Jag vet bara att det är sociala som måste godkänna en familj innan de kan bli stödfamilj. Antar att familjen utreds om de är lämpliga att vara detta innan de kan bli det.

Sedan så finns det lite olika slags stödfamiljer…de som har barnen varannan helg som avlastning för förälder/föräldrarna. Sedan finns de ju barnen som bor heltid hos en stödfamilj.

Vet några som hade det på helgerna. Den ena barnet hade ett mycket bra stödfamilj där de barnet blev som deras eget fast barnet var där bara varannan helg. Jag har väll ochså haft ibland detta i tankarna för Anton men det är inte så lätt att få detta, utan då måste man ju gå genom socialtjänsten som ska utreda om behovet finns då, och det kan ju ta tid innan man får det då det många gånger är mycket ont om stödfamiljer.

Läste ochså om detta med städfamiljen på sajten Barn har jag för mig. Det var ett tag sedan.

Nyfiken….Kan en singelmamma eller singelpappa bli stödfamilj? Eller måste det vara en "hel" familj?

Kan nog tänka mig att även en singel mamma/pappa kan nog bli det. Ibland kan man ju bli det för barn som man redan känner och behöver komma iväg på helgerna hemifrån.

Hade stödfamilj för ett antal år sedan, var tvungen att ha det, då Jag skulle in på operation av Min rygg.

Har bara dåliga erfarenheter, Tyvärr..

Hade först en, som tog med Mina tre barn ut på hennes jobb, där fick De hjälpa till att jobba!    Sociala gjorde ett snabbt byte och Min yngsta dotter hamnade hos en annan stödfamilj. Och de två äldre klarade sig hemma hos Mig. ( ska tillägga att jag inte kunde gå.) Den nya stödfamiljens kvinna, gick till banken och lyckades ta ut nästan 10.000:- från Min dotters konto !!

Sen blev polis m.m. inkopplad..Suck !

Oj Nicka! Vilken otur att de hamnade hos sånna människor!
Man får hoppas att sånna inte får vara stödfamiljer nån längre tid.

Ingen trevlig upplevelse..kan jagb hålla med om. Jag har hört både dåligt och bar om stödfamiljer. Vissa är der bara för prengarnas skull, medan andra är verkligen itresserade ut av att hjälpa de barnen de har hos sig.

Jag är sjukpensionär och inte helt frisk.Jag har fått stödfamilj åt min son med två övernattningar per månad.Detta är för att sonen som är autistisk skall komma ut och socialicerta lite och göra aktiviteter som jag kanske inte orkar ta med honom på.Jag har själv fått lämna in förslag på familjer som jag tyckt vart lämpliga.De har undersökts mycket grundligt men har fått godkänt.Det funkar toppen!

Men förut så hadde vi en ensam mamma som ville ha jobbet som kontaktfamilj.Hon fick det inte.Men det var inte för att hon var ensam mamma utan det var något de hittat i hennes bakgrund.

Det är bra att de kollar upp. Inte meningen att barn ska hamna i fel stödfamilj.
Bra att man får lämna i vilka man kan tänka sej med. Då har man ju ändå den rätten att bestämma lite själv ju.

#4:
Stackars! Fy va hemskt!
Hoppas allt löste sig till det bästa sen!

Min äldsta son bodde i en stödfamilj under några månaders tid då han var 4 år. Detta p.g.a. att jag var mycket sjuk då o inte kunde ta hand om honom själv. Han fick då bo hos min dåvarande mans morbror o hans fru, o det fungerade la för det mesta bra. Dom var jättegoa o jättemåna om honom. Problemen kom la då han skulle flytta hem igen o dom plötsligt såg honom som "sitt eget barn". Då jag skulle träffa honom o dom kunde gnälla över att "men vi som hade planerat att åka iväg med husvagnen just precis då", osv…

Men det fungerade la övervägande bra i övrigt. Men, som sagt. Den biten var aningens jobbigt. Det blev som om dom såg honom som sitt barn, som jag skulle "låna" av dom! :(

Har inga egna erfarenheter av stödfamilj. Däremot har jag ansökt om det men fått nekande svar. Anledningen till att jag ansökt är att jag känner att vi borde vara ifrån varann ibland. Att jag skulle få vara bara jag ibland skulle behövas. Bara det när stora flickan skulle opereras hade jag ett helsicke att ordna för lillan.
Nu har jag löst det privat, att jag har en "nödfamilj" som tar hand om mina barn om jag skulle bli sjuk eller något av barnen blir sjuka och måste vistas på sjukhus. Har även pratat med kommunen som håller på att utreda om de kan betala "nödfamiljen" om det blir aktuellt.

