Jag tycker personligen att man som förälder ska finnas där för sina barn, bara en trygghet livet igenom. Men det innebär inte att man ska fixa allt år sina barn eller ta det ansvar som egentligen borde vara deras eget.

Då anser jag att man istället lite hjälper till att se till att dessa barn inte blir vuxna. Hur ska man klara sig sen i livet när mamma och pappa inte längre orkar göra allt man ber om då.

Har ett skrämmande exempel på en väninna vars bror är 35, han kör fortfarande hem till sin väldigt sjuka mamma så att hon får tvätta all hans tvätt. Gör hon då fel eller gör han ? Jag tycker att han har fått lära sig att detta är okej och kan på så sätt inte vara vuxen nog att förstå att detta inte är helt okej. Man kan inte ta förgivet att barn ska förstå av sig själva om man i många år gjort saker åt dem och inte sagt ifrån.

Missförstå mig rätt, självfallet ska man ställa upp för sina barn. Min mamma har hjälpt mig med tvätten tex nu när vi bor i lägenhet och inte får tvättid. Men det är inget jag tar för givet och är väldigt tacksam när jag får den hjälpen. Vet inte varför jag blev just tvättfixerad,..bara ett exempel av många..

Ja Mads. Det är jättesvårt det där.
Min son är ju 17 år nu. Men när han var mindre så fick han ju inte göra allt som han ville eller bad om. Det berodde ju på vad det handlade om. Hemma hos hans pappa fick han allt han pekade på när han var mindre. Detta gjorde det ju svårt hemma hos mej sedan. Då trodde ju Emil att jag gjorde likadant.
Jag kunde känna mej elak och dum så när jag inte KUNDE ge honom sakerna han ville ha. Men jag försökte förklara för honom så att han skulle förstå.

Nu när han är nästan vuxen så är han ganska fri att göra det han vill. Men fortfarande finns det ju gränser.
Jag kan säga nej idag med om han ber om nåt eller vill att jag ska göra nåt åt honom…Beroende på vad det handlar om.
Jag kan känna mej elak idag med när jag inte gör det han ber om ibland.

Men som förälder är det ju viktigt att sätta dessa gränser. Man kan ju inte alltid göra de till lags så fort de vill att man ska göra nåt, hämta nåt, laga nåt m.m.
De måste ju göra saker själva.
Jag har svårt för detta ibland. Att säga NEJ.

Jag tror inte barnen mår bra av att man inte sätter gränser ibland.

Svårt detta..men jag försökte få fram vad jag menar. Hoppas ni förstår..

Ja Mads. Jag känner en kvinna som lagar mat åt sina barn…som är vuxna och inte bor hemma. Hon fryser in för hela veckan så de ska klara sej, tar hand om deras tvätt osv. Detta pågår JÄMT!
Jag säger inget om man kan hjälpas åt ibland.

Men hur ska de lära sej att bli vuxna?

Jag har också haft svårt för att säga nej överlag i livet, på jobb, bland vänner, i relationer med män osv. Nu har jag jobbat mycket med mig själv och säger mer nej. Att vara ja-sägare alltid lönar sig sällan i längden. Man måste nog också säga nej för att få lite balans. Visst kan man känna sig elak, det kan jag redan göra med Noah fast han bara är 1 år och ställer med värsta drama scenen när han inte får som han vill

Gör man så att man gör allt åt sina barn i vuxen ålder och tror att man är snälla föräldern så har man fel tycker jag. Man hindrar ju medvetet sina barn från att bli vuxna och vad händer den dagen de måste bli det när man inte orkar göra allt längre ? Och hur lätt är det tex för en  son som levt så att möta en kvinna att leva tillsammans med ? Nej, jag tror man hindrar sina barn mycket i utvecklingen om man gör så även om man självfallet gör det i grunden för att vara snäll och en bra förälder. Men en kanoners förälder kan man vara ändå.

Hahahah…Ja men där är det extra viktigt att inte säga Ja då när Noah gastar för att få det han vill ha. Fast man gärna vill för att få tyst.
Då vet de det att gastar jag lite så får jag som jag vill.

