Hej Mirjami!

Jag sitter i ungefär samma sits som dej. Sonens pappa bryr sej knappt om sin egna son. Har nästan aldrig gjort det heller. Och när han gjort det så har han varit elak vid pojken på många sätt. Detta har nu lett till att PUB är inblandat.

Har du pratat med exet om det?? Har du pojken på heltid? Förklara som läget är för exet och ställ krav på att han ska ställa upp mer för sin son. Han är ju trots allt pappan.

Lycka till.

MVH Mia

Jag känner igen mig i detta. Min dotters pappa var inte överdrivet intresserad av umgånge efter att vi skiljt oss. Bråkade mycket med honom om detta för dotterns skull. Så i stort sett hade han henne hos sig varannan helg.

När dottern sedan blivit lite större så gick det bättre. Pappan och jag hade kommit överens om att från och med när hon fyllt 12 år så skulle hon få bestämma själv hur mycket hon ville vara hos honom.

Hon åker dit ännu mellan varven men inte varannan helg. Nu blir hon ju 15 i höst och har ju "genomskådat" pappa sin sedan länge. Men nu har de en bättre relation sannolikt för att hon kan hänga med på det han tycker är roligt. Inte för att han överanstränger sig att göra saker med henne när hon är där direkt.

Som nu t.ex. Hon brukar alltid vara hos honom 2 veckor på semestern men nu sa hon att i år vill hon bara vara där 1 vecka då de inte gör något. Vi gör inte så mycket heller men här har hon kompisar att vara med och vi gör i alla fall små korta utflykter.

Puttar upp denna tråden

Det finns hur många lata pappor som helst vad jag förstått.

Hur kan man bara strunta i sitt barn? Förr el senare blir barnen större och kommer underfund med dem. Men i vilket fall som helst så är det tragiskt.

Ja men det är bättre om barnen själva kommer underfund med det än att man som förälder talar om det. Då kan man åtminstone stötta barnet.

Om barnen är större kan de ju läsa av signaler att föräldern inte är interesserad. Den lilla killen jag har här är bara två år gammal….och vill vara sååå gärna med sin pappa. Pappan anser att det är vigtigare att gå ut och supa sig full en fredag/lördag kväll än vara hemma och mysa och gosa med sitt barn. Nej…jag börjar tröttna på det hela!!

Nej en 2-åring klarar ju inte att se detta. Jag hade ju lite samma med min dotter när hon var så liten, pappa var mer intresserad av att parta, men jag stod på mig. Idag har hon ju själv genomskådat honom men de har åtminstone ett umgånge :o)

Som Pappa vill jag påpeka att det finns rätt så lata mammor också, det är på intet sätt reserverat för pappor.

#8 helt riktigt, det finns tjejer som absolut inte förtjänar att kallas mammor.

#8 Håller helt med dig…det finns mammor som beter sig illa med!!!

Jag var i samma sits med min äldsta pojke och lade ner en hel del energi för att dom skulle ha en relation. Men jag slutade faktiskt med det, det gjorde bara mig irriterad och det kände ju pojken. Jag har aldrig sagt ngt illa om hans Pappa eller beklagat mig så att han hört det.Jag lät det vara helt enkelt. Nu när pojken blivit äldre umgås dom på pojkens villkor och har inga bestämda helger eller liknande när dom träffas. Min pojke har ju genomskådat "läget" för längesedan. Även om man som ensamstående Mamma kan behöva avlastningen i bland och att det är viktigt med manliga förebilder. Men det måste ju inte vara Pappan. Nä, va du bara Mamma till Pojken och lägg inte din energi på att "reta" dig på Pappans oförmåga att ta ansvar. Din Pojke har ju en toppenmamma och det räcker gott till honom.

Kram Katarina

Kunde inte skrivit det bättre själv Katarina. Manliga förebilder behöver inte vara just pappan utan kan vara grannen, eller någon morbror eller vem sjutton som helst.

Ja i slutändan blir det inte Pojkens förlust, det blir Pappans.

Skickar styrkekramar till dig MIRJAMI

Nja, jag skulle inte vilja säga att det inte är pojkens förlust. För oavsett hur mkt ovilja som än visas att spendera tid med barnet och att vara en förälder så kommer barnet alltid att eftersträva en relation och önska att så var fallet. Jag vet många som växt upp utan en av sina biologiska föräldrar och oavsett varför föräldern inte vart närvarande har det alltid funnits en djupt rotat längtan efter den föräldern, även dem som betett sig illa.

Men, som vuxen och eventuellt den andre föräldern kan man givetvis se och tycka att det är bättre att den andre håller sig undan helt om den inte sköter sig. Men det är också två helt skilda samt individuella syner. Mao kan en utomstående se på det hela med en objektiv syn medans barnet oftast förlåter och bara vill ha umgänge, acceptans, relation och kärlek.

Men visst, bra manliga förebilder kan vara vem som helst, bara de är just det.. de kan dock aldrig ersätta pappan  eller mamman, hur bra dem än är. Men det kanske inte är poängen heller.

#14 Nej det är inte tanken att de ska överta pappan/mammans plats, det kan ingen göra.

Visst finns det en längtan hos barnet efter den andra föräldern, helt klart, därom är det nog ingen som säger något.

Men att släppa iväg sin son dotter till den andra föräldern, mamma eller pappa, när man vet att vederbörande kommer att supa skallen i bitar medan barnet är där och kanske tillsammans med kompisar också, nej det är inget som en utomstående kan se objektivt på hur de än tittar.

