Tjaaa….senast jag hade en seriös relation var i julas. Den tog slut då efter ett halvårs sällskap.
Jag började dejta ganska snabbt efter. I februari-mars tror jag det var. Med en kille jag kände sen innan.
Men hade jag haft facit i hand då, så hade jag nog behövt vänta tills nu iallafall. Det var ett komplicerat förhållande jag levde i då…då killen var beroende av alkohol. Jag gick ut det med slokad svans. Så jag hade verkligen behövt läka mina sår innan jag sökte nytt.
Nu har jag ju dejtat en del…men tyvärr så har de flesta jag träffat bara varit ute efter en sak.

Jaaa…när vet man om man är färdig för ett seriöst förhållande? Hmmm….Ibland vill jag ha ett sådan…och ibland vet jag inte. Är så mycket runt omkring just nu som spökar….Tror inte jag har den energin att lägga på nån just nu.
Det är svårt det där Mirjami….

För mig gick det ganska snabbt och var helt oplanerat. Var ute på krogen med mina vänner en månad efter separationen och föll då för en kille. Vi träffades några gånger men det rann ut i sanden…

Sen har jag dejtat några till men nu har jag lagt ner den biten. Insett att det är en ytlig och sexfixerad värld där ute och det passar inte mig. Så om jag nu ska släppa in någon igen så kommer han att få kämpa.

Men att träffa andra efter separationen har för mig varit bra, att veta att man finns och att människor tycker om en har för mig varit en viktig bit i processen. Men nu är jag stark och nu har jag högre krav.

Jag har kännt mig misslyckad på ett sätt…eftersom min lille sons pappa satsade jag allt på. Jag tänkte när jag träffade han att detta är en ok kille eftersom jag kände hans släkt innan. Hans morbror var som tog kontakt med mig och ville para ihop oss mer eller midre. Sen när jag börja se han rätta sida så var det försent för jag väntade på den lille redan då. Broplemet var just det att han använde för mycket alkohol och blev våldsam/otrevlig när han fick för mycket i sig. Hände även att jag fick ta hand om han som ett litet barn då han inte klarade ens duscha själv. Jag kan inte fatta att man inte då själv fattar i sådana situationer att sluta dricka….

Ja, det var alltid jag som var hemma med killarna och fick vända och vri på varenda krona för att vi skulle ha till det som vi behövde. Sedan när vi gick isär så har jag fått bättre ekonomi. Kan beställa böcker till mig själv i mellan som inte kostar så mycket som jag absolut inte kunde för…och har även kunnat spara lite.

Ja..jag känner mig misslyckad över att det inte funkade som det skulle, men det var inte mitt fell. Jag känner att jag la ner mycket enrgi på det förhållandet, men vad skulle jag göra…..jag var ju inte ensam i förhållandet utan min ex skulle ha samma ansvar vilket han inte tog. Har svårt efter detta att kunna lita på män…och så tänker jag som så att om jag skulle träffa en ny och få fler barn och det inte fungar heller…..på något sätt känner jag att det bästa är att vara ensam kanske just nu. Ja…detta är inte lätt.

Att känna sig misslyckad måste vara skit jobbigt! Har en vän som blev singel några månader före mig, hon blev dumpad, men hon känner sig misslyckad. Försöker förklara för henne att det inte är hennes misslyckande, att hon gjorde allt rätt, men vad hjälper det när hon inte känner så själv…

Vad jag har förstått så är din lilla son inte så gammal? Och då blir det ju inte så mycket egen tid. Men försök förgylla din tid med saker du mår bra av. När jag separerade så var mina vänner otroligt viktiga för mig.

På nätet har jag också hittat nya goa vänner, både manliga och kvinnliga. Så jag vet att det finns reko killar där ute också.

Är du på en dejtingsida så är mitt råd att du ska fylla ditt ego och stärka ditt självförtroende genom allt du får där. Men ta dem inte till dig för lätt för många där ute är bara ute efter att ha kul.

Jag trivs med att vara ensam just nu. Men visst saknar man någon ibland. Men då har jag mina vänner.

Allt löser sig till det bästa för dig och jag tror att allt som sker ändå har en mening!