Dottern börjar 9:an idag så det är samma kompisar som i våras. Hon har fått "skvaller" om att de får tillbaka ett par lärare som de faktiskt saknade förra året då de var sjuka. De får en mentor till i klassen och hon är den mentor de hade i 7:an så det var också positivt.

Att hon fått reda på detta beror på att ena klasskompisens mamma jobbar i köket på skolan så hon visste besked

Har gått bra idag för sonen….han kände flera stycken som skulle gå i hans klass och en av de kände han mer än de andra. Skönt det…Kan aldrig vara kul att komma ensam o inte känna någon.

Han behöver inte läsa Programmering A då han hade godkänt i detta förra året. Så han ska lägga vikten vid antingen elkunskap eller Programmering C++.  Dessutom ska han få stödmatte….mycket bra!!!

Så han var glad och uppåt idag när han kom hem.

9-åringen hade haft det toppen.

13-åringen deklarerade så fort han kom innaför dörren. JAG HATAR SKOLAN. Kan vi inte flytta.

Det känns ju som en alldeles lyssande början på Högstadiet

Nej vad trist…. var det något speciellt som hade hänt??

Nja jag vet inte han kunde inte peka på ngt speciellt, men han har haft 6 tuffa år på sin gamla Skola, hoppades att det kunde börja om från noll nu, men tydligen inte. Får väl se hur han känner efter första veckan. Annars om det inte funkar, måste vi ta tag i det, för han missade väldigt mycket i 5:an o 6:an pga alla problem i klassen. Nu gäller det ju att hänga med från början i 7:an

Ja det går inte att tappa mer nu inte :o/

Dottern får långa dagar nu i 9:an, på måndagarna slutar hon 16.45 och det tidigaste de slutar är 14.30.

Oj, ja det är ju som en hel arbetsdag, det blir tufft om dom sen ska ha läxor ovanpå det.

De 2 sista timmarna där är åtminstone Musikprofilen så det är ju mest roligt, men hon kan ju ha läxor när hon kommer hem.

Det är långa dagar i skolan idag…..Så de har det tufft…

Katarina…Min son hade det tufft oxå i högstadiet. Men som tur var så fanns det hjälp. Lärarna ställde upp väldigt mycket…Be de om hjälp innan det går för långt.

Är det klassen som är problemet i sej så kanske han kan byta?

MVH Mia

Men egentligen är det för jäkligt att den som blir utsatt ska behöva byta skola….. :o/

Jag har kämpat nu i 6 år med den gamla skolan. Jag har haft kontakt med ALLA myndigheter som man kan. Har fått förslaget många gånger att byta skola, men varför…jo visst för pojkens skull, men vad sänder det för signaler till honom, att dom som skapar problemen får gå kvar, men inte han. Det är uppdelat i nya klasser nu, så jag hoppas att det ska funka, men det är inom samma rektorsområde och jag kan ju säga att jag är INTE populär i bland ledningen. Men vi får se, i dag gick han faktiskt upp innan mig och duschade och verkade på bättre humör, så vi får se. Men de konflikter som varit innan det driver jag nu på rättslig nivå, jag kommer aldrig att ge mig. Men att det tagit mig 6 år är helt sjukt, det hat "förstört" mycket. Men så nära som det är nu, har det aldrig varit. Fortsättning följer…

Nej man får aldrig ge upp på sina barn och det stör mig otroligt mycket att t.ex. sådana som mobbar får gå kvar, de har förverkat sin rätt att gå i den skolan. Nu har jag, tack och lov, varit förskonad från detta, eller dottern rättare sagt. Nåja sånär som på en enda gång av en enda kille i klassen.

Men jag lovar att han än idag, 7 år senare, ångrar det han gjorde för han och mamman och pappan kom ner till mig o Malin när detta hade hänt, på eget initiativ (bra föräldrar) och först fick han en utskällning som hette duga av mig och innan hade han fått det hemma plus att han fick ställa sig framför oss och redogöra för de "straff" han blivit belagd med av sina föräldrar. Det var bl.a. utegångsförbud, han fick inte gå på sin älskade fotboll på 4 veckor samt att han fick varken lördagsgodis eller veckopeng under dessa 4 veckor. Men tyvärr är det ju sällan man stöter på sådana föräldrar. Oftast säger de ju att "Min son/dotter gör inget sådant"

Man har med blandade känslor sett framemot den här veckan…Min äldsta tjej ,12år, börjar i ny skola o grabben,10år, börjar i 4an så dessa är ju varma i kläderna o där fick man ju inte följa med eller på annat sett lägga sig i.  

Men jag har ju en lillflicka…och hon är 5år (6år i november) och har börjat i förskoleklassen!  men eftersom lillflickan fick samma lärare som grabben så känner de igen mig o jag känner mig trygg med dem..men hallå…hur gammal känner man sig inte när alla tre barnen har börjat skolan???

Tur är väl att man får komma o hälsa på dem i skolan så jag får bearbeta min separations - ålder ångest..en stund till..

Emil har börjat 7:an och jag märker redan en förändring, ha,ha.. Imorse duschade han frivilligt och sprutade på sig parfym. Han har fått en annan hållning, han är mer cool liksom… *hua* Minns ju själv när jag började 7:an känns inte alls länge sen…

Hahaha ja det där känner jag igen Tuvalu *S* min dotter som inte ens tittat åt smink började sminka sig där i början av 7:an *S*

Min son har förvånat mej en massa de senaste dagarna.
Han har gått till skolan utan att knorra en enda dag än….han har tagit reda på en massa saker som har med hans lektioner att göra. Eftersom han gick ett halvår innan på samma och fick G i avslutade kurser så behöver han inte gå dessa. Utan lägga vikten på annat.
Sedan hade han gått till kuratorn självmant och bett om en tid till henne….. Det börjar bra…och jag hoppas det håller i sej.