Nej jag känner ingen skuld, Malin är väl införstådd om hur det är här hemma så är det något särskilt så sparar hon pengar själv av månadspengen och alternativt "killar" pappa under hakan *S*

Jag mår jättedåligt av det, då jag sällan kan göra det. Stora gossen ville köpa några efterlängtade halloweenkläder i år, frågade så snällt, o jag hade inte en krona. Fått låna för att klara mig denna månad… Av min lillebror…

Det känns förjävligt!

O sonen blir så ledsen, ber nästan aldrig om nåt…
Osså vill han ha nåt, o mamma är fattig som en kyrkråtta! :(

Min store son hade ju mormor och morfar och en morbror som han alltid fick nästan vad han pekade på. Jag har gett även mycket till han…så nu har jag facktist sagt stop…nu får du vänta tills julen är här. Han brukar säga vi är inte så rika, men då säger jag oftast…vi har mat på bordet och tak över huvudet och kläder så…vi ska vara nöjda. Det kommer en tid då vi har även råd att köpa det vi drömmer om…Han är en som ofta tjatar.

Sonen fattar ju och har accepterat för länge sen att jag inte är lika "rik" på pengar som hans pappa. Men jag känner inombords att jag vill ge så mycket mer än jag egentligen kan.
Men ändå är ju kärleken det viktigaste. Att visa att man bryr sej och att finnas där.

Det är så himla tråkigt att alltid behöva räkna på varenda korvöre.
Tänk om man kunde vinna lite pengar!
Men blir man lyckligare då egentligen? Ett tag kanske. Skulle vara skönt att reda ut sina skulder iallafall.

Men men. Vi är friska, har mat, tak över huvudet och rena och hela kläder.

Ja…jag tror att så länge man är nogorlunda frisk…har mat på bordet och det nödvändigaste ska man vara glad….Sedan så är det ju bra att vi har varandra här!!