När min son gjorde så under en period så fick jag hjälp av min syster. Hon kom och nattade honom. Pojken mäkte att jag blev irriterad och började hålla på ännu mer.
Hon gav inte upp utan lärde mej att vara konsekvent i detta med sängläggandet.
Läs en bok för honom. När du läst så säg god natt och gå ut ur rummet. Kommer han efter dej så led in han och lägg han igen. Håll på så tills han fattar att du inte ger upp.

Lycka till

Till att börja med måste du ta tillbaka "makten" hemma. Din son verkar vara i en trotsålder. Det är inte ok att han skrattar åt dig när du blir arg. Tala om för honom, supertydligt, att nu är det nattidags och om han vill att du ska vara hos honom så ska han ligga fint i sin säng. Du ska heller inte "svara" på hans hyss utan helt ignorera dem. Jag vet att det är skitsvårt men det går. Gå aldrig i diskussion utan korta instruktioner bara som t.ex. "nu ska vi sova", "nej inte leka" och bara svara ja och nej på frågor. Tala om för honom att stora pojkar har sådan säng och bara bebisar spjälsäng, men att om han inte kan uppföra sig som den stora pojke han är, så får ni nog ställa in spjälsängen igen.

Min dotter somnade bra på kvällen men vaknade vid 2.30-3.00 och ville leka….. jag bara låtsades sova, konsekvent, men det tog nästan 1 år innan hon kom ur detta.

Men barn testar ALLA gränser.

Ja det är som Åsa skriver att man MÅSTE vara konsekvent. Jag vet hur svårt det kan vara. Men man tjänar på det i längden.
Hoppas att din lilla förstår snart att han inte ska busa och sedan skratta åt dej när du blir arg.

Kram till dej.

Tack för svaren. Vi brukar alltid först se på tv och dricka välling, borsta tänder och sen lägga oss i sängen och läsa en bok. Dit är det inga problem.

Men sen, går jag ut ur rummer hinner jag knappt resa mig innan han är uppe och springer, och när jag då ska leda honom tillbaka till sängen tycker han det är roligt och springer bara omkring. Om jag ligger kvar ligger han still tills han nästan somnar, sen vaknar han till liv och börjar fösöka gå upp, leka med mera.

Han sover 45min på dagis, och är trött på kvällarna, ändå somnar han inte. En kompis föreslog att jag skulle sitta i sängen och hålla fast honom i knät tills han lugnade ner sig, men efter två timmars gallskrik gav jag upp, då orkade jag inte hålla fast honom längre för han är så stark. Det kändes inte helt okej att göra så heller men jag börjar bli desperat.

Hur ska man göra för att ta tillbaka "makten"?

har du provat att helt ignorera honom här han springer upp och far omkring? Alltså låtsas som att du inte ser honom. Han vet ju att han har din fulla uppmärksamhet när han gör så som han gör och det "rider" han ju på.

Prova med att gå ut och diska eller sätt dig o titta på tv och låtsas som om du inte ser honom. Du får absolut inte gå i diskussion med honom.

Viktigt att du inte skriker till honom bara. Tror nu inte att du gör det. Sen som inlägg nr 5 kan vara ett bra sätt.
Ibland kan man ta en titt och absolut inte säga någonting. Så gjorde jag.

Första gången jag gick in i rummet så sa jag sov nu och godnatt. Sen nästa gång gick jag bara in och lade ner honom. nästa gång öppnade jag bara dörren. Men jag sa inget. Efter några kvällar så somnade han utan bråk.

Detta gjorde jag med båda pojkarna. Jobbigt i början och man mår dåligt. Men det går över.

Försök att få pappan att lägga honom och se om det är annorlunda.

Jag tycker du har fått jättefina bra tips här. Jag var också ensam med min äldste son de första åren. Men hade inga problem med detta tack o lov.

Det är jättesvårt att behålla tålamodet, speciellt när man inte har någon som kan gå in och ta över. Barn är ju inte dumma, dom är speciallister på att känna av sinnesstämningar.