Jag har för mig att även singlar kan bli stödfamilj, det sa i alla fall familjerätten åt mig när jag var dit före jul, han hade nämligen även hand om sådana ärenden.

Visst kan man vara stödfamilj som singel! Jag har precis påbörjat utredning för att bli det och de (soc) är naturligtvis tacksamma för alla de får tag på, om det är vettiga människor, förstås.

Jag skulle t.o.m. kunna tänka mig att det är väldigt bra att ha olika typer av familjer att välja bland när man placerar barn. Behöver alla en "normal Svenssonkärnfamilj" med med mamma-pappa-barn-Volvo-villa? Knappast, Det är naturligtvis bättre att ha alternativet att även ovanliga familjer kan ha det bra!

Så tänker jag, och tror att jag kommer att klara testerna…

/D

Bra att även singlar kan bli det med. De är minst lika bra som en "vanlig" familj.

Lycka till Davidoff!

Men jag ska kanske tillägga att jag har mina barn på halvtid, varannan vecka, till skillnad från många ensammammor. Det gör att jag har kraft över att ge mer än till mina egna barn.

/D

Det är ju det som är A och O. Att orka ge sina barn de de behöver…
Men heder åt dej som ska bli stödfamilj. Det behövs fler sånna.

Jag har förstått det. Och jag fattar inte hur alla andra familjer med överbliven energi, kan låta bli. Däremot finns det en sak som jag reflekterar över efter att ha läst här: jag tänker i första hand erbjuda min hjälp till BARN, inte FÖRÄLDRAR! Tänker jag fel?

Du tänker INTE fel! Det är ju barnen som behöver hjälpen. I viss mån hjälper man ju även föräldern då man tar hand om deras barn under några dagar. Det är ju avlastning för de. Men i det stora hela så är det ju för barnens skull.

Här på forumet ser man ofta mammor som tydligt uttrycker att DE behöver avlsatning, men det är inte det jag tänker mig att ta hand om. Däremot om deras BARN behöver avlastning!

Hårt, ja. Men en prioriteringsfråga.

Det är jättebra att du kommer in här med en annan synvinkel på det hela. Fortsätt så! Det är lätt att köra fast i snacket om att vi mammor ska ha avlastning osv. Vi glömmer kanske bort att det handlar mest om barnen/barnet oxå. Att även barnen behöver komma bort från sina föräldrar med ibland.

Det märker jag på min son ibland. Han tycker det är så skönt om jag sticker hemifrån en kväll. Bara just för att få vara lite ensam och rå sej själv. De behöver det oxå.

#19 Men du, tycker inte du att mammor behöver avlastning? Och det här att dela på sig är ganska svårt må jag säga vilket jag hade behövt då dottern opererades och jag behövde någon som tog hand om lillasyster. Är man mamma fullt ut i alla lägen behöver man faktiskt få vara ledig från barnen någon gång. För att få en andhämtningspaus för att orka med vardagen och därmed bli en ännu bättre mamma.

Jag är HELT införstådd med att mammor behöver ha avlastning! De gör ett ofattbart jobb och jag känner flera såna. Men mitt motiv till att bli stödfamilj är att hjälpa barnen. En prioriteringsfråga, helt enkelt. Går det bra, kommer jag inte ha något problem med att hjälpa en mamma, men handen på hjärtat: barn är mer sårbara än mammor…

Genom att barnet får ett paus från mamman, då den kan åka till en stöd familj….får ju även mamman en paus från det hela. Så hjälper man barnet och ser till att den har det bra och roligt så hjälper man även en trött mamma.

#22 Ok, det lät mer som om vi mammor är gnälliga. *sorry* är på ett uruselt humör och läser kanske in saker mellan raderna som inte finns.

När jag sökte stödfamilj så var tanken att jag som mamma kunde göra något jag mår bra av men se det fick man inte för reglernas skull.Jag får inte jobba men jag får gå på krogen och supa skallen av mig eller åka på spa. Inte något jag har intresse av direkt och inte ekonomi till heller. Men jag blev uppmanad att åka hemifrån, får inte renovera i huset etc. Bah, jag vill ju göra något jag mår bra av.

