Jag träffade ju en karl när Malin var 6 år och första gången vi träffades hemma här så hade han sin dotter med sig och vi bara fikade. Vi hade vansinnigt skojjigt tillsammans alla 4 ska tilläggas och vi skrattade massor. Sedan tog vi det ganska lugnt till en början så det funkade jättebra. Vi var tillsammans i 3 år.

Nu är ju min snart 15 år och jag har inga planer på att släppa in någon ny karl här. Skulle jag träffa någon så fick det nog bli som särbo.

Jag har ju inte den erfarenheten så jag kan inte säga hur jag kommer att göra. Men jag vill gärna tro att jag kommer vänta länge innan jag presenterar någon för barnen.

Jag har fått några nya killkompisar men har inte vågat ta hem dem på fika ens. För Anton har ju fått fel bild av det här med vänner av motsatt kön p.g.a att hans pappa presenterade nya tjejen som en vän.

Det räcker med att jag pratar med en kille i telefon för att Anton ska reagera. Men jag gör det ändå för jag tycker om att prata med mina vänner vare sig det är killar eller tjejer. Och jag förklarar för honom att min syn på vänner är just vänner och inget annat. Och jag talar om för honom att jag är helt ärlig med honom och den dagen jag träffar någon som jag blir kär i så kommer jag att berätta det.

Ja, nu har jag ju inte funnit någon karl…..

Jag tillhör väll inte direkt dom som jagat en ny partner men lever i ett särboförhållande sedan snart tre år. Jag försökte hålla ungarna utanför så länge som möjligt men till slut listade ändå äldsta dottern ut att det var något på g. När man inleder en rellation har man faktiskt ansvar för mer än bara sig själv och ens partner. Barna blir känslomäsigt engagerade på ena eller andra sättet. Förhoppningsvis på ett possitivt sätt som det varit i vårt fall, krachar det då är det ytterligare ett uppbrott även för ungarna. Tror det kan vara bra att ha i bakhuvudet innan man släpper in en ny partner i familjen….

Har stött på det där från båda hållen, dels då jag själv var liten och fick uppleva nya "farbröder" som kom ut från sovrummet på mornarna och nu själv som singelpappa. Jag skulle aldrig "ta hem en tjej" när jag har min son om jag inte vet att det är seriöst och vi har dejtat under en längre tid. Givetvis kan jag ta hem tjejer som är kompisar men barn vet skillnaden, tro mig.

 Kan säga att jag själv haft lite problem med relationer pågrund av vad jag upplevde när jag var yngre. Så tänk på det. Statuera ett gott exempel för era barn så att de inte växer upp med en skev bild av hur det är och hur det bör vara.

#3…givetvis gäller det er killar med….när ni tar hem en tjej första gången…hihihi…glömde bara skriva det i tråden….

Jag har alltid försökt att hålla killar jag träffat utanför min dotter och inte velat att de ska träffas om man inte vet att det kan bli nått men pga att vi aldrig träffades mer än varannan helg när jag blev barnledig så blev det heller aldrig något seriöst utav det. Så denna gången så hade jag med min dotter hem till honom och hans barn ganska tidigt, på date faktiskt, men vi pussades inte o så framför barnen innan vi visste att vi vill sattsa på att träffas seriöst . det funkar jättebra hittills och hoppas att det förstätter att göra det.

Jag har heft en dell killkomppissar. En ut av dem var bästis med min son. Har alltid först träffat de killarna jag har tidigare haft utanför hemmet för att lära känna mannen först. Just nu så har jag facktist ingen tanke på att skaffa mig någon nu, utan ska få ordning på allt annat först, sedan får tiden visa hur det blir.

Jag har bara en enda gång (förra veckan) låtit en man sova över när  barnen varit här och då har jag ändå haft tre förhållanden och ett antal kortare äventyr sen jag blev singelmorsa. Jag är mao ytterst försiktig med just sova över biten. Däremot får killarna träffa barnen tidigt - i rollen som KOMPIS till mig (har mycket killkompisar) så jag kan se hur han hanterar barnen samt hur barnen reagerar på honom. Personkemin är ju viktig även där och om det absolut inte fungerar kan det vara ett tecken på att man bör tänka över relationen. Det har dock aldrig hänt, men kan tänka att det blir svårare när barnen är större, mer självständiga och anar vad som pågår..

