Han fick ringa henne. Hon hade GLÖMT att ringa…hahaha..ja just det ja. Sen blev det gnäll om att han får gå upp så tidigt imorrn eftersom hon har hästarna. Men det visste de ju om innan. Varför lova nåt då om de inte vill. Då kunde de bestämt att han skulle sovit hos henne igår,,,Varför alltid här?

Usch vad trött jag blir!!!

Som vi bor så kan man inte vara ifred. Jag kan aldrig ta hem kompisar och sitta själva och prata….Kan vara skönt med en kväll som man bestämt att nu ska jag ta hem polare…men det går aldrig eftersom de ändrar sej stup i kvarten.

Dumt med öppen planlösning på huset! Ta aldrig ett sånt!!

Mia!Jag lider med dig. För jag tror att vi behöver vara ensamma. O hästar! Det har hon väl själv valt. Vem gör hästarna när hon är hemma hoss dig..

O Glömt o ringa…ja

Mia ha en bra kväl.Lena

Hon låter inte som en värst trevlig person, din svärdotter… Du får säja till henne att nu är det dags att byta schema.. fredagar hos henne och lördagar hos er… blir det inte nåt på fredagen så skippas även lördagen…

Hoppas du får en lugn helg snart!

Det verkade vara planerat från hennes sida igår. Att Emil skulle komma så sent som möjligt till henne.  Jag körde honom till henne efter halv nio igårkväll. Länge man fick vara för sej själv då. Och nu kommer han hem igen.
Nästa fredag är det så att då ska de få vara hos henne. Där med basta!

chik…

Hon har hästarna tidigt på morgonen på lördagen. Så hon väcker alltid oss när hon ska iväg. Mindre kul många gånger då man vill sova lite längre när man väl är ledig från jobbet.

Jag är kanske lite tvärtom men jag tycker det är skönast när de är hemma så jag vet var jag har dom!

Lilac… så tycker jag också generellt:) Men i Mias fall så har hon ingenstans att dra sig undan och få lugn och ro när de är hemma hos henne och det är ju en grundsten i att man ska orka som mamma:)

Får man aldrig vila så tar hela kroppen stryk och det kanse är en av anledningarna till att Mia är mer mottaglig för sjukdommar just nu…

Jag förstår det. Sitter i samma situation själv!

Jag skulle aldrig orka om jag inte hade mitt rum där jag kan stänga dörren om mig och bara slappa eller läsa… funderar på att sätta in en tv också så jag kan få nån kväll ifred;)

Förut var mina andningshål medan ungarna var i skolan men med en skolvägrare så är det sovrummet som gäller om jag vill ha en stund i lugn och ro…

Det är samma här ingann. Det är sovrummet som gäller om man vill vara ensam här med. Men hur kul är det att sitta där inne då medans de andra huserar i resten av huset. Borde ju egentligen vara tvärtom att sonen och hans tjej umgås i det rummet.
Så var det ju när en annan var ung och bodde hemma. Då hade man ett eget rum.

Jag har funderat ibland på att göra om. Att ha tv-rummet uppe med soffa och tv och allt. Men hur snyggt är det att ha en säng här nere mitt i allt. Får man främmat så är det ju inte så himla kul.

Svårt med öppen planlösning.
Ibland funderar man på att flytta till ett "normalt" hus med dörrar och rum.
Men vi trivs ändå så bra här ute.

ingann: Har ni fått bukt med sonens skolvägran? Du skrev väl lite om det inne på just den sajten med va?

Mia: Det går sakta men säkert framåt:)

Jag pratade ju med soc-chefen när skolan gjorde sin anmälan och det lät jättebra. De skulle inte göra nån hemutredning osv… sen var vi på möte med en soc-assistent och fältassistent… de sa att han var databeroende fast han enligt mig inte uppfyller nån av de punkterna och att de skulle göra en fullständig hemutredning ända tillbaks till min barndom för att se om det fanns nåt mönster…  jag blev skitförbannad eftersom jag redan berättat att min son är den enda som är så här.. hans bror är tvärtom och älskar skolan, är ute med kompisar jämt osv..  så jag försökte få tag på soc-chefen igen men kunde bara lämna ett meddelande till henne… några dagar senare ringde assistenten vi varit hos upp och sa att hennes chef inte ansåg det nödvändigt med någon utredning så de lade ner ärendet:)

Sen har vi hunnit vara på bup en gång vilket jag såg som väldigt positivt… de såg samma tecken som mig på socialfobi hos sonen så nästa vecka ska vi dit igen för att se om han vill berätta något mer (han pratar inte gärna med någon han inte känner bra) om hur han känner osv innan de bestämmer vilken behandling som ska sättas in.

Jag ska även få lite information och tips på vad jag kan göra för att försöka få honom ur denna onda spiral… det känns så skönt att någon annan ser samma sak och att det inte är jag som inbillar mig! Att jag ens fått med honom på dessa möten är ett stort framsteg så det går åt rätt håll:)

Hans lärare har även insett nu att hemundervisning som jag tjatat om är ganska viktigt så förhoppningsvis kommer det igång med det också snart:)

Vad skönt att det går framåt. Innan det börjar mala i kvarnarna så känner man sej ganska maktlös och frusterad. Man vet inte vilken ände man ska börja nysta i.

Försök få pojken att gå till en och samma person på BUP som han får förtroende för. Då början han säkert att prata.

Kramar till er.

Styrkekramar till dig, Ingann!

Tack Mia:) Jo, de sa att vi skulle ha dessa 2 tpt-psykologer som vi redan träffat under den närmsta tiden iaf så det känns jätteskönt!

Tack Lilac:)

Så lite så! Vet hur jobbigt det kan vara att slåss mot väderkvarnar! Men ungarna är värda det!

Absolut! Det finns nog inte något jag inte skulle göra för att hjälpa mina barn om de mår dåligt:)

Det väcker tigern i oss!

det har du helt rätt i:) det finns nog inget farligare än en beskyddande mamma *s*

Mia-38 Om det skulle bli en gång till att hon ska sova över hemma hos er just natten mellan fredag och lördag så be henne hålla tyst och smyga ut på morgonen då hon ska till hästarna…annars så kan hon sova hemma. Sova ut ska du väll ändå ha rätten till. Nej den där unga damen har nog en hel dell att lära sig kan jag tänka mig.

Jag vet hur det är att knappt ha någon egen tid…jag får knappast här hemma gå på toan i fred. Antingen så börjar sönerna fajtas eller så står de och bankar på toa dörren. Ett tag så höll stora sonen på att just precis när man hade sättit sig på toastolen så börjar han banka på dörren och klaga över att han just nu är sååå nödig och behöver gå på toan. Samma om jag går in och duschar….så är de båda bakom dörren eller så river de halva lägenheten….Ja och sedan så kan jag inte lt på mn store son…utan är han i farten med sin lillebror så måste jag nästan stå brevid dem. Han har inte 100% kontrol på sin kropp och därför vet man alldrig när olyckan är framme. Han är inte lika rörlig som jämngamla barn och har svårare att röra på sig och kontrolera sin styrka.

Ja…så man är rätt så färdig, för just min store son tar extra mycket energi från mig. Jag måste alltid finnas extar för just han. Hjälpa han med det ena och det anra. Ska han göra läxor måste jag sitta brevid han för att få han att göra dem. Ber jag han att göra något så måste jag se till att han gör det han ska göra på en gång annars så glömmer han det och då blir det in gjort.

Ja det kanske låter som det bara är en massa göra…men det finns även fina/underbara stunder i min och mina söners liv då vi kan ta det lungt och bara njuta. Skulle alldrig överleva utan sönerna….saknar ju dem väldigt mycket då någon ut av dem inte är hemma….men någon gång ibland skulle man bara önska att kunna vara just den där kvinnan man är en stund utan att behöva hela tiden tänka och se efter att allt ska fungera här hemma.

Mia vägra att hon sover över hos dig några gånger och när hon gör det, vägra skjutsa henne. Låt hennes föräldrar ta det ansvaret. Det är ju inte ditt barn. Annars får hon gå eller cykla.

Sen måste du stå på dig. I ditt hem, är det dina regler och normer som gäller, Passar det inte, där är dörren. Så har jag alltid haft det.