Hej Mirjami!

Fy så fruktansvärt jobbigt det måste vara. Att inte få vara ifred.
kan du inte prata med socialen om detta? Kan man fixa fram nåt besöksförbud? Att han inte får vara hemma hos er och inte ens i närheten.
Måste vara jobbigt för pojkarna också ju.
Jag har inga erfarenheter av sånt här. Men nåt måste man ju kunna göra så ni får leva era liv ifred.

Jo, har haft kontakt med soc. då han gav sig på mig. Polisanmälde han med. Ett tag så var det lungt….nu tyvär verkar det som han är i farten igen….Broplemet är att han ingen egen bostad har utan är inneboende hos sin morbror just nu, och där får han inte dricka.

OJ. Slog han dej? Men är han inne i polissvängen redan så måste väl de fixa fram ett besöksförbud tycker man. Eftersom han gav sej på dej. Han kan ju ge sej på barnen med om det vill sej illa. Så där kan ni ju inte ha det.

Tyvärr hjälper det ju inte att prata med en sån som dricker. OM han inte vill ha hjälp själv. De anser sej ju inte ha problem med spriten och då kan man inget göra.
Jag var tillsammans med en karl för ett år sedan som hade alkoholproblem. Han ansåg sej själv ha problem med det. Men ville tyvärr inte göra nåt åt det. Och då kunde jag heller inte hjälpa honom. Han förlorade jobb, respekt och mej till slut.
Han kunde ringa och skälla ut mej utan anledning. Han kunde bara försvinna några dagar utan att meddela vart. Hemskt jobbigt!
Jag misstänkte ett tag att jag var gravid med hans barn. Men som tur var så visade det sej att jag inte var det.

Ja…han finns i polisregsitret nu, men de tog inte så allvarit på att han gav sig på mig. Min ex kunde ochså försvinna ibland några dyngn och jävlas med mig då vi bodde som sambo…komppissarna var vigtigare. När han är nyckter är han ok…och efter den händelsen som var har han inte vågat ge sig på mig. Varje helg är han inte här och hänger bakom min dörr men det händer i mellan. På veckorna har han sin praktikplats och den sköter han som han ska. Mycket skulle vara löst om han skulle få sin egen bostad…men soc. tjänsten ser inte detta.

Men varför trilskas De med honom ? Han bör ha rätt till lägenhet när han sköter sig på dagtid. Hm?

Kanske vore bra OM någon fixade detta till honom. Då fick Du och barnen MER lugn & ro.

Pusspå Dig och pojkarna, Mirjami

"önskar Jag kunde trolla något fint till Dig"

         " Ett stort Fint HUS kanske?"

Det är så typiskt socialen! De ser inte hur det kunnat vara om den som behöver hjälp får det. Det blir ju INTE bättre av att de nekar han bostad. Varför inte hjälpa så folk kommer på fötter?
Visst, sedan finns det ju rötägg. Men de som verkligen vill skärpa sej ska väl ändå få en chans i samhället.

Sänder massa kramar som stöd. Vet hur det är.

Tack alla för stöd och kramar….

Jag tror om han nu skulle få en lägenhet, så skulle han ha ett eget boende och inte behöva trängas hemma hos sin morbror och hela släkten där. I mellan har han ingen lung och ro och då flyr han…med flaska och i mellan hem till mig. Jag kan hanskas med han när han är nyckter, me vill inte veta av han då han är berusad. Märker många gånger att han vill få ett jobb, en egen bostad och fixa upp sitt liv men eftersom han inte får tillräckligt med hjälp att komma igång så blir det bara jobbigare för han.

Jag tar hand om killarna och jobbar. Under veckorna så är det för det mesta jobba, sova och hinna äta något i mellan, göra läxor med stora sonen och hjälpa han med det han behöver hjälp med osv. Inte mycket man hinner med…och när man har tid så är man helt färdick.

Förstår att det är tufft Mirjami. Dygnet har ju bara 24 timmar. Man orkar inte hur mycket som helst.
Får du nån avlastning ibland? Då du bara kan få tid att rå om dej själv?