Jag själv har ännu inte presenterat någon ny för mina barn. Min 13-åring vet att det finns en man jag träffar i bland. Däremot har jag fått problem med min 9-åring pga att hans Pappa avverkar den ena tjejen efter den andra och ska tvunget ta med sonen eller som i dag när hans nyaste ska komma hem till honom, dom har träffats två gånger. Men nu tog det stopp min son vill inte träffa henne så han är här hos mig nu, helt ok om det inte varit för att han är arg o ledsen och längtar efter pappa och tänker rymma hemifrån. För inte så länge sen hade han en tjej mer än 20 mil härifrån och tog med sonen på första Daten och kom inte hem förrän kl. 5 på morgonen när sonen skulle till skolan. Jag sa inget, vill ju undvika bråk, men nu står det mig upp i halsen. Han får "data" hur mkt han vill, men jag tycker att det kan han göra när han inte har sonen. Det blir alldeles för mycket för honom, känslan jag får är att han liksom ska visas upp. Hur resonerar ni här inne?

Katarinaj…..fy sjutton säger jag bara. Sådär gör man väl inte. man kan ju inte ta med sina barn på en första date…inte heller en andra eller tredje.

Jag dejtade en som gjorde likadant. Tog med sin son första dejten. Jag tänkte i mitt stilla sinne hur detta skulle sluta. Andra dejten med samma karl…så var även lillkillen med. Bägge frågade om jag ville flytta hem till dom?????!!! ÖHHHH….va?????

Nääää…man får noga tänka över när man ska dra in barnen. Man tar defenitivt inte med dom i ett så tidigt skede…

Tack Mia, nä jag känner likadant, vad får sonen ut av detta, han blir ju bara förvirrad. Tycker inte mitt ex behöver nämna sina tjejer överhuvudtaget, utan först träffa dom i lugn o ro ett tag. Hittills har det ju inte funkat med ngn mer än ett par månader som längst. Nu ringde mitt ex för en stund sen och pratade med sonen och sa att han o den nya tjejen skulle ta en promenad och gå hit!? Det är i så fall inte den första han tar hem till mig och ska visa upp. Tycker synd om tjejen också, för hon har väl inget intresse av att träffa mig. Mitt ex är 6år yngre än mig 33 och den nya tjejen 23, jag känner mig som en ja jag vet inte. jag har inte ngt emot henne, känner ju inte henne, men min känsla blir…Känner mig som en gammal morsa som ska klappa alla på huvudet och säga..vad trevligt att träffas lilla vän. Låt mig ha mitt, orkar inte alltid vara social. Verkligen på gott och ont att bo nära sitt ex. dessutom bor jag kvar i vårt hus tills vi har sålt och han tycker att det är fritt fram för honom att stövla in här som om han bodde kvar…blää i dag är jag negativ.

Jag förstår dej katarina…..han kan inte bara klampa in i huset som om han fortfarande bodde där…

Och beträffande din son hur han mår av detta. Vilken syn får han på att dejta tjejer….? Typ slit och slängvara……Har du sagt detta till pappan? Att han får ta det lungt med att dra in sonen i hans tjej-affärer???

Ja jag sa till honom efter Kalmar-tjejen att sonen börjar "balla ur" och att jag trodde att det beror på alla nya tjejer, då säger han, ja men han ville ju själv. Goddag yxskaft! Nu ropar sonen på mig att pappa ringde dom är på väg hit. Låt mig slippa…

Klart pojken säger ja för att göra sin pappa till lags…..Pappan borde inte ens frågat…

usch jaa…..förstår din sits….Förklara även detta för pappan att du vill inte att han drar hem sina flickvänner hem till dej.

Ja jag får nog ställa lite krav eller klara riktlinjer, får väl bli bråk, för det blir det…har aldrig gått att prata med mitt ex han blir tre år direkt och går i väg.

men han borde ju fatta att du inte vill att han drar hem dom till dej….Och dina barn behöver ju lite lugn o ro….dom vill ju vara hos dej för att slippa pappans flickor…å så kommer han dit med dom! Näää..säg ifrån gumman….Jag hejjar på dej….Låt det bli bråk….du får hoppas att han fattar det sen när han hunnit tänka efter.

Jag var tvungen att gå ut och presentera mig. Ja hon verka trevlig, men nu gråter sonen och vill inte gå med Pappa och inte stanna här, han tänker sova ute. Trött jag blir, tappar humöret, jag sa bara ja gör det då men ta med dig ett Paraply. Det är ju inte hans fel, inte mitt och inte den stackars nya tjejen.

