Jag hade min bästa tid då jag fick åka till andra sidan av staden och lämna min stora son, så när jag hade lämnat han så fick jag en liten stund för mig själv fast det var i spårvagnen så att säga, men det var skönt.

På morgonen :o) Jag har alltid varit morron-människa.

Det kan räcka med bara en halvtimme eller nåt….bara så man kan få vara ensam med sina egna tankar en stund. Det är ju svårt att tänka då när man har barnen runt omkring sej hela tiden.

Jag är kvällsmänniska så efter 22.00 trivs jag som bäst. Nu har jag ju barnen varannan vecka så jag har ju mycket egen tid.

Måndagkvällar när barnen åkt till sin pappa är jobbiga, så tyst och så ensamt känns det då.

#4 Det förstår jag Tuvalu.
Man blir handlingsförlamad. Även om man tycker det kan vara ganska skönt ibland att få vara lite ensam så sitter man ändå där och saknar.

När sonen var hos sin pappa varannan vecka så tog det ett par dagar att komma igång efter att han hade åkt. Man vande sej aldrig vid det.