När Emil var riktigt liten så trodde han verkligen på Tomten. Innan julklappsutdelningen så hängde alltid han och hans kusiner i fönstrena för att se vilket håll han kom ifrån.
När väl Tomten kom så vågade de knappt hälsa på honom.
Men det varade inte så många år. Sedan förstod de ju att det var någon i familjen eller nån av familjens vänner som var Tomten.
Nu har min syster små barn igen. Har varit ganska många år nu utan en "riktig" tomte.

Nu tror ju inte mina barn på tomten längre. Men när de var små så ville jag att dem skulle tro så länge som möjligt, jag älskar tomtar.

Från början så var det alltid någon som klädde ut sig och bar mask men det genomskådade barnen ganska snabbt så de sista åren de trodde på tomten så "raggade" jag gubbar med skägg som kunde ställa upp. Gubbar som barnen inte kände och det funkade i alla fall i två år.

Syrran har två små barn och de tror ju på tomten så det är roligt att se deras min då han kommer. De stora barnen spelar ju så klart med och ser till att spänningen ökar.

Tomten finns. Fast alla ser honom inte.