Min kompis och hennes son var här förra helgen och vi bakade bullar och kokade ärtsoppa. När vi tog en lunchpaus så råkade hennes 3-åriga son släppa sig.

Jenny, mamman säger till honom: - Men Gustav, vad säger man nu?

Svaret kom snabbt: - Var så god!

Tror ni att vi skrattade något, jag skrattade så jag grät, min äldsta dotter låg på stolen och min 3-åring blev orolig för att jag grät, innan hon fattade att jag skrattade så hemskt att jag inte kunde svara.

Underbara barn, vad gjorde man utan dem?

Ur barnamun får man sig ett gott skratt ibland.

Kommer ihåg när jag bodde i Kallhäll och hade en grannpojk. Jag sa alltid att jag hatar barn, de är lidriga ligister, duger bara när de sover och på vykort. Denna pojk, svarade alltid: Men du älskar mig, har du glass? Vad gör man? JO hämtar glass ur frysen.

De gånger jag bakade, stod han i mitt kök och sa att Erik älskar bullar och sen kom det snabbt, dig också. Jag sa att han skulle dela med mamma, pappa och storebror. Sen fick han 20 stycken. Hans mor hade roligt åt honom. De fick dela på 2 bullar och resten var hans.

Hade jag inte glass i frysen, fick jag alltid höra att det kostade en sådan där liten blank slant (5-krona) och finns i affären. Bara ta Erik i handen och gå ner och handla.

Suck, är för snäll ibland.