Har nu ordnat med "nöd-familj" till mina barn, bättre än inget. Kommunen går in och betalar förlorad arbetsinkomst för denna familjen etc om det är ett akutläge. Det beviljas i efterhand så vi behöver bara fylla i papper sen på tider och utlägg.
Just fasan om jag skulle bli sjuk och behöva sjukhusvård så kan jag ringa denna familj som då tar hand om mina djur också.

Naturligtvis vet jag att ensamstående mammor behöver vila upp. Men, som sagt, mitt fokus är barnen, Andra får hantera mammorna, tyvärr, för man kan inte göra allt. Men…att ta hand om barnen nån gång hjälper förstås mammorna, hoppas man.

Ja där hamnar man ju i ett stort broplem om man råkar hamna själv på sjukhuset. Jag vet inte hur jag skulle lösa det hela. Antagligen skulle jag få kräva exet att ta båda pojkarna tills jag skulle lyckas ta mig hem så fort som möjligt.

Jag hoppas att soc har beredskap på "nödfamiljer" till skillnad från "stödfamiljer"…

#25 som jag ser det så får barnen och mammorna/papporna gemensam hjälp genom att ha stödfamilj…  en mamma/pappa som behöver avlastning får det inte för det skälet vilket jag tycker är helt uppåt väggarna.. om mamman/pappan blir helt slut för att den inte får avlastning går det ofta ut över barnen på något sätt (man får kortare tålamod/stubin osv..)

så grunden för att ett barn ska må bra är att förälrarna mår bra! iaf enligt min åsikt…

Håller helt med!

Sen kan man vara stöd- nödhjälp på olika sätt. Jag har aldrig nekat någon att få stöd från mig. Behöver barnen eller föräldrarna en liten paus, så vet de att jag finns. Även om de ska in på sjukhus. Vet inte hur många gånger som jag ställt upp och öppnat mitt hem. Tog även hand om en flicka som blev utkastad när hon blev med barn.

Det var jag som var med henne under hela förlossningen och även ordnade så hon och barnet fick en egen vrå hos mig, innan soc kunde ordna eget till henne.

Sen tar jag ofta hand om  barnen på gården. Vi bakar ihop, de kommer in och leker med Tatsja, behövs hjälp efter skolan om föräldrar arbetar, så finns jag här. Ingen ersättning får jag, men tacksamheten från barnen gör mig glad.

En 16årig tjej vi kan kalla henne Anna som bodde hos en stödfamilj fick bara ta emot en massa skit. stödfamiljen hade en till tjej denna 17 år(doris) som favorit. Doris visste detta och utnyttjade läget och snackade skit osv om Anna till stödfamiljen så Anna fick ett rent helvete. trotts detta levde Anna med detta tills en dag i DECEMBER då Doris lyckades få stödfamiljen att ta kontakt med socialen och försöka få bort Anna.

Under tiden i en helt annan stad sitter lilla Emma 13 år hemma hos sin pappa. hon har rymt från sin stödfamilj. pappan är full, slår henne ett par ggr innan han ber henne fara åt helvete. Emma sticker…..  till Anna som är hennes stora syster.

När Emma kommer till Anna så har hon en väska med lite kläder, inga pengar eller något av värde. Anna sticker från ett möte med socialen hon hinner dock inte packa kläder pga tidsbrist.

Annas stödfamilj/socialen ringer polisen. Anna och Emma förblir borta i 2 veckor. Under den tiden sover dem oftast ute intil varandra. Efter dessa 2 veckor så åker dem tillbaka till respektive stödfamilj. 

Anna berättar sedan hur dem har rest igenom halva sverige från mitten och ner till Göteborg. Dem har LIFTAT, fått skjuts av kompisar. ibland har dem fått sova hos någon kompis men oftast ute i ett par jeans, tennis skor och en höst jacka. ingen hade pengar.

Varför stack Anna?

Jo, Anna blev sittandes hos socialen pga av hennes kompisar som kallar sig "patrioter". pga av hennes kompis krets så ville socialen sätta henne på ett internat liknande ställe där hon skulle bli fast i studier. Anna ville inte detta utan trivdes för första gången med vänner och skola. Det var inga fel på hennes betyg.

Nu kan man fråga sig, Vem ska man skylla på?