Nej ingen avlastning här inte…mer om det inte är akuta fall. Om jag lämnar bort killarna för att jag ska göra något själv med en vän, så knäller exet om att jag är en dålig mamma. Han en vän som ställer upp mest vid nödsituationer och det är jag henne evigt tacksam.

Nu är min store son hos min mamma som jag inte ville ha kontakt med. Nu har hon tagit upp kontakten med oss…..får väll se hur länge det varar. Är på min vakt…..

Ja livet skulle vara lättare utan mitt ex och min mamma…..men en dag i taget så ska det bli bättre.

Du måste tänka vad som är bäst för dina barn. Kan vara skönt med avlastning, men hur mår sonen hos sin far och mormor? Prata med honom hur han mår och känner. Vet hur det är att aldrig få hjälp. Fast jag var gift med barnens far så fick jag alltid ta hand om dem själv. Aldrig barnvakt. Var så slut ibland att jag bara satt och grät. Mycket på grund av trötthet och allt runt om.

Så om sonen mår bra hos mormor, låt han vara där. Men var på din vakt.

Jo, sonen tycker ju om sin mormor, men tror att mormor hämtar info om mitt liv via sonen, så är på min vakt. Hon tar väll hand om han när han är där, så det är inte broplemet. Hon lägger sig gärna i mitt liv…..vilket skulle vara skönt om hon skulle låta bli.

Du får säga ifrån på skarpen där kanske. Barnen ska inte behöva komma emellan och absolut inte användas som informationslänk. Sen hatar jag när den andra föräldern eller anhörig snackar skit till barnen om mor eller far. Jag har aldrig sagt något ont om mitt ex till pojkarna. Däremot ringde min egen mor till honom och sa åt honom att han inte skulle undanstå sig att ta tillbaka mig. Hon har aldrig stått på min sida.

Farmor till barnen är en sådan som snackar skit om mig.

Tyvär så har det alltid varit så att mina föräldrar har plockat info om mitt privat liv från min son. Nu är det ju bara min mamma som jag har kvar i livet. Jag försöker nu undvika detta att det ska bli mera så för pojkens skull. Jag tänker kunna ha mitt privata liv utan att min mamma skall veta allför mycket om det. Hon fattar ju alldirg de gångerna jag har markerat för henne. Just därför har jag fåt bryta kontakten med mina föräldrar många gånger i mitt liv.

Hur gammal är sonen?

Det måste vara jättejobbigt Mirjami, att ha en mamma som ska ha reda på allt och styra och ställa. Trist när hon heller inte fattar när du säger till henne.
Hon ska väl ändå ställa upp för dej och dina barn i den mån hon orkar.
Istället för att ta reda på info om dej och ditt liv genom sonen.
Jag vet inte riktigt hur man kan gå tillväga i detta.

Men hade det varit min mamma som hade gjort så, så hade jag sagt till henne att hon får skärpa sej eller bryts kontakten.
Du har ju gjort detta ett antal gånger.

Varm kram vännen.

Min stora son är 9 år gammal. Det är henne min mamma frågar saker om mitt privata liv. Ja jag har ju försökt markera flera gånger för min mamma, men nu så säger jag inte mycket till henne nyförtiden om mitt privata liv.

#18 Då är han i den åldern då han vill vara lojal både mot dig och mormor. Svår sits. Men har du försökt att försiktigt prata med honom?

Barnen ska absolut inte ta del i de vuxnas frågor och problem. Blir så arg när det är så. Men be din son att säga till mormor att han inte vill prata om det.

Ja…jag ska facktist följa det rådet. Men har nog alltid varit så att min mamma har tagit reda på ett och annat genom min son…Ja, jag kan inte fatta hur man kan bete sig så som mormor.

Jag får helt enkelt passa mig för vad jag säker när jag har min son i närheten. Jag vill ju inte att han vet för mycket för han är barn och sedan att mormor inte kan ta info från han.

Tänk om alla kunde tänka likadant som du Tatsja i den frågan ang. info och barn.