Hej!

När vi hade varannan vecka så delade vi på barnbidraget.

Ni får kanske diskutera ilte mera vad barnbidraget ska gå på, en tusenalpp var på kläder i månaden kanske är lite mycket? Som du säger finns det ju en massa andra utgifter som ni kan bestämma att barnbidraget också ska täcka, och så får ni väl antingen göra så att du betalar dem eller att ni delar både på barnbidrag och barnrelaterade utgifter.

De ungarna som börjat sjuan har sitt barnbidrag-200:- själva. De 200:- tvångssparas i en fond för dom att användas till tex körkort osv. Då får dom betala allt vad kläder, fritidsaktiviteter, linser osv för dom pengarna. Grabbens barnbidrag, han går i feman. samt flerbarnstilläget delar vi 50/50 på.

Nu sitter varken jag eller barnens mor speciellt trångt till ekonomiskt så det är väll lättare att ha en pragmatisk syn på uppdelningen när barnbidraget inte är det som får ekonomin att stå eller falla.

I denna typ av diskussioner kan det vara bra att göra en budget över vilka utgifter man har för barnen och vilka delar av kostnaderna som var och en ansvarar för. Det kan vara förutom kläder, fritidsaktiviteter, kulturskola, fotbollsträning eller vad nu ungarna håller på med. Skriver man ner alltihopa är det mycket lättare att diskutera sakligt. De vanliga driftskostnaderna som mat, hygienartiklar osv skall man givetvis inte ta med för bor barnen 50/50 så är ju dom kostnaderna lika för bägge.

#3 "De vanliga driftskostnaderna som mat, hygienartiklar osv skall man givetvis inte ta med" - det kan ju bero på hur olika ekonomi man har också. En förälder som har barnen varannan vecka måste ju ändå ha en större lägenhet och köpa mer mat än om h*n varit själv tex så om en förälder har avsevärt mindre inkomst så kanske den behöver barnbidraget till såna utgifter också. Så att levnadsstandarden inte blir väldigt olika för barnet i de olika hemmen.

#4 Då kommer vi till en diskusion som inte riktigt har med barnbidraget att göra, även om det tangerar. I det du skissar i ditt inläg handlar det lite om att ha delad ekonomi även efter en separation. Det är inte något jag skulle acceptera. Som jag skrev innan, varken mitt x eller jag lever på marginalen så troligen skulle jag resonera anorlunda om jag såg att hon inte hade råd till det basala för barnen. Men så länge hon anser sig ha råd att köpa märkesfotbollskor till grabben så ser jag ingen anledning till att bistå. Mao, inget x-förhållande är ett annat likt.

#5 självklart är inget förhållande det andra likt, det var väl det jag ville illustrera. Att OM det förhåller sig så att den ena har sämre ekonomi kanske en annan lösning är aktuell - för barnbidraget ska ju vara till för barnen. 

Tyvärr blir ju många separerade föräldrar, ofta pga sårade känslor och stolthet, mer engagerade i sin egen relation än i vad som faktiskt är bäst för barnen.

Man ska inte behöva bry sig om sitt ex ekonomi i övrigt, bara i förhållande till hur det påverkar barnen. Samtidigt har man ju sina egna värderingar också, jag skulle tex utan problem kunna tänka mig att, om jag tjänade mycket mer pengar än mitt ex, sänka underhållet. Inte för att jag tycker det är "rätt" att han inte betalar för barnen utan av värderingsgrundade skäl. Barnen gagnas inte av att en förälder är mycket fattigare än den andre, det skapar jobbiga känslor och bygger på den lojalitetskonflikt som alltid finns där när man växer upp med separerade föräldrar.

Jag tycker alltså att det är omöjligt att ha stenhårda riktlinjer som gäller alla familjer och skulle önska att fler människor visade lite vanlig enkel medmänsklighet mot varandra i de här situationerna.

Ja detta har ju aldrig varit aktuellt för mig då jag har enskild vårdnad samt att jag och dotterns pappa är mycket goda vänner och han är aldrig snål när det gäller dottern. Detta då han VET att om jag ber om något extra för dotterns räkning så går det till henne och inget annat.

Men jag kan lätt föreställa mig att detta kan vara problem vid delad vårdnad t.ex. och det ett problem med flera aspekter. Det är ju inte säkert att föräldrarna är överens om vad som barnet/barnen behöver eller inte tycker att det är nödvändigt för barnet/barnen att ha det. Så det är som flera påpekat svårt att sätta några generella gränser.

Exet får ut 16 - 17 000:- varje månad. Den här månaden fick jag 6200:- i lön och 2400:- från a-kassan + barnbidragen då.

Det är väl därför jag blev så arg och ledsen då han gjorde ett påhopp vad gäller min ekonomi.

Får väl se hur det blir i framtiden. Han ville nu ha det ena barnbidraget men jag sa han kunde ta båda och han skulle fixa det. Idag messade jag honom och frågade om han fixat det för då måste jag ju avstyra med deras sparande + deras försäkringar. Men som vanligt så kommenterar han inte mina sms…

Tuvalu…jag blir lessen när jag läser ditt sista inlägg här.

Jag känner igen situationen…Jag är ensamstående med min son på 16 som alltid bor hos mej. Visserligen får jag underhåll och barnbidrag..men hur långt räcker detta??? Å nu är det dags för sonen snart att övningssköra…

Nu är det så här med att sonens pappas nya familj  får in löner på sisådär en 40.000/månad…..!!! Och han kan inte ens hjälpa till utöver underhållet om det är något som behövs. Utan han kommer med pikar istället….Man blir så less!!!