
Tillbaka
hej!
jag vet att jag inte är så känd för er, var här en kort period i början på året, sen försvann jag. Anledningen var, som det brukar vara, en man. Var i en period av stormförälskelse och kände att jag inte hade något att skriva av mig här. Nu är jag tillbaka och med ett stort behov av att få skriva av mig. Fick mitt hjärta krossat förra söndag och nu går jag med massor med tunga känslor som behöver få utlopp. Så jag hoppas att ni vill "vara här för mig".
Hej laba!
Du är så välkommen tillbaka. Skriv av dej! Vi är här för dej om du vill ha råd och stöd.
Aldrig kul att få hjärtat krossat!!!
Varma kramar!
MVH Mia/värd

Hej Mia!
för det första tack för ditt snabba svar. För det andra utnyttjar jag gärna möjligheten att skriva om vad som hade hänt…
Träffade en man (via dejtingsida på facebook) för ca en månad sen. Han uppvaktade mig på ett underbart sätt, gav mig massor med komplimanger, skrev flera sms om dagen och ville träffa mig så mycket det var möjligt (bor ca 5 mil ifrån mig). Jag har i början varit mer avvaktande pga tidigare erfarenhet men så småningom växte mina känslor starkare, utan att jag blev medveten om det förrän för ca en vecka sedan. Och där kanske började problemet för mig, för jag var osäker hur mycket jag skulle hålla tillbaka för att inte vara "klängig" samtidigt som jag ville så gärna visa vad jag känner. Min egen osäkerhet gjorde att jag blev osäker på hans reaktioner, plötsligt kände jag som att jag inte fick samma respons jag fått tidigare när jag visade känslor. Men det var som sagt min uppfattning, jag har inte sagt något till honom. Förra helgen var vi tillsammans på spa och han var mestadels trött och sov mycket, alltså det blev inte lika romantiskt som jag föreställde mig att det skulle bli. Återigen blev jag fundersam men låtsades som ingenting. Han skrev fint sms när han kom hem, sedan hörde jag inte av honom förrän 11 timmar senare och då skrev han att han hade huvudvärk och kände sig illamående (detta var förra lördag). På söndag skrev vi igen förälskade sms och jag tyckte synd om honom att hans huvudvärk inte gick över och skrev att det var synd att han skulle ångra spa. Fick inget svar på det, så jag ringde, men han svarade inte, blev så klart mer och mer "paranoid" och ringde några ggr till. Min frustration växte och växte och jag skrev att jag var på väg till honom bara för att få en reaktion - men den kom inte. Jag var hela tiden medveten att jag överreagerar men kunde inte styra mig. Ändå till slut bad jag om förlåtelse. Hörde inte av honom på två dygn, blev mer och mer förtvivlad, dessutom såg jag att han återaktiverade sig på dejtingsidan vi träffades på. En väninna till mig ringde till slut till honom och han förklarade att han tyckte det var fruktansvärt hur jag betedde mig och att det påminde honom om hans förra förhållande. Kontentan var alla fall att han hörde av sig till mig via sms, men var väldigt tvetydig - samtidigt som han kallade mig "hjärtat", skrev han att han nu var "väldig väldig osäker". Jag bad honom att vi skulle pratas vid, men fick sen dess inget svar (var i onsdags). Nu är jag helt förkrossat, vet att jag gjorde fel men känner mig ändå orättvist behandlat att han inte ger mig chansen att förklara och att han jämför mig med sitt ex.
Igår grät jag jättemycket för jag känner att jag måste vara först att göra slut för jag kommer inte orka att höra det ifrån honom.
Vad tycker ni?
kram Laura
Jag tycker som så att du gjorde inget fel.
Var han inte intresserad så kunde han ju sagt det. Att det endast var på kompisbasis ni umgicks.
Det är det värsta som finns när de helt plösligt bara slutar skriva gulliga sms. Slutar höra av sej utan en förklaring. Tycker att man kan vara så pass ärlig att man kan säga om man inte vill.
Och att jämföra dej med exet var inte snällt gjort.
Försök att strunta i honom. Skulle han höra av sej så svara inte. Låt han våndas själv.
Kram

nej, det var inte så att han inte var intresserad, han skrev gulliga sms men inte alls lika många som i början..dessutom har han pratat om mig som sin flickvän till många i hans omgivning, t.o.m. sin mamma…jag bara kände mig förvirrad att han inte ville svara i telefonen, fast jag visste att han hade huvudvärk…
Jag skulle nog ha frågat honom om hur hans huvudvärk påverkar honom… Det är ju inte otroligt att han lider väldigt av värken och därför inte svarar. Minsta ljud kan kanske för honom kännas som huvudet ska explodera.
(Jag har själv extrem huvudvärk emellanåt och stänger då av ljudet på mina telefoner, ibland flera dagar, och blir irriterad när folk ändå ringer eller smsar upprepade gånger trots att jag talat om att jag har huvudvärk… )
Hans ex kanske inte tog hänsyn till såna saker och därför ser han dessa likheter om du ringer, smsar och låter dina väninnor ringa honom.
Mitt råd är att du frågar honom hur mycket huvudvärken påverkar honom och ber honom höra av sig när han känner att han klarar det… Risken finns annars att du stöter bort honom. Han verkar ju mena allvar med dig eftersom han omtalar dig som sin flickvän till sin mamma.
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

