Detta har jag ingen erfarenhet av direkt. Men det finns nog en del som kan svara på detta här.

Nej jag känner inte igen mig i det heller.

Jag märker att han ger stora grabben mer tid och omtanke. Även ekonomisk hjälp. Sen att han har eget jobb och lillgrabben är arbetslös, verkar han inte bry sig om.

Mina pojkar är 32 och 29 år. Den yngre  har ju märkt att pappa inte ringer till honom. Jag är ju inte bilmek säger han och när jag konfronterar pappan så får jag till svar, vi har inget att prata om.

Vet att han var en besvikelse när han föddes. Fem generationer pojkar och de ville ha en flicka. Men för mig så spelar det ingen roll. Båda är lika älskade.

Personligen så kan jag tycka att detta är något grabbarna och pappan måste lösa sinsemellan, de är ju trots allt vuxna män. Förstår också dig hur du känner det. Men enligt lagens medning så har ju inte pappan några skyldigheter längre. Sedan kan jag tycka att ger man den ena något så bör den andra få något likvärdigt.

#4 Visst är de vuxna, men lider ändå med lillgrabben. Han känner av denna orättvisa och tycker att han inte har någon far. Bryr  mig inte, vanligt svar. Men det syns på honom.

Ringde igår och snackade med exet. Påminde honom lite om att han är faktiskt far till 2 barn. Fick ett mess imorse där han sa att han satt in en julslant till lillgrabben.

Synd bara att jag ska få lov att påminna honom.

Själv försöker jag vara så rättvis jag kan. Blir kanske lite mer till den yngre, då han bor hemma och ger mig väldigt mycket hjälp. Kräver inte det, utan det är på frivillig basic.

Nu i jul så blir det han, jag och hunden. Lugnt och stillsamt. Går över en stund till barnbarnet. Andra sonen ska fira med sitt ex och barn.