Likadant med min son. Ja han gastar ju inte längre..heheheh…Men tjatar han tillräckligt länge så vet han att jag brukar ge med mej. Fel, fel, fel av mej. Jag vet.

Ha ha, jo det där skriket som egentligen bara hundar borde kunna höra kan vara nog så öronbedövande ibland…men mamma-lillfis är tuff…nästan alltid

Jag har då tre vuxna barn och två barnbarn 17 och 13 år och varit ensamförälder sen min älste var 12.

Min uppgift som förälder var, som jag ser det, att förbereda mina barn på vuxenlivet. De fick lära sig laga mat, tvätta och städa och ta ansvar för sina saker. Eftersom jag inte var/är bilburen har de själva fått ta sig dit de skulle.

Det är stor skillnad på att finns till som ett stöd eller finns till som plånbok. Som stöd ska man givetvis finnas där men att låta barnen kräva att man ska skjussa, fixa än det ena än det andra, låta plånboken glappa när de tycker de "vill ha" nåt tycker jag är en björntjänst. Livet är skört och om de då inte fått lära sig att se om sig själva, hur går det då den dagen då den personen som gjort allt är borta? Vem ska de då gå till och säga "jag vill ha"?

Min sonhustru är tacksam för att ha en man som klarar av att ta hand om tvätten, laga mat, överhuvudtaget sköta ett hem då båda arbetar. Älsta barnbarnet skulle aldrig komma på tanken att be sina föräldrar åka och hämta hennes pojkvän, apropå hur du Mia sitter och skjussar hit o dit. Hon pluggar och jobbar extra så snart hon hinner. Det gjorde även mina ungar, reklamutdelning, tidningar mm.

Grunden lägger man självklart när barnen är små, så Mads jag tror definitivt att du har rätt tankar.

Självklart kan det finnas speciella tillfällen där man, av fri vilja, kan behöva rycka in och hjälpa till rent praktiskt men jag begär också att de ställer upp för mig, vilket de också gör utan knot.

# 9

Min sons pappa har en mamma som typ stått vid spisen och fött barn. Hans pappa kan inte laga mat, städa eller tvätta och hjälper knappt till alls hemma. När vi var där på middagar och han (mitt ex då) ville tex ha ett glas vatten sa han till sin mamma som fint fick resa sig och gå och hämta. Som jag skämdes, men fick ju snart lära mig när vi köpte hus att det var så han förväntade sig att jag också skulle göra. Jag lagade all mat, städade, tvättade, tog han om sonen med kolik helt själv alla nätter för han behövde sova. Så jag är tacksam för att jag kom ur den relationen i rättan tid för så vill jag inte leva. Tycker det ska vara jämställt och att man hjälps åt naturligt.

Jag har fått lära mig ta hand om mig själv och det är jag idag tacksam för. Har jag inga pengar kan jag heller inte handla, vill jag någonstans då jag inte har bil och körkort då har jag två ben samt så går det buss & tåg. När jag får hjälp är jag tacksam men tar inte det för givet och ber inte heller ofta om det.

Mads, jag är full av beundran, du är en stark kvinna och du gjorde helt rätt i som bröt upp. Är det ett hembiträde de vill ha så får de anställa ett.

Det är ju ett mycket bra typexempel på hur det blir när barnen inte fått lära sig ta ansvar för sig själva och att ha respekt både för sig själv och andra, trodde kanske att vi hade kommit lite längre i utvecklingen och inte uppfostrade små lata egoister längre, usch nu stack jag väl ut näsan väl långt men ni kanske förstår vad jag menar?

# 11 Tack, jag försöker vara stark och stå på mig även om det inte alltid är det lättaste.

Nog tror jag att det fortfarande uppfostras små egoister, blir ju lätt så även om man inte kanske alltid tänker att det ska bli så. Mina föräldrar har lite det problemet med min lillebror på 22 år som gärna vill ha skjuts överallt, ha tvätten fixad, hjälp med städning i lägenheten osv. Han är yngst och därför har han blivit lite mer dattad med än vi två andra. Vi har haft många samtal om detta och jag har försökt säga att det nog inte kan skada honom om han får göra lite mer själv. Men det är kanske inte så lätt för föräldrar att ta tips och råd från sina barn..