tack…jag har som sagt varit medveten om att jag överreagerade och försökte föklara att jag blev orolig för honom, lika mycket som jag är medveten om att jag har nog stött bort honom..jag bad om ursäkt (och han skrev att han accepterade den) och bad honom att ringa mig men har inte hört av honom än (var i onsdags)..tror och hoppas som du säger att han menade allvar med mig men samtidigt tolkar jag hans tystnad som att han kommer att göra slut och det orkar jag inte, därför har jag funderat att själv göra slut..uff, detta gör så ont..
P.s. han var inte alls arg att min väninna ringde, tvärtom var han tydligen väldigt trevlig fast berättade länge om sitt tidigare förhållande..jag tycker dock ändå att det inte är rättvist att bli jämfört med ex, för jag försöker undvika det också..
Jag tycker du ska vänta och se om han hör av sig. Gör du slut nu kommer du ångra dig senare om du får veta att hans tystnad berodde på förklarliga saker. Han kanske bara mår dåligt och hör av sig senare på samma sätt som han gjorde innan. Det är svårt sånt där… Att veta vad man ska göra alltså… Det viktigaste är, tycker jag, att man ska göra det som känns rätt för sig själv… Lyssna på din magkänsla… Den brukar oftast stämma…
Klart han var trevlig mot din väninna:) Det är alla som har någorlunda hyfs;) Frågan är ju vad han tänkte efter samtalet… Att han berättade om sitt ex kan ha varit ett sätt att förmedla till dig hur han inte vill att du ska vara, alla vet ju att tjejkompisar berättar allt för varann;)
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

:) ja, där har du rätt ingann, det sa han ju t.o.m. - att han tycker om mig men vill inte ha det en gång till på det viset han hade det…
jag skulle gärna vilja avvakta men å andra sidan skrev jag också att han återaktiverade sig på dejtingsidan, varför göra det om man bara vill ha "betänketid"?
Jag tycker att du ska inte göra slut förrän ni har pratatigenom det hela. Sedan kan ni ju se hur ni ska göra, Vänaoch se fast det kan vara super jobbigt så kan det vara det bästa. Fåga han då du har tillfälle rakt ut vad han vill med erat förhållande

tack Mirjami…pendlar just mellan att göra slut och vänta, som du säger är det jättejobbigt, särskilt som jag upplevt liknande sak tidigare fast omständigheterna var olika då men man liksom kommer ihåg det och hur jobbigt det var när man fick mail om att det var slut, det var mest av den anledningen som jag ville föregå honom den här gången..skönt att kunna bolla det här :)
Vad jag tänkte på med är att gör du slut så får du alldrig reda på om det är slut han vill göra. Ta en dag i taget nu och vänta och se….Sedan tror jag inte det är lättare om du gör slut innan han hinner göra det…för utgången är ju samma ändå….Slut är det ju då.
Kanske värt att vänta och se, kanske har ni två chansen att fixa detta. Inga förhållande är ju broplemfria….och broplemen är ju till för att lösas..och om man bara kan så är det ju bättre att lösa dem än att göra slut. Vänta och se han kanske kommer ta kontakt för han vill kunna lösa det hela. Det bässta är ju ignentligen att du skulle få förklara för han varför du reagerade som du gjorde och så får han förklara det hala från sin sida.
Jag håller tummarna att det ändå skulle lösa sig på att bra sätt…att ni om det skulle bara gå skulle kunna fortsätta erat gemensamma vandring. Ni båda blir ju starkare desso mer ni klarar att ta er igenom tillsammans…Ja kärlek m.m är inte lätt.

jag uppskattar verkligen vad ni alla skriver här..men nu är det så att jag ser att han redan har gått vidare, för att han har flirtat med någon via dejtingsidan, det är vad som är nackdelen med att kunna "ha koll" på vad ens vänner gör på facebook. alltså finns det inget hopp och jag är bara så otroligt förtvivlad…
vad tråkigt! jag skulle bli skitförbannad över att han inte har mod eller vett nog att bryta det nuvarande förhållandet ordentligt innan han började flirta!! ibland är karlar ett riktigt pack:/
håller med om att det ibland är en nackdel med det synliga på facebook men samtidigt är det ju även en fördel… nu vet du iaf även om det gör ont…
Kramar om
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner
Har han nu gått ut och flirtat med andra på nätet igen så skulle jag skita i honom nu.
Tycker bara han kunde sagt rent ut än att komma med nödlögner.
Men en del karlar är så himla fega att de inte vågar det utan gömmer sej bakom en massa ridåer.
Vet att det svider…men var glad att ni inte hunnit längre och att han då hade gjort likadant.
Kramar!

tack Mia och Ingann för ert stöd..visst är jag skitförbannad, samtidigt som jag fortfarande är otroligt sårad..blockerade honom på facebook, tog bort honom från msn och mobil och nu tänker jag bara tänka på att återhämta mig själv..
Helt rätt! Tänk på dig själv och att du ska må bra! Finns inte en enda karl på denna jord som är värd att man mår skit själv för att tillfredställa dem…
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner