Jag sitter ju i den sitsen :o) Min dotter har kommit ut bi-sexuell. Och det gör ju ingen skillnad för mig alls, hon är min älskade dotter ändå, det kan ingenting ändra på. Förstår inte de föräldrar som förskjuter sina barn för det, det övergår mitt förstånd.

Jag menar att det spelar ju ingen roll vad ens barn har för sexuell läggning, jag som förälder ska ju inte "hoppa i säng" med dottern/sonen!!

Det viktiga är att våra barn blir accepterade för dem de är och lika älskade och att de är lyckliga.

Jag håller med dej Åsa.

Det är ju ens kött och blod. Och de tycker jag inte man kan förskjuta.

Jag var tillsammans med en kille för länge sen. Vi började diskutera just detta. Han tyckte att alla homo-eller bisexuella skulle skjutas!
Han åkte ut kan jag tala om! hahaha.

Strongt gjort av din dotter att komma fram med det. Många går ju och döljer det i många år.

Tyvärr finns så många homofober i vårt lilla land att man blir helt matt!! Man undrar ju vad det är de är rädda för.

Jag skulle älska mina barn ändå fast de skulle komma hem och säga en sådan sak.

Jag hade en vän som levde ihop med sin man och deras 5 barn. Jag visste om att det fanns svåra broplem periodvis i den familjen då pappan i familjen var psykist sjuk och samt missbrukade medicinen samt alkohol i perioder. En dag så ringer min vän till mig. Jag frågade så klart vad hon gjorde och var hon var…..får svaret jag är ute med min flickvän. Jag höll på att ramla av stolen…men så förklarade min vän för mig att hon hade träffat en kvinna som hon hade blivit förälskad i. Ok…sa jag bara du är lycklig är jag lycklig för din skull, men jag är som sagt inte lagt åt de hållet men acepterar din läggnig.

Ja sist jag hörde av min vän levde hon fortavarande ihop med kvinnan som hon träffat. Det är ändå några år sedan de träffades….och jag hoppas att de kommer åldras tillsammans. Hon fick mycket mera hjälp från denna kvinna med barnen m.m än vad hon fick ut av sin ex man.

Jag skulle älska mina barn precis lika mycket om dom skulle komma hem o tala om för mig att dom är bisexuella eller homosexuella som ifall dom är heterosexuella. Själv är jag bisexuell, kan jag säga. O jag har levt i ett fast förhållande med en tjej under 2 års tid med. Det var heller aldrig något som var hemligt för min omgivning, jag har varit rak med det precis heeeela tiden. Varför inte, liksom?

Det gör la inte mig, eller mina barn, till en sämre människa!

Skulle man förskjuta sina barn p.g.a. deras sexuella läggning så är det ju enbart synd om en! Då är man bara en fördomsfull o dålig människa, anser jag.

Var o en gör själv sina val, o ingen har rätt att nedvärdera en för det!

Det är min åsikt… :)

Skulle inte göra någon som helst skillnad för mig. De är mina älskade barn oavsett vem de väljer att älska!

För mig har inte läggningen någon som helst betydelse. Där jag bodde innan var några av mina bästa vänner homosexuella och de var då rakt inte något annorlunda än nån annan… Alla är vi människor och personligheten är det som betyder något… inte vad vi har för läggning.

Det enda jag hoppas om mina söner kom hem och sa att de var tillsammans med någon kille, är att när de har ett fast förhållande så kan de adoptera ett barn för barnbarn vill jag inte vara utan;)

Nu är mina barn små men den dagen de blir lite äldre;
Jag skulle nog först få en chock om de skulle berätta att de är homo-, eller bisexuella. Men antagligen har man märkt signaler innan de berättar och då blir det ju ingen chock eftersom man då är förberedd. Chocken skulle nog inte vara länge, förhoppningsvis kommer vi att kunna prata direkt, det är väl därför de vill berätta.

Jag skulle inte kasta ut eller förskjuta mina döttrar för det, det är delas val. Sen är de ju tjejer, då är det mer accepterat i samhället, det vore värre om de vore killar. Jag menar att det finns ju otaliga fall i massmedia där homosexuella killar råkat ut för misshandel just för att de är homosexuella.

För egen del är jag hetero. För mig känns steget till att vara homo- eller bisexuell mycket långt, men jag respekterar de som är det.

Ska jag vara ärlig, fick jag nog först en chock, men sluta älska mina barn? Aldrig. Oavsett sexualitet så är de i alla fall mina barn. Mina älskade pojkar. Nu vet jag att de inte är homo, men de är mina ändå.

Fast chockad skulle jag bli om jag inte hade haft en susning om det innan. Fast en mor har nog lite föraningar ändå.

Det skulle inte göra mig någonting om mina barn var bi eller homo, huvudsaken är att dom är friska och mår bra & att dom trivs med sig själva.. Jag har ju min ena lillasyster som är lesbisk och jag älskar henne ändå,  så inte kan man göra skillnad på folk bara för att dom är lagda åt ett annat håll dom är ju ändå helt vanliga människor med hjärta och känslor.

Nä det är ingen skilnad.Det är ju mina barn.

Det skulle vara helt okej om det nu blir så, bara min son är frisk och lycklig så ska han leva såsom hans hjärta säger helt klart.

Hej!

Håller med dig mia. Om våra barn tycker om pojke eller flicka

så älskar man sitt eller sina barn lika mycket….

Själv så kommer jag att stötta min kille i sitt val, tycker att det

är viktigt som förälder att man finns där för sitt eller sina barn….

Man ska nog vara öppen som förälder även om det kanske kan

vara lite tufft i mellanåt. Har själv föräldrar som varit väldigt öppna

med allt och vi har alltid pratat öppet om allt så för mig är det bara

naturligt att vara öppen…..

Varma kramar

till alla föräldrar

Puman42