Det är ungefär detsamma här, har inte alls samma vänner nu som då annat än någon enstaka. Men det har kommit till nya istället :o))

Jag var aldrig mycket för "par-vänner" (parmiddagar, parfester etc) som gift. Vi hade mycket egna kompisar var för sig jag och min man. De vänner jag lärde känna då har jag därför kvar, de var (är) MINA vänner och inte några par-vänner.

Jag tycker mer det är vänner man hade innan som tycker det är lite läskigt med barn *S* som försvunnit det är åtminstone de som inga barn har som försvunnit ur min bekantskapskrets efter att jag vart ensam. Sedan är det en del som själva fått barn och som tror att de är de första i världen att bli mamma så det går inte att lämna "guld-klimpen" med barnvakt, något skulle ju kunna hända. De kan ju t.ex. råka rapa och mamma missar det!!!! KATASTROF!!!

Detta är självklart en stor portion ironi i *S* men tyvärr så uppför sig en del enligt ovan till min stora förvåning *S*

För min del är det nog så att de vänner jag har(till skillnad mot bekanta) är de som jag hade även innan jag var gift. Jag har aldrig varit den som är speciellt bra på att hålla igång kontakter så de "vänner" vi hade som par har försvunnit ut alihopa. Samtidigt är det väll så att jag har haft fullt upp med mig själv, mina barn och våra liv här på gården så orken och intresset för ett större socialt nätverk har inte funnits. Däremot har jag mycket bekanta på nätet som jag då och då även träffar IRL. Vissa av dom kanske kan utvecklas till nära vänner….