Prova med ngt tricks så som att om han har ngt kramdjur, så säg att nu måste det vara lugnt och tyst, för alla Nallarna behöver sova.

Att du läser är jättebra. Var tydlig med att när sagan är slut, så är det dags att sova. Ligg/sitt hos honom en stund och klappa honom, så att han slappnar av.

Berätta sen hur det går Hannahanna.

Kram från Mia

Hur har det gått med din lilla Gosse och sömnen?

Tack för tipsen! Det har gått mycket bättre senaste dagarna faktiskt. Nu har han i och för sig inte fått sova middag utan bara vilat, så han har varit väldigt trött. Men jag tycker han är lite väl liten för att sluta sova middag egentligen.

Idag var första gången han vlle springa upp och greja efter vi läst boken och sagt god natt, men jag höll fast honom och då slappnade han av efter några sekunder och då höll jag bara om honom tills han somnade.

Helst skulle jag vilja att han kunde somna ensam, men det är ändå helt suveränt att han somnar på mindre än en halvtimme.

Bra gjort vännen! Du ska se att nu blir det bättre och bättre varje kväll.

Glad att du är en bra bit på väg.

Kramar!

Det låter ju toppen. En halvtimme tycker jag är helt ok. Han kommer till slut att kunna somna ensam, efter att ni läst. Barn går igenom olika faser och just nu kan det vara så att han utan att kunna sätta ord på det är rädd att du ska försvinna. Det är jättefint av dig att hålla om honom och få honom att känna sig trygg, det är jätteviktigt inte bara för att kunna somna lugnt och ensam utan för övrigt också.

Det känns att du är en jättebra Mamma och din lille kille kommer snart att somna av sig själv med vetskapen att hans trygga Mamma finns i närheten.

Kram Katarina

Hmm.. Det där påminner mycket om hur dte var för mig med min äldsta. Vi låg brevid honom till.. ja jisses.. till och från hela tiden egentligen. Då och då tröttnade jag på att han härjade så som du beskriver och gick til hård aktion.
Men jag höll aldrig kvar i rutinen och föll allt som oftast tillbaka till att ligga brevid honom.. på grund av att han i alla fall började att härja.
Det brukade gå bra med vad jag en införde första natten, andra  ibland bättre ibland en smula sämre. Tredje natten oftast katstrofal och fjärde natten var katastrofen oftast total.
så har det varit hela tiden och han fyller fyra år nu.

Eftersom vi la oss brevid honom tills han somnade var det sällan ett problem. När han väl slutade med härjandet. Men det krävdes att vi höll fast honom och ibland slogs han ändå. Så.. hålla fast tills han slutade var liksom grejen.
han började sova hela nätter när han var till att fylla två, så det var ju bra.
Det är nu när min yngste skall fylla två som jag inte bara hoppas att han skall börja sova hela nätter… utan jag har infört att de bägge skall somna i egna sängar själva. en våningssäng och jag stannar i rummet tills den mindre har somnat.

Hur det går? Tjae.. asbra tills den yngre blev förkyld och slutade sova om nätterna.. kom upp till mig och höll mig vaken.. gjord emig trött och det sänkte min toleransnivå.. Så nu är vi på stadie gap och skrik.. gråt och hat för att mamman inte kommer.. Men dom är två! :O

Jag stångar bort frustrationen.. går ut ur rummet när jag känner svordomarna välla upp. Försöker hålla rösten monotom och sansad. Påminner att vi pratar "imorgon." Det är allt jag säger.. imorgon. De tar det för vad det är och ingen inbjudan för konversation.
Det är så sjukt jobbigt att ha dom bägge skrikandes och gråtandes.. den ene stör den andre när den ene försöker somna.. den äldre försöker till på råga på allt somna utan napp. Han är mkt duktig, men det är ju svårare..

Så.. jag berättar det här för stålsätt dig.. påminner ditt barn om mitt så kanske du kan räkna med "sryk" efter ett par nätter.. Håll då i hatten och härda ut så långt du kan. Efter ett par sådana lugnar tsig igen och det blir harmoniskt.. för att sedan svälla igen..

Hur har det gått hannahanna?