Jadu Bettan. Detta med dejting är inte det lättaste.

Jag kan bara utgå från mina egna erfarenheter och mina egna sätt när jag dejtar någon.

När man träffar på någon på nätet som man gärna skulle vilja lära känna mer så berättar jag ju att jag är singel och mamma till en tonåring. Givetvis ska man aldrig berätta så där ingående privata saker med en gång.

Jag har dejtat både ute på allmänna platser och hemma. Antingen hos mej eller han. Men ska man verkligen dejta någon på en avskild plats så har jag sett till att ha lite hum om den personen innan. Man kan oxå be nån kompis ringa mobilen för att kolla så att allt är ok. Finns ju många puckon där ute.

Men Bettan. Det verkar inte som om du är riktigt redo för att dejta än. Med tanke på dina sista rader…
Ta den tid du behöver för att komma på fötter med dej själv igen ihop med barnen. Det andra det löser sej. Det kommer den tiden när du känner att du vill ha en vän nära dej igen. Ge dej då ut och kolla läget!

Nej JAG ska inte dejta ännu, min skilsmässa har inte gått igenom så jag är fortfarande gift och min man trogen(till skillnad från han då).

Jag håller stenhårt på den principen ska ni veta, det finns inget i denna värld som kan ändra på min uppfattning om det. Jag var mest nyfiken på hur ni andra gör, för någongång blir det väl dags även för mig, OM jag någonsin blir redo igen. Just nu känns det väldigt avlägset kan jag säga.

Bara att fråga på Bettan om du vill veta nåt. En annan är ju gammal i det gamet så att säga..ahahhah

Oj det skulle jag också vilja veta, hur man dejtar. Jag har inte dejtat sedan jag träffade min fd man för över 20 år sedan, jag har varit skild nu i snart 5 år(vi var gifta länge) och jag är livrädd för att börja träffa ngn ny man. Ser jag ngn ute och han ser trevlig ut och han ser ut att vilja prata eller bara flinar lite extra då nästan springer jag omvägar för jag vågar inte…

Ibland vill jag så gärna träffa ngn ny man men jag vågar inte för jag har helt glömt bort hur man gör och tänk om man gör bort sig helt, hua!!

Jag hoppas att det inte gör ngt att jag hoppar in så här i tråden, om inte annat så gör jag en ny tråd.

#4 Det är precis så där jag och min kompis känner oss, jag har ju haft samma man i mitt liv i 13½år, så man känner sig väldigt vilsen. Dessutom finns det så mycket idioter ute i verkligeheten och nu pratar jag inte det vanliga att man gör slut mm utan de farliga jävlarna som misshandlar kvinnor, utnyttjar barn mm.

Jag är livrädd!!!!

Ja man får ju verkligen se upp med vilka man träffar.

Man lär sej ganska snart att sålla ut och läsa mellan raderna om man snackar med någon via nätet.

Många är enbart ute efter lite skoj. Kankse vid sidan av medans frugan går hemma ovetandes om vad som pågår bakom ryggen.
Man får veta det med sej att man ska inte avslöja för mycket heller. Som att lämna ut fullständigt namn eller adress eller till och med telenummer kan få oanade konsekvenser.

Och just som du Hedbrant skrev om att man kanske gör bort sej. Det är just det man inte får vara när man ska dejta. Då måste man bjuda på sej själv och samtidigt våga.

Dom som jag har stött på hittills har sett ut att vara sådana som bara vill en sak och så desperat är man ju inte, inte än i alla fall..

Visst ska man kunna göra bort sig men jag är nog mest rädd för att hittar jag ngn som jag gillar så får han efter ett tag för sig att dra snabbare en blixten utan ngn som helst förklaring till varför, Jag är nog mest rädd för att bli "lurad", liksom, det är det som känns så himla jobbigt..

Jag har inte dejtat någon på en sisådär 15 år… jag har ingen aning om hur man gör etc. Ensam har jag varit i lite drygt 2 år. Men jag känner ingen panik, blir jag ensam resten av livet så why not? Jag har redan älskat en person oerhört mycket och han gav mig 2 fina barn. Jag känner ändå att jag är glad att få uppleva den rätta för mig.
Förresten vet jag inte om jag dejtade så mycket då när vi träffades heller… Det var mer eller mindre pang så flyttade jag in hos honom även om jag behöll min lägenhet i ett ½ år.

Kommer det någon ny man i mitt liv kommer jag nog att vara väldigt skeptisk till att ens våga dejta. Att "lämna ut sig till någon" känns svårt. Att våga lita på någon… ja tankarna är många.

Ja ska jag erkänna så är det faktiskt rätt skönt att få bo & leva själv, ja förutom sonen då som ännu bor hemma  men han är ju vuxen & självgående. 

Fast ibland känns det ju lite ensamt utan man men oftast är det rätt så okey, jag har ju tex tv-dosan helt för mig själv för sonen har en egen tv på sitt rum, och den enda som jag delar säng med det är min hund och han sover tyst & snällt , inte några jobbiga snarkningar varenda natt. Så i det stora hela så trivs jag nog ändå rätt så bra för mig själv i min ensamhet..:)

Och skulle det dyka upp en man någon gång så får man ta det då och se vart det leder.

Många år sedan jag dejtade. Har glömt hur man gör. Sen är jag oftast hemma. Går inte på krogen och tycker många av dessa dejtingsidor mest är karlar som bara vill ha någon på sidan om. Dyrt är det också. Jag har inte råd.

Det finns gratissidor oxå Tatsja! Och flera utav de är bra.

Höll på att svimma idag när en av våra kunder kom in på jobbet och var skitsnygg!!! Lika gammal som A, inga egna barn och hade självklart precis skaffat tjej.

#11 Var?

Du har sidor som heter:

 www.happypancake.se

www.singelty.se

www.passagen.se

www.spray.se

På dessa kan du skriva utan att behöva betala en massa.

Tack Mia. Du är en ängel. Jag ska försvinna nu. Tatsja ska ut i snöstormen.