Nej, det är kanske inte lätt att ta emot tips och råd från sina barn men vet du, mycket tror jag handlar om att man som förälder glömmer bort att man faktiskt inte bara är förälder utan en människa med ett liv utanför barnen. Är ju sååå gammal att jag vet att man måste ha ett eget liv också.

Det är något som jag och sonhustrun pratat om väldigt mycket (jag har en mycket mysig sådan vi pratar om allt) att man måste ha ett eget liv och inte bara leva genom barnen. Jag älskar mina barn över allt annat på jorden men jag kan inte leva mitt liv genom dem! Orättvist både mot dem och mig.

Synd att vi inte har fler med oss i den här tråden, skulle gärna se fler synpunkter på det här ämnet.

Mads, stå på dig du för annars gör någon annan det, men i ditt fall tror jag inte att det blir så. Kram

# 13 Puffar också för att fler kastar sin in med åsikter och tankar här.

Jo, jag står på mig.

Min mamma gör lite så nu att hon lever genom oss och för oss 3 barn. Har sagt att nu när vi är vuxna och ska klara oss själva så måste hon också fokusera på sig och sitt. Det är väl inte så lätt men tror hon börjar kunna göra det mer och mer. Jag är ju inte bara mamma, även om det är den viktigaste rollen i mitt liv, så är jag Madde go & glad singeltjej, hårt arbetande sjuksköterska m.m. också.

Vad gott att ni har så bra relation du & sonhustrun, det känns ju alltid bra både för en själv och sonen kan jag tänka.

Kram

Säger som er, Madde och Clary.
Man har ju ett liv utanför mammarollen också.

Men det är nog lätt att fastna i den rollen som mamma på heltid. Att alltid finnas till hands när barnen behöver en. Även att man vet att de klarar sej.
Jag  FÖRSÖKER att slå mej lite friare nu. Har varit den där hönsmamman innan. Tror inte man tjänar något på att vara det.
Barnen måste få känna att de klarar av en del själva också. Då växer de med uppgiften och har lättare att klara sej själva i fortsättningen med.

Jag finns för mina barn. Men har svårt med ordet nej. Nu i helgen fick jag väldigt dåligt samvete då äldste sonen ringde och ville jag skulle hjälpa honom. Han vet att jag inte får eller kan köra bil, just nu.

Nu löste det sig genom att hans ex cyklade upp till honom. Hon tog även med lite mat från mig. Han hade bara makaroner hemma och jag tycker att mitt lilla barnbarn ska äta lite annan mat.

Tyvärr är han van att hans far sätter in pengar varje månad till honom. Detta fick jag veta i julas. Så nu ska jag ta ett allvarligt snack med mitt ex. Varför sätta in pengar till den som arbetar och aldrig bry sig om den yngre som är arbetslös?

Han får minsann inga pengar insatt varje månad av far sin. Orättvist? Ja, men så har han alltid varit mot sönerna.

Igår sa jag NEJ. Bestämt. Det är ju så att även sonens flickvän vill att jag ska göra vissa saker som hennes föräldrar kan göra istället.
Igår ville hon att jag skulle hämta henne. Hahahah. Pyttsan!
Jag måste spara på min bensin nu till jag får lön. Och det jag ska köra är på sonen och mej själv. Inte henne.
Och hon kom ju hit med sina föräldrars hjälp iallafall men sur som ättika. Hahahah.

Så mitt nyårslöfte så efterhand kan vara att jag inte ska bli utnyttjad av henne och hennes familj mer.

Vad duktiga ni varit, bra träning med att säga nej. Och tänker man på det så vad kan egentligen hända mer än att barnen tjurar ett tag..?

Kramar

Nä precis. De tjurar! Hahah.
Visst kan man ställa upp ibland. Men ger man lillfingret så ska de ofta ha hela handen helt plötsligt.
Det beror ju på vad allt handlar om också. Men att jag ska behöva ställa upp på sonens tjej hela tiden, det går jag inte med på längre.