Hur kul är det för barnet att sitta hos den andra föräldern över en helg, och de inte gör ett skapandes något, inte ens går till affären? Man tycker ju att umgångesföräldern skulle kunna hitta på massor med skoj att göra tillsammans med sitt barn de helger de är tillsammans men tyvärr så sker det sällan.

Det finns absolut undantag men tyvärr ser man dem alltför sällan. Har några sådana i min umgängeskrets och det är en fröjd och glädje att se hur roligt de har. Men dessa pappor/mammor är lätt räknade tyvärr :o/

Nä det är väl inte poängen att det ska vara en ersättare. Kanske dumt av mig i dagens "fria" samhälle att använda benämningen manlig förebild kontra kvinnlig förebild. I dag finns det ju många barn som lever med Homosexuella föräldrar. Det viktiga är kanske om jag tänker på mig själv, hur det var att vara ensam. Är att ngn har tid, ork, möjlighet att umgås med barnet och bara ha tid för just barnet. När man är ensam med små barn och jobbar så blir det mest det vardagliga fixet som ska hinnas med. Att barnet får egentid med ngn som har just barnet för ögonen den stunden, är väl det viktiga.

Men visst finns det alltid en längtan efter den förälder man inte umgåtts med så mkt. Man målar kanske upp den för sitt inre som någon som är perfekt och precis vad man skulle behöva. Oavsett om du växt upp med helt underbara människor, så har nog de flesta ngn gång funderingar på den biologiska härkomsten.

Vet inte om det blev lite flummigt det jag skrev, blev lite avbruten mitt i skrivandet.

Kram Katarina

I den här familjen har vi erfarenhet av båda delar, alltså både taskig pappa och taskig mamma. Och båda sakerna är lika förödande för barnens självkänslor, nu för tiden så "gitter" jag eller min man inte truga dom andre föräldrana längre och sen vi slutade med det så fungerar det mycket bättre och mycket smidigare i den här familjen. Alla barnen är idag mycket närmre varandra än tidigare då det skulle trugas och tiggas om att dom skulle umgås med sina barn. Egentid i all ära men det ät tunnsått med det här hos oss, men vi vuxna reder det iallafall och barnen ger varnadra mycket egentid med varandra med. vi jobbar båda två heltid men jag tycker ändå att man hinner med alla fyra så dom blir tillfredställda i att synas. vi ljuger aldrig för barnen om deras andra förälder utan berättar precis som det är, att mamma har inte lust att va med dig, eller pappa har inte tid för han ska jaga t.ex och vi är alltid noga med att berätta att vi gärna är med dom så deras självkänsla kan bevaras. det är inte bitterhet eller hämnd som ligger bakom beslutet att berätta sanningen för ungarna utan deras rätt att få veta och att då ser dom lättare bristerna hos dom andre föräldrana och att bristen finns hos dom och inte hos ungen. Och Mirjam förmodligen är det nog precis så som du säjer det är inte lönt längre att vara förälder förtjänar man, det är inget man blir.. Och jag är uppväxt med en mamma och det har funkat utmärkt för mej och din lille kille blir säkert lika bra och hel som vuxen som nån annan. Kram till dig och kram till lillkillen…..

15# Tror du missförstått mitt inlägg. Sen undrar jag vart scenariot med den supande föräldern kom ifrån? Finns väl ingen vettig människa som skulle skicka iväg sitt barn över en helg eller ens en dag till nån som "super skallen av sig".

Umgängesförälder låter bedrövligt. Det låter som en benämning som totalt tar bort föräldraskapet, ungefär som att man får låna ett barn av den "riktiga föräldern". Jag personligen skulle aldrig acceptera en sån roll eller benämning. Vad är det som avgör om man är en umgängesförälder och vad kallar man den andre föräldern?

Jag och min exfru har våran gemensamma son 1 vecka var, och vi är båda föräldrar med lika mkt ansvar och lika mkt inflytande, ingenting annat.

#18 Jag ber om ursäkt om jag missförstått ditt inlägg.

Det scenariot med den supande föräldern är tyvärr väldigt vanligt. Det borde inte finnas men tyvärr så är det ett faktum. Nej man vill inte släppa iväg sitt barn till den föräldern men vad ska du göra åt det när den föräldern har umgängesrätt??

Umgängesföräldern kallas den förälder som har barnen t.ex. varannan helg, den andra föräldern kallas boförälder. Självklart är båda föräldrar men av olika orsaker så har den ena föräldern bara barnet/barnen varannan helg t.ex. och i vissa fall ännu mer sällan. Detta kan bero på en rad olika saker.

Min dotters pappa är så kallad umgängesförälder. Detta då han inte ville ha delad vårdnad just för att han var mer intresserad av att parta med grabbarna men även själv hemma när han kollade tv t.ex. så jag fick ha tät telefonkontakt för att kolla att han var nykter när hon var där men det hände ett flertal gånger att jag fick åka och hämta hem henne. Detta är något som jag under resans gång lärt mig att jag är långt från ensammen om, det finns ju andra droger också och även andra orsaker.

Men bara för att det kallas umgängesförälder innebär ju inte att den föräldern är mindre förälder.

Jag tycker det är helt fantastisk där gemensam vårdnad funkar och ni är bara att gratulera :o)