Vilket dilemma. Men samtidigt så måste han "rätta" in sig i leden för det som gäller hemma hos er. Nu vet jag inte hur gammalt barnet är, men det gäller nog att tillsammans med pappan ta tag i detta och bestämma er för vad som ska gälla hos er och sedan gemensamt genomföra det. Ännu bättre är det ju om ni kan få mamman med er.

Jag kan bara utgå från mig själv och jag hade nog sagt att detta är den mat som serveras här och som alla vi andra tycker om så prova du också om inte du tycker om den. Möjligt att han då leker tjalle tvärvigg för att få uppmärksamhet, men det är det bara att blunda för och äta er mat. Jag skulle icke servera något annat.

Hur gammal är han? Jag hade 4 bonusbarn ett tag, jag hade nog tur, vi trivdes väldigt bra tillsammans, barnen höll mig kvar lite för länge, vet inte varför det funkade men jag minns att vi offta lagade mat tilsammans och de fick turas om ibland att önska vad det skulle bli, inom rimliga gränser blev det så, sen när jag och pappan bestämmde mat så åt de glatt, däremot har ju offta alla människor både barn och vuxna något som de verkligen avskyr, det kan man ju undvika på olika sätt då, Jag vill heller inte bli tvingad och äta något som ger mig kvällninger, Att sätta sig och prata med barnet om vad de tycker om , inte tycker om och varför kan vara en bra ide, en av mina bonusflickor totalvägrade tomat, varför? Jo det sved om läpparna om hon åt det,, sen var dessa flickor inte ett dugg bortskämda från börgan med mat heller,.

Jag har två bonusbarn, på lite distans. Fungerar ganska bra. Är väll enklast med grabben emedan tjejen kanske inte direkt är översvallande possitiv, men jag tror att det mest har med ålder och lite "svartsjuka" att göra. Så på det stora hela funkar det tycker jag. Framförallt går våra ungar mycket bra ihop, vilket inte är minst viktigt.

jag har en dotter med en ätstörning, det skulle kännas jättehemskt för mig att veta att hon inte kände sig trygg att umgås med sin pappa och en ev. ny partner. Det är lika jobbigt för henne att äta oavsett, om hon är hemma eller någon annanstans, till skillnad med att vi har fått anpassa oss för att hon skall få i sig någonting alls.

Det är fruktansvärt socialt handikappande, jag önskar inte min värste ovän med att bli drabbad av detta.

Vad jag ville säga var nog:om det är så mycket som är jobbigt omkring honom, så underlätta för er åtminstonde när det gäller kring matsituationen, annars kommer det nog aldrig att funka för er i längden och barnets välmående måste väl i varje fall vara det främsta målet.

Så kanske ni kan börja jobba med hur man agerar pga. att man har dåligt samvete i stället, för det är väl/ju just det som din sambo och hans ex. ansvar att jobba med, för sonens skull.

#4 ja men är det ett barn med ätstörning så är läget ett helt annat, då får man rätta sig efter det så det funkar, absolut.

Hur har det gått?

Själv har jag haft tur, mina bonusbarn har alltid ätit maten. Ändå har vi inte anpassat maten.

Som vid en hotellbuffé så åt de allt spännande. Medan andra föräldrar sa åt barnen att ta köttbullar, spagetti och köttfärssås. Det fascinerade mig en aning, buffé så ska man väl ändå få bestämma själv. /Vanessa

Nej det är det sämsta man kan göra, anpassa maten för ett fullt friskt barn!! Äter barnet bara några få rätter så finns ju risken för skörbjugg.

Här har det gällt att äta det som serveras eller vara utan.

Är det en allergi eller liknande som spökar ja men då är det en annan sak, men annars, ingen särskild mat.