Jag tycker att när det gått så långt att man tas för givet och likaså all hjälp det är då man omedelbart ska sluta ställa upp. Sen kan man självfallet göra det i det fall då det verkligen behövs…men det är ju inte okej att bli utnyttjad bara för att man är mamma. Jag tillåter det inte på jobbet eller nån annanstans i livet. Men visst jag älskar min lillfis på ett helt annat sätt och mer än någon/någotnting annat…men jag tror nog jag kan ge honom det han behöver utan att alltid göra som han säger.

Man kan älska sina barn även om man inte alltid gör som de säger och vill. Självklart!
Jag ställer självklart upp om det verkligen behövs och det kniper. Men inte bara för att hennes föräldrar är lata och inte VILL köra hit med henne. Jag hade ju kört min son om de skulle vart hemma hos henne. Aldrig att jag hade bett de göra det.

#16 Vad ditt ex gör och hur han ställer upp kan inte du påverka, det är hans ansvar.

Varför ska du ha dåligt samvete för att din son inte förbereder sig på att ha sitt barn? När han dessutom vet att du inte ska köra bil nu och då komma med krav på att du ska hjälpa till, det är respektlöst.

Om man ser på hur ens barn, i det här fallet då söner, uppträder, är det någon man skulle vilja vara gift med? Någon som inte tar sitt eget ansvar utan ringer eller springer hem till mamma så fort det är nåt? Jag skulle inte vilja ha det så.

#21 Är det du eller din son har har förhållande med tjejen? Jag tycker att de faktiskt kan försöka lösa transportfrågan själva. Om du är snäll och skjussar din son till henne, javisst men inte sjutton är det din sak att hämta henne. Om jag minns rätt har du ju haft det här problemet länge så när slår du näven i bordet?

Är jag bitsk idag, ja kanske men jag blir så ledsen när jag ser hur, speciellt kvinnor, låter sig utnyttjas, tacka katten för att man mår dåligt då, blir inte mycket till självkänsla kvar.

Barn har man till låns, fundera på vad de orden betyder.

Kram på er

# 22 Vad härlig du är Clary, klart du får vara bestämd och bitsk

Kramar

Clary. Jag har slagit näven i bordet nu. Igårkväll faktiskt! hahah Å det kändes så himla skönt. Nu får det vara nog.

#22 Vad ditt ex gör och hur han ställer upp kan inte du påverka, det är hans ansvar

Vad jag kan göra är att ge honom lite dåligt samvete. Han ska inte tro att han kommer undan med bara en son. Den äldre ringer till honom och han till den sonen nästan varje dag. Yngste sonen får aldrig samtal. Jag har frågat och fått till svar att han är ju inte bilmek. Dålig stil.

Kan han ge ekonomiskt bistånd till den ena så ska även den andra ha det. Där ger jag mig aldrig och jag vet att jag kan påverka det.

Hade jag två barn så skulle ju jag ge de lika mycket varje månad.
Där ska man vara rättvis anser jag.

Skulle min son tex. hamna i ekonomisk knipa när han flyttar hemifrån så självklart skulle jag hjälpa honom med det.

Det är skillnad på att hjälpa och hjälpa vissa gånger.

Jag tycker han hjälper den som snackar bilar med honom och då jobbar ändå han, men skiner i den som inte kan skruva. Orättvisst.

Men pappan kanske betalar honom för att han skruvar med hans bil?

Nejdå. Han är själv bilmek. Han har alltid satt äldste sonen först. Lillkillen är en besvikelse. Det var fem generationer pojkar i hans släkt och de ville att Andreas skulle vara en flicka. Även farmor och farfar är så. Det är bara Dan som betyder något. Andreas är ju ingen flicka,

Människor som bara kan tycka om ett av sina barn och ibland inga är människor som inte ska skaffa barn…man blir så förbannad på vissa människors idioti…grrr…så nu har jag skällt av mig lite, förstår att du inte ger dig Tatsja. Fast i sluändan är det ändå så att den enda du kan förändra är dig själv så lägg inte energi på att förföka göra honom till en bättre pappa till Andreas för det kan du nog inte, var hellere den som älskar denne son för den han är och ger honom den uppskattning han behöver från dig i alla fall.

