Åh herregud!!! Så förskräckligt :o(

Det enda jag kan komma på som du kan göra är att finnas där för honom, kanske boka in honom hos någon psykolog/kurator så han får prata av sig. Och mycket noga påpeka att det inte är hans fel.

Man tycker ju att någon i hennes närmaste familj borde anat ugglor i mossen…..

Ni befinnner er verkligen inte i ett lätt situation just nu. Ta kontakt med vårdcentralen för att höra efter vart ni kan få hjälp för detta eller om de kan hjälpa er. Både du och din son behöver stöd i eran vardag just nu.

Det är alldrig lätt när någon väljer att lämna världen på detta sätt…. och såppas ung ochså.

Hoppas verkligen att ni ska åka frammåt!!

tack för att ni orkar läsa o ge oss ord på vägen…

Det finns inga recept för hur man beter sig i såna här trauman men det är jättebra att du sträcker ut en hand till omgivningen, sånt här kan - ska, man inte klara ensam. Prata om det, med honom och med andra, se till att han får prata med en psykolog men glöm inte heller bort dig själv. Du måste ju också orka genom det här. Om det av någon anledning är svårt att få tid (man hör ju skräckhistorier om hur det kan vara på en del ställen) ska du stå på dig!

Att en ung människa tar livet av sig är så onaturligt att vi liksom saknar verktyg till att ens börja hantera det själva. Jag hoppas att din son och du och alla andra som drabbats av den här tragedin får all den hjälp och det stöd som ni behöver.. jag tänker på er!

tack #4.du har helt rätt,hur ska man ens kunna försöka förklara nåt man inte själv förstår? hela hans världsbild har ju rämnat och det väcker massor hos mig med.imon kommer hennes storasyster hit för o träffa o prata med coffe,tror jag är bra för dom båda,dom känner ju varann med. på måndag ska jag till min läkare så då ska j prata med honom o oxå ringa bup här.han har gått där tidigare o dom har bra beredskap på akuta situationer här som tur är. ja är det nåt jag lärt mig av allt jag själv gått igenom under åren så är det att man klarar inte alls allt själv och det är en styrka och kunna be om hjälp, inte en svaghet.försöker uppfostra mina barn så oxå och det har funkat hittills… nu måste jag försöka sova.natti o tack för att ni finns därute, alla underbara,kloka människor…

Det låter som om du är på helt rätt väg och detta att systern kommer tror jag är toppenbra. Håller tummarna för att detta obegripliga ska sjunka in och bli mer hanterbart.

*tänker på er*

tack.. det var skönt att träffa systern,både för mig o pojken,pratade om sara o tittade på foton dom tagit på varann dom senaste veckorna,kul för henne med o se dom.nu är jag på väg till bårhuset för ett sista farväl…blir ingen begravningsakt…

Vad bra att det var ett positivt besök! Varför blir det ingen begravning? Fortsätter tänka på er och vet att ni klarar er ur det här tillsammans..

Härligt att det vart ett så positivt besök och hoppas att ni kan fortsätta ha kontakten ett tag åtminstone.

hon ska brännas sen jordfästas med bara familj där… jag har pratat med hennes pappa med o mailat foton på dom 2 tillsammans så han fick se lite glada bilder iaf…

Härligt när man kan sprida lite glädje i det tråkiga.

Hur har det gått för alla inblandade?

jodå,trycket bland vänner o familj blev såpass att det blev en begravning, 200 personer i kyrkan, en jättebra präst,ljust och fint.jag,min dotter och 2 av hennes vänner vad med,dock inte pojken. fast han går hos kuratorn iaf..

Åh jisses vad med blommor……

Jag förstår pojken din…. måste vara en fruktansvärd upplevelse för honom…. men bra att han fortsätter hos kuratorn.

Nä men fy vad hemskt, stackars tjej som mått så dåligt. Har inga bra råd att ge, du har fått endel redan. men en STOOR cyberkram ska du ha ocg ge den vidare till din son,

Tack! det ska jag göra…