett bankonto till min dotter utan att han skrev under. Det ända som varit jobbigt är pass, det tog tre månader att få honom att ha tid att komma när vi skulle ta ut det.

Märkligt…. jag fyllde ju i mina uppgifter, jag har ju konto i samma bank, och lämnade den andra förälderns öppet och det tog bara ett par dagar så kom papprena i retur….

Jag lämnade ju in pappret och pratade med dom och pengarna som skulle in på hennes konto kommer ju som överföring från mitt så det är ju inget pappan har att gör med. Jag tömde också två konton samtidigt med lite små pengar på en annan bank och det gick också bra med lite förklaring att pappan inte är så villig att ta sig tid för sin första dotter.

Skulle jag behöva hans underskrifter då skulle inget ha hänt i hennes liv, hon gick 6-9 an på friskola (där skulle pappan också skriva på) jag lämnade det tomt och det gick bra. Jag tror inte ens han är medveten om att hon har gått på friskola än mindra vad hon läser för linje på gymnasiet.

Detta med skolan är det nog skolan som "brustit" för här där vi bor är de rent petigt noga med detta :o)

#4 hon har aldrig gott i den skolan hon hör till år 1-5 gick hon i "fel" kommunala skola och sen i friskola. Så då skulle det vara två skolor som ser mellan fingrarna, ja kanske men hon har fått det bästa i alla fall. Hemskt om en frånvarande pappa kan hindra barnet skolgång, bara genom att inte skriva på.

Ja visst är det hemskt, sedan spelar det ingen roll egentligen om det är mamman eller pappan. Det finns tyvärr även mammor som motarbetar pappor. Men jag förstår mig inte på någon förälder som vill hindra barnet från att gå i den skola som passar bäst.

Nu kom vi från tråden men i mitt fall så är det bara en pappa som inte bryr sig, in fika med kompisar är viktigare än en dotter. Så måste jag få något underskrivet så är det minst tre månader som gäller och nästan heltid för mig för att han ska få tid.

Hon fyller 18 nästa år och då är dom problemen helt lösta  sen så ska hon adopteras av min nya man och den hon kallar pappa

#7 Låter härligt med adoptionen :o) det är sådant som värmer.

Ja ibland kommer vi ifrån ämnena lite i trådarna, men vad gör det om 100 år? :o)

Så sant vad gör det om hundra år

En tanke kanske har jag haft lättare ett slippa pappans namntäckning för att jag lever med en ny man, han har aldrig skrivit under något men han har alltid funnits liksom. min dotter var 2,5 år när vi flyttade ihop. Kanske är det det dom vill ha en man som säkerhet med eller utan namnteckning, i så fall väldigt skrämmande.

Ja eller så har de förutsatt att han är pappan!!??!! Inget förvånar mig längre :o)

putt

Abropå att behöva bevisa så måste jag berätta vad som hände mig när jag väntade mitt första barn!

Vi flyttade båda två till Sverige när jag var i fjärde månaden och skulle så småningom skriva under faderskapspapper. Vi hade bott tillsammans i ett år vid den tiden och det var inga som helst osäkerheter mellan oss på den fronten. Så ringer människan från socialkontoret hem till mig när jag går i nionde månaden och har MAGE att säga: "Vi är osäkra på om XX verkligen är far till ditt barn"!!

Jag blev bestört och arg såklart, vad har de för rätt att ifrågasätta när både jag och pappan intygar att så är fallet? De menade att eftersom han nyss hade flyttat till Sverige kunde han inte vara pappan, helt utan hänsyn till att även JAG nyss flyttat till Sverige - tillsammans med honom! De fick ju acceptera det vi sa men det störde mig att de ens kunde ifrågasätta på det sättet. Det fanns ju ingen tredje part eller rimlig grund för en sån anklagelse!

Jösses vilka muppar det finns på socialkontoren!!!!

#12 De glömde tänka, 1+1 kan vara svårt för somliga, jag hade blivit vansinnig om de sagt så till mig,