Kram

Det gör jag redan. Gör ingen skillnad på mina pojkar, men att ge ekonomiskt stöd till en som redan arbetar och strunta i den som är arbetslös. Där har han gått bett nu. På måndag är han i sin egen lägenhet och då är det jag som ringer och säger både ett och annat. Vet hur han efter nästan 30 år fungerar och tänker. Han vet att det är inte lönt att bråka med mig. Tur det.

Jag tycker personligen att man ska låta sina barn vara myndiga och ta sitt ansvar. Många föräldrar tror att dom hjälper sina barn med färdig lagat mat , tvätt , pengar mm. det är bara FEL darför är det många singelföräldrar  vissa blir aldrig vuxna och ser sina fruar/sambo som sin morsa. man ska bryta alal dåliga mönste roch låta alla ta sitt ansvar.

Nu var dte för---j---i mitt fall jag sitetr ensam med husförsäljning och en tvååring men vad är parasiten ? Sitter hos sin dumma morsan som har aldrig lärt honom att ta ansvar för sitt liv. Inte nog med det har dom kokat ihopp att ta min son ifrån mig och göra parasit av honom också men nej min son ska vara vuxen med ansvar och mydig i tid. Jag blir så arg på personer som säger kan inte låta bli att hjälpa =förstöra barns liv.

Visas personer är uppfostrade att parasietra sig och har svårt att låta bli men det bästa är att sätta stop och säga på skarpen.

Det gör mig så ledsen och förtvivlad att man skaffar bar men lämnar ansvar till andra.

Dinengel

Man kan hjälpa sina barn på olika sätt. Det är inte att stjälpa genom att finnas där för dem när de vill ha en axel att gråta vid, prata ut om problem och så vidare. Men man måste se dem som vuxna och inte barn.

Fast för sina föräldrar blir man aldrig vuxen.

Mina pojkar vet att jag finns här. Inte ekonomiskt, utan som stöd när de behöver det. Sen har jag aldrig stängt dörren om de är hungriga. Det gäller även deras flickor och ex. Mat kan jag alltid bjuda på.

Men jag har lärt mina barn att laga egen mat, sen är det upp till dem själva.

Yngste sonen har ju blivit så kallad mambo och han gör väldigt mycket för mig här hemma, så självklart försöker jag hjälpa honom ibland. Han betalar halva hyran, elen, telefon och bredband, Sen hjälps vi åt med matpengar, Den som har, handlar.

Alltid när jag får pension, så storhandlar jag för minst en månad, men det finns vissa saker som inte har den hållbarheten och de brukar han handla när det behövs. Bensin till bilen är han inte heller knusslig med, fast han har egen bil.

han ställer alltid upp och kör mig till läkare, handling och allt jag behöver skjuts till, utan att kräva bensin från mig.

Tror att jag har uppfostrat dem rätt. Min äldste kom hem och sa att du var sträng men rättvis när vi var små, jag tackar dig idag, mamma. Han är 32.

Den andra kom i julas och sa att sitt mamma, jag kollar skinkar, dammsuger och skurar. Du har alltid funnits för mig, så nu är jag här för dig. Sen åkte han iväg en stund och kom hem med blommor till mig. Tyckte du behövde det.

Det kallar jag kärlek till mor. Inget krav att jag skulle göra något, utan självmant.

Kan ta ett exempel till. Jag skulle in och operaras för en rätt så stor operationen. Lillkillen (29) skulle till Tyskland med kompis, så jag ordnade hundvakt. Innan jag rullades in till operationen fick jag besked av en vän att han inte skulle åka, Självklart är jag hemma och tar hand om Tatsja och mamma när hon kommer hem, Det gjorde han också.

Varje vecka tar han tvätten. Den har jag aldrig gjort här.

Så det finns skillnad på grabbar och grabbar.