Usch vad jobbigt…..jag kan tyvärr inte ge dej nåt råd i detta då jag inte vart i den sitsen själv…men säg till din son att du älskar honom..och att hans pappa gör det med….att han får vara hos dej när han känner att han inte orkar vara hos sin pappa….Det är viktigt att du ställer upp på din son nu..men det vet du nog…..

Jo jag vet…nä inte lätt att råda, jag tror att han stannade här ändå, hörde ytterdörren nu, får gå ner o kolla.

Jaaa..han får väl inte ge sej ut nu…när han mår så…..Sätt er ner o sätt på nån film han vill se…gör lite popcorn eller nåt….gör en trevlig kväll av det hela….prata lite försikigt med honom om detta….

Nä ingen son…får ge mig ut o leta…

Gör det……tänker på er….!!!

Han hade tagit sig i ösregnet ner till min fd, men vägrade gå in till honom. Nu har jag varit o hämtat honom, han har varit helt förtvivlad, nu ligger han nerbäddad framför tv:n. Han bara grät och sa att Pappa bryr sig mer om sina tjejer än mig, usch det gör ont i hjärtat och höra honom och vad ska jag säga?!

jadu….det enda du kan göra nu är att ta hand om honom..visa honom att du älskar honom. Säg oxå att hans pappa älskar honom…för helt klart gör han ju det ändå..fast allt blir så fel…

Blir riktigt ledsen när jag läser hur din sons pappa beter sig.

Jag separerade i slutet på februari. Det är inte helt lätt alla gånger för det är alltid jag som får ta hand om barnens känslor. I början försvarade jag exet inför barnen, förklarade för dem och försökte vända allt till något positivt.

Pratade även med exet om vad barnen berättade och hur de mådde. Men då de inte sa något till honom, inte visade sina känslor hos honom så ansåg han att det var jag som hade problem.

Förklarade för honom att barn är lojala mot sina föräldrar och att om det händer något tokigt hemma hos mig så kommer de ju att ta det med sin pappa och inte med mig.

Vi har haft så mycket konflikter då jag för barnens skull inte hållt tyst. Jag har talat om för honom vad barnen tycker, tänker och känner. Och nu verkar det som om poletten har fallit ner och han inser att barnen behöver få ha sin pappa för sig själv ibland också.

Han har en ny tjej och barnen gillar henne och det har jag också hjälpt till med. För när dem träffades så blev allt så fel och sen har även hon gjort saker som barnen inte uppskattat. Och förut så försvarade jag och försökte vända det till något bra.

Men nu gör jag inte det längre! Jag får bara skit tillbaka hur eller hur.

Om jag vore du och han inte lyssnar på dina goda råd utan fortsätter låta tjejerna gå före barnen så skulle jag absolut kontakta socialen för ett samarbetssamtal. Socialen kan även hjälpa till att stärka en i sin föräldrar roll och det verkar han behöva.

Hoppas att allt löser sig till det bästa för er!

Kram Sanna

Tänk om man kunde säga upp avtalet med den andra föräldern…. *suck* fy fanken för denna pappa, som bara verkar tänka på sig själv.

Tack Tuvalu, jag jag har funderat lite på ett samarbetssamtal. I går när jag hämtade honom i ösregnet var han helt förtvivlad och bara grät o grät. Han sa att Pappa bryr sig mer om sina tjejer än mig. Observera att han sa tjejer inte tjej. Vilken bild ska den här lille killen få av förhållande. Jag har ju själv träffat en man nu i snart 10 månader, men har inte träffat hans barn och han har inte träffat mina, det har inte kännts aktuellt ännu, då det är mycket som är osäkert fortfarande gällande vår relation. Jag har träffat tre andra sedan jag separerade, två blev bara en träff var och den tredje träffade jag väl tre gånger kanske, men tanken på att mina barn skulle träffa dom så tidigt har aldrig föresvävat mig. Finns liksom ingen anledning. Pappan i det här fallet berättar ju om tjejerna han ska träffa för sonen innan han ens själv träffat dom. Varför!? Nä jag tänker göra som du nu Tuvalu, sluta försvara och försköna Pappans handlingar. Han får ta sina konsekvenser själv nu av sitt handlande.

#26 Ja det skulle vara skönt att kunna säga upp "avtalet". Som det känns nu längtar jag ju bara till sonen är så stor att han kan sköta kontakten med sin Pappa själv, utan mig.

Nu har han väl ändå slagit alla rekord!! Och ja det vore väl en god tanke med samarbets samtal, MEN kommer det att fungera med tanke hur han är och beter sig. Stackars lille Pim-Pim krama han från oss…. Thea & Jessica